BEST THING I NEVER HAD

hade jag fått förfrågan om jag skulle vilja göra om min student skulle jag förmodligen svara nej. med tanke på att det var, i alla fall hittills, de bästa veckorna i mitt liv kan man tycka det är lite märkligt att jag skulle svara nej.     jag var så levande, så lycklig, så oerhört full och hög på vad livet hade att erbjuda. så himla lycklig att jag, förmodligen, inte ens skulle märka av om det började regna på mig. för om sanningen ska fram så var det så himla kul, det var solsken i veckorna långa, det var sena kvällar och tidiga morgnar, brännbollsspel och kubb, fulsång och skön operett. det var skratt och det var tårar av glädje. det var ett liv sammanfattat i tre korta år, det var slutet på en era. just därför skulle jag, respektfullt, tacka nej till ytterligare en student. för de var engångsföreteelsen som gjorde den så speciell. det var tanken på att det snart är slut som fick alla att njuta så mycket och det var det fina i kärleken som gjorde det så speciellt. 

SILHOUETTES

IT´S GOT TO BE PERFECT!

pessimist eller optimist? gåtan med livet är hur man själv vill tackla matchen. ska man ta på sig en susp och benskydd eller ska man gå in utan skydd? man tro att allt är förutbestämt och man kan tro att man själv är sin lyckas smed. man kan vara skrockfull och man kan vara nonchalant. sen kan man vara optimist eller pessimist. det är nog den viktigaste frågan man tar ställning till. väljer jag att se på världen med bitterögat eller med skrattet i ögonen? väljer jag att tackla problemen som värdiga motståndare för att sedan gå ur matchen som en vinnare eller väljer jag att låsa in mig på rummet och kasta nyckeln? själv är jag en blandning av pessimist och optimist. ibland kan jag tom vara en optimistisk pessimist (dock oftast ungefär en vecka per månad). men oftast är jag optimist och realist. jag är naiv men samtidigt medveten om de förutsättningar som finns och det faktum att jag står på jorden med två fötter. allt blir så mycket lättare om man hånler mot problemen, skrattar åt bitterheten och ler mot solen. för jag tror att jag är min egen lyckas smed, och om jag inte eldar på inne i spisen går det inte att smida. 

ETT PLUS ETT ÄR INGENTING, TVÅ ÄR LIKA MED NOLL

matematik har aldrig varit mitt ämne. endel skriker "heureka!" medans jag suckar fram ett långt "vaaaaa meenar du?" följt av en vidrig grimas och mentalt fuckyou-finger åt den uppslagna boken och läraren som säger "men det är ju så lätt". när det dock kommer till gånger som dessa, är det älskvärt att räkna matte; 1+1 =2 veckor kvar av skolan. 0+1=1 tenta kvar innan sommaren. matte är ju egentligen inte så konstigt, det är ett universalt språk som är lika världen över. ej likt något annat, skulle jag ändå aldrig vilja prata matematiska.

SHOCK VALUE

Cykelbyxorna sitter tight. Så tight att de håller ihop mig så jag inte ska smälta ner i en pöl på marken, för så varmt är det här. Det är rena högsommaren och jag gjorde återigen succe i löparskorna. Fistpump för mig själv och vattebänmelon på de, nu är jag nöjd.

Published with Blogger-droid v2.0.4

SPRING FÖR LIVET

bli en bättre löpare, vem vill inte bli det? blev så lockad (och förmodligen lite lurad och överoptimistisk) när de på efter tio en morgon diskuterade boken som alla andra tydligen diskuterar. mot mitt bättre vetande fick reklamen mig att snabbt som attan gå in på adlibris, och med min studentrabatt beställa hem boken. några kvällar senare kom den, och ytterligare några timmar senare var den utläst och jag var övertygad om att jag också kunde! nu sitter jag här, svettig och skakig i benen, som efter alla andra löppass, det avvikande är dock att jag njöt. det var skönt och jag ser fram emot nästa pass. jag ska inte säga att jag längtar, det är en överdrift, men ser fram emot det de gör jag. för stunden ska jag ligga i soffan men snart springer jag om dig, forrest gump!

SOMETHING

pratar turkiska dagar med lisa över telefonen. beställer solfaktor från nelly, tar långa promenader och läser i små snuttar men ofta. lite som att lära sig uthärda smärta, små sting av smärta men ofta. det är det enda som får mig att hålla ut i de tre veckor som är kvar av första läsåret. sen är min man här. han lagar mat och bakar, det gör inte heller saken svårare. tackar gud för solen som skiner och värmen som strålar genom kläderna. sommaren är här och jag är snart klar med skolan.

Beyoncé - Single Ladies (Put A Ring On It)

det finns vissa dagar när single ladies med beyoncé passar alldeles utmärkt. dagar när man är lite nere och behöver piggas upp, eller dagar när man är så full av energi så man dansar med i all sin prakt för att sedan förskräckt inse att man inte dragit ner för fönstret innan man satte igång. låten, men främst videon, förmedlar så mycket känsla och prakt att man bara vill skrika YOU GO GIRL!! till världens alla kvinnor och dansa i ett fullsatt globen alldeles svettig och inne i värsta shakingflowet. med det sagt kan jag konstatera att jag delat med mig lite för mycket att mina drömmar. men det är fredag och jag har just sett på single ladies och befinner mig nu i ett flow ej likt något annat!

DON´T DREAM IT´S OVER

när lusten att plugga sviker en, är det lätt att falla in i andra spår. så jag rensade min hårddisk, bytte lakan, duschade, målade naglarna, tänkte dammsuga, men där tog jag tag i mig själv och satte mig med plugget igen. är så motigt att plugga dag in och dag ut, men nu ser jag ljuset. att jag i slutet får åka utomlands med min allra bästa vän är inte heller fy skam. just nu är det tanken på soliga stränder och dansgolvet på the doors som håller mig från att göra majbrasa på alla skolböcker. för nu är det inte länge kvar!

SPRAKANDE VÅR

Karin Boye ställde en gång en ledande fråga; visst gör det ont när knoppar brister? Ja, skulle man tro att jag skulle svara (vem är jag att inte hålla med en stor poet) men ärligt så säger jag nej. Rakt och klart NEJ! Jag älskar knoppar som brister, der vittnar om varma dagar, om soliga solstrålar och avger löftet att livet är påväg tillbaka. Så därför, karin boye, säger jag nej, nej det gör inte ont när knoppar brister.

ALLA MINA TANKAR KRETSAR KRING SOMMAREN

att sitta inne i en kall föreläsningssal med osköna stolar och väggar som ekande återspeglar den tråkiga föreläsningen, kan vara ren tortyr. psykisk tortyr likaså fysisk med tanke på de osköna stolarna med för brant och för kort ryggstöd. särskilt med tanke på att man, om man nu inte utsattes för tortyr i föreläsningssalen, hade kunnat ligga på den gröna gräsmattan utanför med blommor i håret och solstrålar som smeker. några småfåglar som kvittrar och moln, som i sin mulliga formation sakta flyger förbi på himlen. det är dagar som dessa man önskar att man var skogshuggare.

JAG SKA VARA SOM VATTNET

går ytterligare en fredag till mötes. tiden rinner iväg och innan man vet ordet av så är det sommar. att ena dagen vara hemma i norr med snö och köldgrader för att andra dagen sitta på balkongen i söder och sola i bh, är lite omvälvande. det bästa av två världar, kombinerat i det långa landet falukorv. 

JAG TÄNKER PÅ DIG

i går skulle farmor ha fyllt år. jag skulle ha klivit upp lite tidigare och jag skulle definitivt lagt mig tidigare. jag skulle ha stannat hemma. vare sig man vill det eller inte så blir det inte alltid som man tänkt sig. må det skruttiga vara och bli som det själv vill. men att farmor skulle ha varit här, är det som gör mest ont. för det var ju verkligen så det skulle ha varit. kommit att, ämnade, borde  är SAOLs beteckning på skulle.

SLÄCK INTE LJUSET

Kent släpper nytt album. 999 dagar för sent, om ni frågar mig. men eftersom att det var alldeles för bra kan jag tänka mig att hållas för denna underhållnings skull. repeatknappen torde användas flitigt och lyricsen borde sitta inom en inte allt för lång framtid. för hursom, är jag beredd på allt

TANKAR FRÅN EN VUXEN

det kan vara väldigt jobbigt att vara vuxen emellan åt; man ska se på vädret så man klär sig rätt på morgonen, man ska vara uppdaterad på nyhetsfronten för att kunna diskutera världshändelser, man ska komma i tid och man ska vara förberedd. sen ska man hela tiden prestera och ligga på topp. man ska vara artig och duktig. sen ska man komma hem och laga mat. man ska hinna träna emellan åt och man ska få frisk luft. sen ska man laga nyttig mat och tycka att den är god också. när en helt vanlig veckodag ser ut som ovan. är det inte så konstigt att man blir så glad så man nästan gråter inombords när man för en gång skull klär sig rätt på morgonen, diskuterar nyheter, kommer i tid och är bra förberedd vilket leder till en bra prestation för att sen få komma hem och länga sig på soffan under tiden någon annan lagar mat. sån vardagslyx att jag tror jag inbillar mig.

MAMA, I´M COMING HOME

lisa ringde tidigare i veckan och sa att hon saknade mig. svarade så klart att jag saknade henne. några timmar senare bestämde jag att jag ska åka hem över valborg. så tack vare lisas längtan och fina samtal så firas min valborg uppe i jauret med gooa' vänner, precis som det ska vara! sa ju att jag och mitt jaur inte skulle ses innan sommaren, men hipps vipps tryckte jag ihop kalendern och fixade en ledighet på 5 dagar. det är nu konstaterat, jag kan inte leva utan mitt norrland.

MAKING PLANS FOR THE SUN

Sprang idag en annan runda. En helt annan runda, tog vänster istället för höger och höger istället för vänster. Det som dock alltid var som de ska var att jag sprang frammåt! Fick i alla fall, på min ovanliga spurtrunda, syn på ett blått hav under några gamla ekar. Ett hav av blå blommor. Flickan inom mig kunde inte låta bli att stanna till för att plocka blommor. så med varma kinder böjde jag mig ner under ekarna och plockade blommor som om det vore juli månad. tentaplugget imorgon kan inte bli mer harmoniskt än så. så med hoppet om sommaren ska jag begrava mig i mina böcker ett tag till, för på fredag är det åter dags att skriva tenta.....

Published with Blogger-droid v2.0.4

DANSA PAUSA

blir lämnad ensam i storstan över helgen. alla är ute på vift under tiden jag sitter hemma. kunde vara bitter. har dock vänt detta till min fördel;

1. för en gångs skull ska jag få rå om soffan och tv-dosan helt själv (utan invändningar)

2. jag ska gå runt i trosor hela dagarna!

3. ska äta när jag känner för det och då äta skamligt god mat!

med detta i bakhuvudet behövs det knappast en mer detaljerad planering för att jag ska må gott i helgen!

VY FRÅN ETT LUFTSLOTT

fick en sån där känsla. en sån där som kommer snabbt och stannar länge. känslan som får en att jämföra allt annat som händer med just denna känsla. "tänk om jag gjorde det istället för de här?"

känslan som många andra gånger slutat i radikala beslut, lyckade men radikala. ibland behöver man radikala beslut för att skaka liv i vardagen, vakna upp ur slentrianen. över allt jag än vänder mig ser jag folk som är ute och reser. facebook har utvecklats till en offentlig dagbok där man följer alla som är ute på äventyr med jobb eller resor i olika världsdelar. droppen var när en turist härom dan, på väldigt knackig engelska, frågade vilken buss som gick mot Ryd. då kände jag, mittemot mig står en person med just den känslan jag saknar! känslan att resa runt i det okända, känslan att se nya saker, den kittlande känslan nere i magen. precis den känslan jag saknar! hade jag varit en gnutta mer omogen, radikal och omedveten om konsekvenser hade jag nog tagit ett studieuppehåll. eftersom att jag nu är både mogen, oradikal (till viss del) och medveten om konsekvenser nöjer jag mig med ett sommarlov 7,5 veckor. med detta svart på vitt börjar jag ana en gnutta bitterhet i mitt studerande....

KITCHEN AID

unnar mig off-tid från köket och lämnar över stekspaden åt herrarna i huset. radion spelar gamla klassiker, de har matchande förkläden och in i mitt sovrum hör jag hur jesper säger till jens; fattar du att tova gör allt de här själv? jens skakar på huvudet till svar. sen blir det tyst igen, ett bra tag....."tova, kom och godkänn!"

mitt antagande i att lära två unga män att laga mat börjar ta sig bra med tanke på att vi fick börja med en lektion i hur man kokar potatis.....

AI SE EU TE PEGO

har ingen aning om vad det betyder. den är mest spelad på east FM i veckan och eftersom att jag inte vet vad den betyder är det fritt fram att tolka det själv. ai se eu te pego står för nu ska jag ut på spurt. har gjort det till en daglig rutin. minst 3 km per dag. så med det sagt, ai se eu te pego, nu ska jag ut på spurt!

I FOLLOW RIVERS

jag lever. lever så mycket att bloggen dör.

I'M A SCATMAN

uppskattar anonymiteten som storstäder erbjuder. var i går ute och sprang när jag i lurarna fick höra scatman. egentligt borde jag inte tala om detta eftersom att jag i efterhand, förmodligen, kommer att skämmas över att jag lyssnar på scatman. kommer vilja ändra i inlägget och istället skriva att jag lyssnade på en cool låt istället. men tyvärr är jag inte mer cool än så så det får stå kvar att jag i min spellista har scatman. hursom, varje gång jag hör låten tänker jag på en sommarkväll för två år sedan. jag stod mitt på ett dansgolv, jag var glad, jag var full, midnattsolen sken och ur högtalarna strömmade scatman. så när jag på min löparrunda fick höra scatman kände jag bara att jag var tvungen att glida med i refrängen. det var som en magnetisk dragning, och vem är jag att motverka naturens lag? så där sprang jag, längs en cykelbana i centrala ekholmen, och sjöng scatman. det enda jag tänkte på var att jag borde sluta, att jag skämmer ut mig. istället sprang jag fortare, sjöng högre och skrattade inombords åt mig själv och min dumhet.

HEAR ME ROAR

lite i förskott konstaterar jag att det på torsdag är internationella kvinnodagen. Helen Reddy sjöng 1971 att hon var kvinna och att ingenting var omöjligt. med detta konstaterat, må så vara i förskott, lämnar jag datorskärmen för tvskärmen och lite greys anatomy, i sann kvinnoanda!

SHOW ME WHAT YOU GOT

skrev ytterligare en tenta imorse. TER2 var salen som denna gång bjöd på vässade blyertspennor och suddigum, diverse miniräknare och formelsamlingar. nu återstår de 14 dagarna för läraren att rätta och de sedan 2 administrativa dagarna som behövs för att publicera allt. är lite som att skriva en bok. man får tomma blad och en penna, arbetar med en idé under deadline. det är nog precis som att skriva en bok egentligen. boken jag idag skrev var tysk grammatik. frågan är då den, vem läser denna bok?

LET´S PLAY A LOVE SONG

att sitta över hundra mil ifrån varandra men ändå vara så nära. att sitta över hundra mil ifrån varandra men vara så nära varandra i skratt och glädje, sorg ibland men oftast glädje. det är vad tekniken idag kan erbjuda två själar som för stunden är lite för långt ifrån varandra.

TO BE ORDINARY APART OR EXTRAORDINARY TOGETHER

dagen i alla hjärtans ära. egentligen ska det inte behövas, man ska kunna uppskatta varandra ändå utan att det är en dag per år som påminner om just det. som påminner om att uppskatta varandra, respektera varandra och att älska varandra. för det fina ligger egentligen i det spontana och det uppskattade ligger i det oförväntade. men i en hektisk vardag där allt ska flyta på i 110 km/h och gärna samtidigt, kanske vi behöver just en sån dag. en dag för extra omtanke och värme. för mig spelar det ingen större roll, för varje dag hela året om är du min. möjligtvis något mindre någon dag och andra dagar mycket mer. och det är de som egentligen spelar roll.

LIFE IS LIKE A BOX OF CHOCOLATS

You never know what you gonna get. Idag kom en chokladask med varma kramar från norr. Tur det var två lager, för der första är snart slut. Anthon Bergs choklad är som bilarnas bil, som en rolls royce.

Published with Blogger-droid v2.0.2

NO ONE KNOWS WHAT IT´S LIKE

jag är ingen pionjär, snarare långt därifrån. när man lever i ett modernt 2000-tal är det svårt att komma med något nytt då alla behov redan är tillfredsställda, alla tankar redan tänkta och alla marker redan trampade på. visst kommer det nya behov eftersom tiden ändras. det mest aktuella är att man inom snar framtid kan komma att jobba tills man är 75 år gammal. det både på gott och ont. själv har jag gått i skola hela mitt liv, det är allt jag vet av att göra. efter det väntar jobb, jobb resten av mitt liv. alltså kan man dela in sin livstid i två delar; förberedandet, vilket består av skola och sen slutförandet, vilket består av att jobba. så kort och gott består en människas liv av att födas, gå i skola, jobba och någonstans under vägen skaffa en partner och fortplanta sig för att sedan pensioneras. självklart lite grovhugget och inga större fel med det, men det är oftast så det är. för mig själv har jag dock lite mer storslagna planer. visst vill jag jobba och visst vill jag ha barn. men vägen dit ska inte vara någon annans lik. det ska vara min väg och det är jag som ska vara nöjd. pionjär eller inte må så vara, bara jag i slutet kan känna att jag är nöjd och att jag, efter hur många år det nu kan komma att bli, har gjort mitt för världen.

NEW YORK

det finns en serie som jag skulle kunna offra alla mina andra TV-timmar för. en serie som får mig må så bra, skratta för mig själv och uppskatta allt runt om mig. det är sex and the city jag pratar om. serien som på så många sätt påminner om mitt eget liv samtidigt som de inte kunde vara mer olikt de liv jag lever. den fångar allt och lämnar en värme efter sig. den där man kan se en fredagskväll i soffan, se mitt i natten när man inte kan sova. det är också den jag ser när jag saknar mina tjejer hemma. och inte för att vara så där barnslig och paxa karaktärer, men skulle jag beskriva mig själv i termer av SATC, skulle jag, utan tvekan eller skam, vara Charlotte.

SKRILLEX

det handlar om att vara bekväm i sig själv och med sig själv. sen spelar det ingen roll om man är bekväm i storlek x-small eller x-large. bekväm med större rumpa eller större mage, eller rent ut av båda samtidigt. det viktiga i alla lägen är att man själv är nöjd. på äldre och visare år har jag kommit att uppskatta mig själv mer och mer. men efter en flytt från det trygga hemmet i norr till pulserande storstadsliv i söder och tillhörande studentleverne med diverse fester och plugghets, så påverkas vikten. indirekt påverkas även mitt humör. kärlekskilona som så lätt smyger sig på leder till att de där fina jeansen inte längre går att knäppa, eller att den där oanvända bikinin skär in på diverse ställen. jag mår bra i mig själv och har inga direkt större komplex, men när min stora, fina garderob påverkas är det som att någon gett mig en kalldusch. när man har en sån utrustad garderob är det skam och fasa att inte använda den. därför är det nu dags. därför gör jag detta. därför springer jag tills illamåendet kommer ikapp mig. min motivation i det hela, är just jeansen som inte går att knäppa.

SÅ TÅGAR VI TILLSAMMANS BORT GENOM JÄMTLANDS GRÖNA ÄNGAR

Fick för mig att jag skulle rensa skrivbordet så jag är redo för ytterligare en vecka med mycket flitigt pluggande. en rensning av skrivbordet utvecklades till en rensning av datorn och tillhörande extern hårddisk. under min rensning snubblade jag över gamla bilder. bilder som var så gamla att jag var så ung att jag trodde att en blondering på mig som brunett, kunde bli något annat än orange. med det oramge håret som lyste upp var och varann bild hittade jag andra bilder som väckte helt andra känslor. där satt jag, överöst av minnen och tillhörande känslor som fick det att tåras i mina ögon. tiden går men känslan består, den lilla tomhet som ekar lär aldrig sluta eka. visserligen kommer det ibland eka mindre och andra gånger kanske mer. men det är okej. det är okej att sakna, även om saknaden i sig smärtar, så är det okej att sakna och att stanna till för att minnas.

UNDER YOUR SPELL

när glädjen kommer som ett brev på posten kan man inte annat än hänge sig åt känslan. hänge sig åt varenda lilla mikropartikel med glädjerus och bara njuta. för när glädjen är som störst är den som finast. när den kommer oväntad är den som bäst. hur den än kommer och när den än kommer är glädje alltid glädje, och glädje är känslan av att leva.

DESIRE FOR THE UNKNOWN

sitter mitt i ett vakuum. det är varken eller. varken vinter eller sommar, det är en konstig blandning som lämnat mig mitt emellan två årstider trots att almanackan lovar vinter. kvicksilvret har just så pass slagit över till minus, solen skiner, jag skrapar bilrutor, har inte långkalsonger, fryser, svettas. finns igen rim och reson i det söderländska klimatet. så åter igen står jag oförstående och handfallen. ett som dock är precis som det alltid brukar vara, är att längtan efter sommaren växer starkare och starkare för var dag som går. solens svaga strålar som vittnar om brunbrända ben och dopp i havet känns aldrig så lockande som när det inte går att nå.

NIGHTCALL

ett biljettsläpp slutar med en middag, som slutar med lite oplanerad alkoholförtäring, som förmodligen (om jag känner mig själv+sällskap) sluter på dansgolvet. det är tisdag. det är så fel. men jag är student. mer behöver jag inte säga.

ELECTRIC FEEL

det finns långa vägar och det finns korta. det kan vara grusiga eller asfalterade, krokiga, raka, guppiga, enskilda eller allmänna. huvudvägar och motorvägar. så länge vägen är rak är det inga problem att köra. det är när det blir lite grusigt eller kurvigt som man ibland måste sakta ner. efter att tag kommer man även till korsningar eller avfarter. det är då det börjar bli lite klurigt att köra. välja rätt väg, gå ner i rätt växel för att sedan accelerera upp igen till tillåten fart. men för varje avfart kommer det en påfart. grejen är dock den att när det gäller sån här körning finns det ingen back på bilen. det finns heller ingen karta att följa. men så länge man själv är föraren spelar det ingen större roll. copilots kan man byta ut längs vägen så länge man själv håller i ratten. alla vägar bär till rom, har jag hört. sen kan resan dit varieras till det oändliga.

AND SO IT GOES

det kommer en tid för allt. det är så man får se det. det kommer en tid då man klarar tentan och det kommer en tid då man måste plugga till den. oftast vill man gärna ha bråttom fram. hoppa över vissa episoder eller pausa mitt i en annan episod. tiden är dock det enda man inte kan påverka. alla har vi 24 timmar per dygn, sju dagar i veckan, 12 månader per år. mer eller mindre än så är det inte. sen är det upp till var och en hur man väljer att spenderas dessa. det är dock en helt annan fråga vilket bara samvetet kan svara på. så i slutändan är det bara att passa tiden eller bli lämnad efter.

TONIGHT IS THE NIGHT

fick ett samtal som slutade med ett besök över veckoslutet. två barnkamrater som återses och går på affär efter affär, pratar minnen in till sena natten. pratar om legoskalahuset som blev mer nött än något annat, om snötunneln som var av deluxemodell, om det saknade landet spanien och lagar mat med asiatisk sting.

THIS IS WHAT WE ARE MADE OF

man kan se det som en hyllning. eller kärleksförklaring. man kan se det som en förkunning. grejen är den att jag har en riktigt bra vän. en sån där vän som man kan ringa mitt i natten och bara prata med. en som man kan skratta så mycket med så man tror man ska då av syrebrist samtidigt som man känner att "äh, det gör inget" för att man har så kul och känner sig så levande. en sån där vän som helt plötsligt står i mitt kök, 100 mil hemifrån, för att säga grattis på födelsedagen. det är min vän lisa jag pratar om. min allra bästa vän lisa som är så mycket av mig att man kan börja aningar av schizofreni i mitt beteende. med detta sagt vill jag påminna dig om vilken fantastisk människa du är samtidigt som jag vill säga grattis till mig själv som har dig som vän!

På med fighterfacet

WAKE UP SUNSHINE

ibland blir man rädd för sig själv. efter tjugo års tid som spenderats, främst med mig själv, kan man tycka att jag borde känna mig själv utan och innan. så därför borde jag känna igen vissa symptom. de som smyger sig på på morgonkvisten då väckaren ringer. jag har alltid praktiserat läran att man ska upp direkt, inte ligga kvar och känna hur skönt det är. lite som att rycka bort ett plåster, eller vaxa benen, det ska göras fort, är smärtsamt en kort stund och känns sen helt okej. fenomenet som nu börjat spöka är snoozeknappen som lovar extraminuter i sängen. jag är hooked, vilket leder till en ytters plågsam morgon då jag först känner hur skönt det är för att sen rycka upp mig ur den varma sängen. när jag väl är uppe kommer nästa smärtchock, jag är sen och måste med min trötta kropp stressa fram. kontentan är att jag lurar mig själv. lurar mig själv till en kort njutning för att sen ha en risig dag pga att jag stressade. svart på vitt ser jag hur fel det är. så med facit i handen ska jag agera. ibland behöver man helt enkel ett wake up call. med det sagt går jag nu och byter signal på alarmet.

DEUTSCHLAND ÜBER ALLES

som för att fira att tyskaperioden är över avslutar vi med en resa till Hamburg. som för att fira att jag fick högsta betyg på den muntliga delen, kan jag lugnt beställa en öl utan att säga fel i ölets förlovade land. men som med alla resor uppstår nu den eviga kampen mot resväskan som denna gång inte får överskrida 55x40x20 med en vikt av 10 kg. nog brukar vi kunna ha våra fadäser, jag och min väska, men efter ikväll vet jag inte om vi kan förlåta varandra....

HAPPY BIRTHDAY TO ME

så blev det även min tur att fylla tjugo. det var utan mamma och pappa. det var inte hemma på borrgatan som de andra nitton gångerna. det var heller inga ljus på tårtan. men med mig fick jag ha lisa. en fislisa som hade åkt över hundra mil för att gratta mig. en fislisa som höll på att ge mig en allt för tidig hjärtattack när hon kom instormandes i köket med skorna på. såmed handen på hjärtat kan jag villigt erkänna att jag saknade det traditionella samtidigt som det var dags att lämna tårtan på borrgatan för nyare traditioner. efter nitton gånger kan man tycka att det borde räcka...

SVALKAR VINDEN

norrlänningen inom mig har en mycket svår inre kamp. hela min så kallade kognitiva världsbild har blivit så illa rubbad. en kväll när jag gick och la mig var det vitt ute, inte alls konstigt. konstigare blev det när jag nästa dag klev upp tidigt, så tidigt att det fortfarande var mörkt ute. väldans mörkt var det. snön var borta. under mina allt för korta sju timmars sömn hann den efterlängtade linköpingssnön försvinna. och med den försvann så klart minusgraderna. nu är gräset grönt igen. det är plusgrader. det regnar ute som om det vore september fast vi är i mitten av januari. aldrig förr har jag varit med om det. som den insnöade norrlänning som jag hittills varit, är jag nu en norrlänning med grönt gräs. efter allt så verkar de som om gräset är grönare på andra sidan, i alla fall andra sidan av Sverige. enda trösten jag har är att jag innerst inne vet att arvidsjaur fortfarande ligger inbäddad i vit och fluffig snö.

DISTURBIA

skrev en tenta. det gick bättre än förra gången, men det är en relativ term. det vanliga efter en tenta brukar vara ett horisontellt soffläge med dosan i handen och självsympatin på högsta nivå. eftersom att det är en ny tenta redan imorgon verkar sympatikvällen får vänta till imorgon. rackarns, jag som småtrivs i soffan och är skrämmande bra på att tycka synd om mig själv.....

SNÖ

IS-lM, AS-AD, känns som om jag nu kan lösa världens alla ekonomiska problem. plugget går framåt, redbull och kaffe förtärs, spotify rullar och skjortan XL är på. sitter dessutom i köket. det är som mitt ställe i hemmet, där jag känner mig som mest hemma. även fast jag har ett eget rum, med ett högst fungerande skrivbord, inrett enligt mina innersta tankar är det ändå köket som gäller. här finner jag rätt mode.

I DO LOVE MY MA AND PA

tillbaka i linköping känns allt uppochner. har gått från noll i fart till 3ooo varv på femmans växel. plugg på plugg på tvättning på städning. att fara hemmifrån efter tre fina veckor smärtade mer än vad jag anade. fast samtidigt hinner jag inte tänka så mycket på det tack vare min fortkörning av livet där allt tydligen ska göras på en gång. autopilot är mer passande än trevligt.

YOU CAN BE MY LOVER

bakom varje framstående man står en intelligent kvinna, det är så jag valt att tolka det uttjatade ordspråket. bakom anton står jag. den intelligenta kvinnan som stödjer sin man i alla väder och känner stolthet när hans namn kommer på tal. den intelligenta kvinnan, som trots sin intelligens, inte kan förklara det fina med kärlek i ord. där kom kärleken, och där försvann ordförrådet. när kärleken attackerar står man där helt bar och utan försvar och kan inte annat än hänge sig åt känslan som ej går att ta miste på.

LEVELS

jag trivs i mitt norrland. jag äter och sover, äter lite till och umgås även i ett hörn. det är inte mer än så och det behövs inte mer än så. kör skoter när det inte snöar, vilket ha visat sig vara ungefär en vecka bort, och imorgon ska jag åka madrass. barnsligt hederliga madrassåkande på fältet. med tummen upp skuttar jag ner i duschen. skutt, skutt som lille skutt sa, eller?

YOU DA ONE

Lisa hann bli tjugo och jag är två veckor sen. sen med att fylla år. årsdagen, 20 årsdagen, spenderas i linkan under alla böcker. dagen efter är det tenta och redovisning. 20 år. ungefär en fjärdedel av livet, en femtedel om man är lyckligare lottad. och vad har jag gjort? jo, gått i skola. livets skola, arvidsjaurs skola och nu även en riktig skola. så mycket mer hann man inte med. man ja ä int bitter, som det en gång sades....

JULERÖJ

Att få julstöka i all ära. Jag mår som en prins och äter som häst. Det är bara så när man kommer hem.

Published with Blogger-droid v2.0.2

BORTA VID VÄSTERRAND SLOCKNAR ORION

Åker hem till norr igen och det kunde inte kännas bättre.

Published with Blogger-droid v2.0.1

LET ME GO HOME

nu är det dags för hemfärd. alldeles snart går tåget. och som min tyska lärare en gång i tiden sa: nu går tåget och det väntar inte på någon! ikväll är sista natten i linkan för detta år. ser redan nu fram emot det kommande året. sena kvällar på sliver och platå, myskvällar med mina pojkar och det vanliga allmänna dagliga. har kommit att trivas väldigt bra. men det ska bli skönt att åka hem igen. men först, alltid en dusch, sen väntar en schabrakmiddag på älgkött med tillhörande mys i soffan. sen, först efter det, får jag påbörja min resa hemöver och lämna regnet bakom mig.

SE TILL MIG SOM LITEN ÄR

så kom den där tiden då man bara längtar hem. längtar efter familjen och längtar efter julen. ser fortfarande min vistelse i linköping, som just, en vistelse. att jag har flyttat hemifrån är för mig helt ofattbart. och enligt Tova, 8 år, skulle det inte ske förrän jag var 25. hemma är alltid hemma vart jag mig än i världen vänder. eller rättare sagt, vart än min garderob är. på tal om det så är den väldigt full. jens skulle kunna tänka sig att betala folk för att komma hit och hämta kläder. förskräckt av idéen försöker jag nu motbevisa genom att använda något nytt varje dag. och med 5 garderober går det rätt så bra. men som carrie sa; "i like to have my money where i can se them, hanging in my closet" mer kan jag inte argumentera, kvinnan är ett geni!

SWEETS FOR SWEETIE

Pojkarna for till Gränna och jag fick en kärleksstång.

Published with Blogger-droid v2.0.1

COSMIC LOVE

det är egentligen helt uppochner. funderar att ta min man i handen och åka bort över nyår. förra året var det fjällen så nu skulle det passa med något lite varmare. att få stiga upp och möta solen på stranden istället för att i jauret få en köldkyss då termometern visar på -30 vilket den oftast brukar göra. (på den fronten sviker vädret sällan) så i min research finner jag resor för 5000 kr. tt, all inclusive i en hel vecka för två personer i det förlovade landet Egypten. skulle jag vilja göra samma resa till sommaren eller våren skulle jag för samma pris få åka ensammen, lite som "åk en betala för två". min fråga är då; hur kan det vara billigare att resa på sommaren än vintern? vintern lockar många gånger fram deprimerande sidor, hängande ögon och ömmande halsar. varför finns det då inte fler som åker utomlands när sverige ligger i dvala? misstolka mig inte, jag är ytterst tacksam för detta fenomen då även fattiga studenter kan ge sig ut och flyga. jag förstår bara inte riktigt....

FLICKAN OCH KRÅKAN

desto äldre jag blir desto längre glider jag ifrån den idylliska julkänslan. den som smög sig på redan innan första advent, ungefär när första snön kom föll det en härlig julkänsla över mitt bröst. en varm och mysig känsla i den rödaste färg man kan tänka sig. den luktade pepparkakor och saffran, smakade som glögg och var täckt av glittrande snö. men ju äldre jag blir desto längre bort glider den. nu är det bara gardinerna som är röda, pepparkakor luktar det i köket och snön har inte ens fallit än. pappa frågade mig en gång för länge sedan, vad man åt med, satt på och sov i. som liten och helt oberest och utan erfarenheter svarade jag det mest logiska mitt huvud kunde komma på i den åldern: men äter med en

gaffel, sitter på en stol och ligger i en säng. några år senare när jag fick samma fråga var jag tyst länge och funderade. funderade ut ett klurigt redskap, ett effektivt redskap som kunde lösa alla de där sysslorna men kom inte på det. det rätta svaret skulle vara gaffel, stol och säng. men när man blir äldre, tappar man längs resan delar av barnasinnet och sin fantasi. tyvärr tror jag att min julkänsla försvann tillsammans med fant

asin och det smärtar lite.

Jonah Mowry: "Whats Goin on.."

finner egentligen inte ord. känslor rusar och tankar passerar. men ord finner jag inga.

HALLELUJA

förra veckan så drog tyska kursen igång. det läspande språket med många vokaler och färre konsonanter. detta sätter spår i mitt svenska språk och jag får allt svårare med r-ljudet och läspningen smyger sig på allt mer frekvent. men jag antar att det är sånt man får leva med då man lever ett internationellt liv med många språk på en gång. att skilja på svenska, norrländska, engelska och tyska är allt annat än lätt.

MILLION PIECES

entreprenörsfingrarna kliar. jag är less på teori om hur ett företag ska skötas och om hur det ska bokföras. jag vill ut och praktisera mina kunskaper. gå ut i världen med nya idéer och samla egenskaper. jag vill avsluta mitt kontrakt på lägenheten i linkan och söka mig ut i världen som nykläckt civilekonom hungrandes efter den riktiga marknaden. men sanningen är den att man får ta tag i en sak åt gången. vägen är lång att gå och har jag inte rätt grund att stå på så kan vägen bli väldigt lång och krokig. så andas in djupt och sätt dig med teoriboken, den bäddar fint med silkeslakan som du sen får gotta dig i.

DE RÄTTA SKRAMLET

kom åt shuffle knappen på spotify och från listan Remix ála Tova spelades de plötslig musik från en svunnen tid. och nog är det en remix alltid. allt ifrån one republic till lil wayne och kent. bara det allra bäst för stunden platsar på listan. på remix ála Tova spelar vi vad vi vill!

TRE KORTA ANDETAG

har tagit tag i mitt träningsliv som allt för länge vilat från diverse svettiga övningar. skorna är numera knutna varje dag för allt ifrån yoga till hard-core gympass med pensionärsligan tidigt på morgonen. det är härligt att träna och egentligen har det alltid varit det. i alla fall efteråt när man gottar sig i soffan. men ibland finns det stunder när allt annat är viktigare. så som att läsa igenom ett häfte en gång till även fast man förstod de, eller unna sig en kväll i soffan för att man läste häftet en extra gång. och när det nu står på svart på vitt, hur lättlurad jag egentligen är när det kommer till sånt, är det enda raka att arbeta med mutor eller att lura sig själv. så inför imorgon; den som inte tränar åker på böter. visst hörde ni det också?

DO THEY KNOW IT´S CHRISTMAS?

jag har alltid aldrig kunnat motstå att julpynta. julgranen har aldrig tagits fram den 23:e, vilket enligt pappa är så man gör. traditionen på borrgatan har varit att ta fram den senast den 3:e advent. fredagen kl 1800 innan den första advent ska ljusstakarna vara framme. det är vår egna tradition. min egna tradition, som jag just nu bygger upp med mina bostadskamrater, följer enligt budskapet all in! allt är uppe. allt är rött. förklaringen till varför vi är så tidiga är enligt följande: eftersom att vi alla firar jul hemma och åker om några veckor måste vi kunna hinna njuta av julen även nere i söder. det är vår ursäkt. undrar dock fortfarande vilken ursäkt det finns till att det inte ligger snö på marken?

BLOMMAN SOM BLOMMAR SENT HAR STARKARE FÄRGER

det kommer dagar då man känner sig mindre vacker, mindre kvinnlig och mindre sexig. man strålar inte lika starkt varje dag. idag var en sån dag. slog upp ögonen i morse och insåg det. insåg att håret var en röra, ögonen var tunga och kläderna missmatchande. men vad gör det? leendet var på topp och humöret likaså. och det enda man kan göra då är att skruva upp volymen, dansa runt i lägenheten i trosor och tröja och sjunga det fulaste man kan. när jag gör det, kan jag inte annat än skratta och bli lite charmad av mig själv. och helt plötsligt äger jag världen och är to die for!

OCH SÅ KOM KÄRLEKEN

det kommer en tid på dygnet när allt känns extra starkt. vissa kallar det spöktimmen, jag kallar det sentimentaltimmen. egentligen är det ingen speciell tid på dygnet. det är snarare så att det inträffar under dygnets alla timmar, beroende på hur trött man är. just nu är timmen slagen. stannade upp tidigare ikväll för att inse att det idag är det den 22 november. nästan på timmen för 4 år sedan låg jag i mitt flickrum, långt innan de såg de tapeterna som nu sitter där. det är märkligt hur man kan komma ihåg små petitesser när världsomvälvande saker sker runt om. cancern hade återigen gått som segrare ut ur matchen. hur det kan vara möjligt att idag, 2011, kunna åka ut i rymden på semester eller tanka bilen i ett eluttag, men inte kunna bota cancer?

samtidigt går livet vidare, man måste bara stanna upp en stund ibland. för att minnas lite extra.

DET HÄR ÄR DIN CHANS

knöt i morse kängorna för att ta mig iväg till TER 1 där det skulle skrivas tenta. min första tenta. det luktade sjukhus och var käpptyst så när som på en eller två hostattacker som ekade i salen. vad gäller resultatet kan jag inget säga, varken bu eller bä. jag skrev på allt, och hur det än går så var det en prestation i sig självt. makroboken och jag kommer inte överrens och jag inte säga på återseende med vänliga toner. nu lägger jag allt som har med plugg att göra åt sidan. idag är jag ledig och imorgon börjar en ny kurs. så just idag är det en sån där mellanperiod, när man inte har något alls i sina tankar. allt det gamla är undanpackat och det nya ännu inte anlänt.

I NATT ÄR DU MIN

jag har en sån där, nästan pinsam, fascination. det finns nog inte en enda flicka som inte haft någon typ utav crusch. kändis eller inte, kompis eller hatobjekt. alla har vi haft dem men alla gånger går de över. jag är undantaget som bekräftar regeln. det har pågått i flera år och inte ens svalnat lite, snarare värms det på ju äldre jag blir. grejen är den att jag mina förälskelsens ögon fäst på Tomas Ledin. stämman, utseendet - den ultimata kombinationen och den perfekta mannen. två saker är säkra - spellistan Tova Ledin är ofta repeat, och jag är din varje natt!

DET DÄR SOM MAN INTE TALAR OM

jag hade just släckt sänglampan när jag hörde ett litet klick följt av en vibrerande tystnad. en sån där tystnad när man bara väntar på eftersmällen. lite som efterskakningar efter en jordbävning. man bara väntar. Sen kom det. Världens smäll ekade genom hela lägenheten. Bombsäker på att en inbrottstjuv tillika våldtäktsman tagit sig in genom mitt fönster för att röva knöt jag nävarna och tände sänglampan, redo för att slås och skrika. allt detta bara för att finna min fina taklampa i tusen bitar på golvet. så med adrenalinet pumpandes i kroppen och nävarna fortfarande knutna så fick jag plocka fram dammsugaren. och allt jag kunde tänka på var hur jag skulle ha slagits mot tjuven/våldtäktsmannen. skulle det vara karate eller hederligt slagsmålsstuk? detta är såna där tankar man egentligen inte ska prata om, även fast alla har dom.

"THE WORD DOES NOT EXCIST IN OUR DICTIONARY, PLEASRE REWRIGHT"

disciplin. det där lilla ordet som står för en kunskap som jag borde besitta i detta nu. jag borde läsa lite mer än vad jag gör. jag borde ha lite mer disciplin. många borden och få uträttade. mycket händer och jag snurrar runt när allt annat står stilla. det är frustrerande samtidigt som det är befriande. jag är helt lugn, varken ångest eller oro över något. schemat utlovar tenta om två veckor och återigen borde jag läsa lite mer. jag borde stanna upp i mitt snurrande. men jag tänker ta vara på snurrandet. för allt kommer att lösa sig. disciplinen kommer att komma tillbaka. och i väntan på det håller jag i hatten och snurrar vidare. för damn vad befriande!

SAIL AWAY WITH ME

jag har så mycket energi över. jag känner att jag bara måste få röra på mig lite emellan åt. det stora klivet att flytta 100 mil för studier är det svåraste men samtidigt bland det roligaste jag har gjort. de var en frihetskänsla och även lite adrenalin inblandat. trafikljus, kollektivt åkande och köande vart än man ska är nu en vardag. otroligt frustrerande kan man tycka. samtidigt är det otroligt underhållande. trafikljusen som blir gula just när man trodde man skulle hinna smita förbi och den svärande småbarnsföräldern som redan är sen till jobbet med småbarn i baksätet som bråkar och trycker näsan mot fönstret. då kan jag med mitt norrländska lugn bara sitta i bilen bredvid och småle. vinka till näsan mot rutan, skratta åt den svärande mannen i den skinande bilen och skruva upp volymen på radion. för i söder, där finns det annat än P3 att lyssna på!

I PUT MY RECORDS ON

ljudet försvann, allt blev tyst. och svart. svart och tyst är aldrig en bra kombination utanför sovrummet. datorn har sagt sitt och verkar ha gått till sovrummet. fick igång den för att upptäcka att allt utrymme är fullt, alla minnen förverkade och håller på sina hemligheter. tur jag har en extern hårddisk att föra över allting på. för livet är inte klart än. det är många minnen kvar att först uppleva innan det ska lagras i hårddisken. hur ska detta gå? bara 19 år gammal när minnet är överfullt.

I WILL PROMISE YOU THE NIGHT OF YOUR LIFE

är helt förtrollat, på gränsen till pinsamt fascinerad, över att man fortfarande klipper gräs i Linköping i november månad. på hemmaplan är klipparn sedan länge undanstoppad i garaget och ersatt av snöräven. så olika det kan vara i ett och samma land. tidigare idag hade jag utvärdering med min handledare angående en rapport som jag skrev i första kursen. vissa talspråk fanns det i texten, som jag med mina norrländska ögon inte uppmärksammade. lyckligtvis ansågs det göra uppsatsen personlig och intressant att läsa, trots att det sviker SAOL. dialekten är inget jag lämnar bakom mig. möjligen utanför uppsatser men inte bakom mig då den faller mig i händerna. så nu ta ja å bege mä till soffan för å läsa nalta.

LEVELS

tiden bara flyger iväg och jag lyssnar på musik som aldrig förr. poppig, rockig, smörande och självklart lite Ledin. det är mycket som händer och jag hinner inte riktigt förstå det. så himla fort går det. skolan tar upp mestadelen av min vakna tid och den andra nakna halvan är jag student i baren. inte riktigt så. inte riktigt så alls. fann bara ordvitsen och tyckte den var för bra för att slänga bort.

jag sitter över hundra mil bort. hundra mil bort från den värld som just nu håller på att falla i bitar, vilket alldeles snart kommer att påverka även min värld. det är över hundra mil till dit jag egentligen skulle vara nu och till de enda människor jag vill vara med. telefonsamtal funkar inte så det får bli det näst bästa; att skriva. det funkar alltid hyfsat bra, så länge jag håller mig inom ramen för vad som är tillåtet att tänka på och inte. ett fotsteg utanför och jag är körd.

jag visste att dagen skulle komma och att den inte alls var långt borta. jag visste, men ändå blir jag så chockad. jag blir samtidigt så jävla förbannad att jag bara vill slå någon och hitta på ursäkter för att skrika på någon och svära som bara den. för det är inte så att man bara försvinner när lågan brinner ut. man kan inte lämna ett avtryck och sedan försvinna för att inte förvalta det. fanders förbannelse, jag vill bara skrika.

I LOVE YOU LIKA A LOVESONG

hösten, årstiden som för med sig fina färger och mysiga kvällar med ljus, filtar och goda teér. klädmässigt är det favoritårstiden. härliga murriga färger, stickade tröjor och härliga skor. hösten i norrland är ofta kort. löven blir snabbt färgade för att ännu snabbare falla till marken som underlag för snön som väntar runt hörnet. södern är helt olik. här är den härliga färgen långvarig och löven håller sig kvar ett tag till. faktum är att de fortfarande är i det gula förstadiet till fött och rost samtidigt som det ligget snö på marken hemma. det är fascinerande. till våren kommer jag att få vitsippor här lagom till påsk för att då åka hem och köra skoter. flytten till linköping var en perfekt kombination av två världar jag älskar. faktum kvarstår dock, jag har inte den blekaste om hur man klär sig. hemma var den dubbelfodrade jackan med pälskrage svaret på allt, här finns det olika svar beroende på ekvationen väderutslag+humör=typ av jacka.

GOLD DIGGER

ny kurs orsakar mos i min skalle. makroeknomi och BNP hit och inflation och kurva dit. hade detta varit gymnasiet, när jag fortfarande bodde hemma, hade jag som plåster på min ömmande hjärna skickat efter en order till H&M. nu är det ju så att jag inte bor hemma längre. för den delens skull har jag även blivit belönad med förmåner. förmåner så som att betala lägenhetshyran, handla mat, betala försäkringar, tanka bilen, internetkostnader.....allt detta har den gemensamma nämnaren kostnad/utgift. utgiften är det jag betalar i affären, kostnaden är att äta upp det jag handlade i affären, sånt som jag så fint fick lära mig på ekonomin = hushålla med knappa resurser. vuxenlivet skrattar mig och mitt CSN bidrag rått i ansiktet.

UNLOCK THE DOOR

gör min första dunder förkylning på egen hand och nu så här mitt i verksamheten så känns det som om jag vill ta det viktigaste med mig, ta tåget till sthlm och sedan hoppa på ett plan hem för att inte komma tillbaka. det är inte meningen att man ska uthärda en förkylning i klass med denna på egen hand. ingen som ger en sympati. ingen som lagar soppa eller ens springer till affären för att åtminstone köpa soppa. ingen som masserar den ömmande nacken eller kokar te. just nu känns det som för mycket begärt att få ett uns av hopp om överlevnad. såna här stunder känns det jobbigt att inte ha sina föräldrar. hade det inte varit för att jag varit så matt av denna förkylning så hade jag förmodligen släpp en tår eller två fria. för den som inte förstod så är det väldigt, väldigt, jag kan inte understryka det nog, men väldigt synd om mig.

IT IS COLD OUTSIDE

hösten börjar knacka på dörren. jag känner det på morgonen genom den virkade halsduken. jag märker det när jag tänder laporna. jag ser det på alla färger i trädkronorna och jag luktar den på morgonen. den fräscha luften som renar det gamla för att introducera det nya.

OH OH I WANT SOME MORE

det som var blad det värsta med att flytta var att lämna en vänskap kvar i jauret. den vänskapen som resulterade i en kärlek och ett band som kommer hålla ända tills skrynkliga dagar på senhösten. ett band som nu upprätthålls via facebook kommentarer och långa kvällssamtal som slutar med en lite skakig röst och snörvel. fislisa, du har en plats i mitt hjärta som ingen man någonsin kommer kunna konkurrera om. för vänskapen vi har är av den finaste sorten, jämför man med choklad skulle vi vara marabou premium dark chocolate och i tårtväg en bröllopstårta med minst femtioelva lager. vänskapen som aldrig tog slut.

MINNEN FRÅN FÖRR

vem kunde tänka sig att man i ett litet samhälle, bara 5 mil bort, skulle finna en svunnen tid. besökte Vadstena och, likt alla turister (förmodar jag), besökte vi Vadstena kloster. löven färgar sig färgglada och täcker fint det gröna gräset, ute över vättern börjar flyttfåglarna sin långa resa ner till solen och längs strandpromenaden kom en nunna och gick. "ska du egentligen finnas", var min första tanke innan jag han ångra det och börja fundera på om hon kunde höra mina tankar innan det abrupt avslutades av ett skratt och ett "är du egentligen så här dum?" (allt detta i mitt huvud, vill jag bara tillägga) det kändes som om det var fel i tiden. att jag smög upp min moderna Xperia arc för att fota medans en guds kvinna från svunna tider gled förbi i sin dräkt och huvudbonad. ibland är livet bra konstigt, lite salt och sött på samma gång som för att neutralisera allt.

FADE INTO DARKNESS

den där skamliga saken som hände härom veckan, skulle jag aldrig berätta om det inte vore för att någon annan berördes av den. jag gör, enlig mig själv, sällan fel. när man då väl för det bekräftat, att det ibland kan bli fel tar det väldigt hårt. så lyssna nu noga, det här kommer inte ofta:

det blev tisdag och jag skulle åka hem till norrland. för att jag skulle åka tidigare än planerat så var jag tvungen att lämna in några arbeten på skolan innan avresa. så jag tog bilen och körde iväg. det var en fin morgon, och på radion så spelades Aviccis fade into to darkness och jag sjöng med i högsta hugg, växlade upp i femman och rätt som det var stod jag plötsligt på campusparkeringen. självklart fanns det inte en enda ledig parkering. pulsen ökade och jag sneglade på klockan, fan nu brinner det i skogen om du ska hinna med bussen till tåget till planet till mamma, hann ja tänka. tur som få förunnas hittade jag en parkering. parkade saaben fort som rackarn och sprang in med min uppsats. till saken hör den att en del parkeringar på campus måste man betala för, och de är de som står närmast entrén. nöjd som få över att inte behöva gå så långt, för att jag parkerade nära entrén, gick jag tillbaka ut i bilen, satte mig och vred på tändningen när lappen fångade mitt öga. under vänster vindrutetorkare satt den. den gula lappen signerad lapplisa som kom att kosta mig 400 kr istället för de 3 kr jag skulle ha betalt för parkeringen.

BETTER IN TIME

om en vecka ska en skrivuppgift vara inne. uppgiften är på 5000 ord vilket gör den större än mitt PA-arbete. och så sitter jag i norrland. hemma på lugna gatan i min säng och bara filliderar och mår. jag tar mig inte för skrivandet riktigt än, även fast jag kan känna av lite panik. men jag arbetar bäst under stress och i mitt lugna jag på sängen så utövar jag förarbetet. snart är det dags, men bara snart. först ska jag dricka kaffe i lugn och ro.

VART JAG MIG I VÄRLDEN VÄNDER

jag delar gärna med mig och lägger ner mig själv i många andra människor, på ett bra sätt vill jag gärna tro. det blir då jobbigt när jag bryter ner mitt hjärta och lämnar en bit åt alla nära och kära. lämnar en liten bit här och en liten bit där. jag gör det så gärna och ångrar ingenting. men ibland, när man inser hur väl man är involverad i andras liv, då blir det jobbigt när det börjar gå dåligt får den. sitt "skötebarn".

ROSES ARE RED AND VIOLETS ARE BLUE

en värld har rasat samma för mig idag. något som varit självklart för mig sedan små flickben, sedan man började fantisera om den där vita tyllbakelsen och lekte mamma, pappa, barn. jag skyller det på alla kärleksfilmer som finns. jag skyller min sammandrabbning då dom, kärleksfilmerna. jag har, sedan flickeben levt i en värld där jag varit helt säker på att när mannen friar, så görs det romantiskt eller åtminstone roligt, något att minnas. jag har då även haft det väldigt klart för mig att att det enbart kvinnan som får ringen, varför skulle mannen köpa en åt sig själv också? när man då sedan gifter sig, det är då mannen får sin ring, för så är det ju på filmerna. där kom dock verkligheten in och satte stopp för allt. för tydligen, så enas man om att man ska förlova sig och sedan skaffar man ring tillsammans. sen får enbart kvinnan ring i kyrkan. men i vilken film är det så? en hel värld har rasat samman för mig. turen var den att mamma idag förklarade hur det gick till, så att jag nu inte får en chock då dagen kommer och diskussionen om förlovning kommer på tal istället för ett knäande på en restaurang eller ring i min tårta.

WE WERE SITTING ON TOP OF THE WORLD

det är härligt, hur man kan lämna ett liv för att åka iväg till ett annat. sen är det minst lika härligt att återvända till det lämnade livet. allt är som vanligt. husen står där de alltid stått och man hälsar som vanligt på allt som rör sig. efter lite artighetsfraser så som "vad gör du nu då" och "ja men ,hu trivs du då?" så var allt som vanligt. samma speedade tonläge när man berättar om det nyaste och samma miner när man hör om det överraskande. det är fantastiskt hur man kan lämna allt för en stund och sedan återvända och allt är precis som det alltid varit. precis som om man aldrig ens for iväg. att man kan komma hem till en johanna i en röd volvo och återuppta det som man en gång lämnades öppet.

imorgon sätter jag mig på ett plan som flyger mig hem till jauret. hur fint linkan än må vara så är arvidsjaur alltid "hemma" för mig. jag ska även åka till daikan för att ta upp kontakten med älgstråket 1. jag och bössan hoppas på fint väder, bettan och jag. sen är det även dags för en uppdatering på skvallerfronten. jag är ingen skvallertacka så men det finns inget som klår en kväll med tjejerna, något att tugga på och prat om vad som händer, det senaste, nyaste, hetaste skvallret. något säger mig dock att den tiden börjar vara förbi för att istället lämna plats för mer vuxna frågor så som vad gör du nu för tiden och kommentarer så som men gud vad länge sedan man såg dig!

Detta inlägg dediceras till Lisa Johansson, min bästaste kompis.

FANTASY

linköping. stadernas stad. jag trivs så bra. innan jag packade de sista plaggen och sov sista natten i mitt flickrum kände jag ett uns av ångest. kommer jag att bli bortglömd? går livet vidare utan mig i jauret? jag kan med handen på hjärtat erkänna lite ångest och separationssvårigheter. men nu är som allt bortblåst. nolle-p öppnade dörrarna för vad som kommer att bli fyra helt underbara år. människorna är roliga och många (har aldrig förr haft en sån stor klass), festerna är inte som de på lappis och storstadslivet är riktigt underbart sen är lokaltrafik riktigt bekvämt och statstrafik som en karusell. jag älskar linköping och jag bara mår. men ibland kommer det sentimentala stunder, fast det är inget som lite bakning inte kan lösa. sen kan man tolka det hur man vill då vår frys är överfull av bakverk. men med handen på hjärtat igen så tror jag att jag skolat om lite grann, det bor nog en storstadsbrutta inom mig ändå.

Tyska SPREK

THOUGHTS FROM ARGENTINA

under gymansietiden hade jag en given roll. det var resultatet av något jag provat fram under några år. det var även resultatet av min självkänsla, självrespekt och självkännedom, en mognadsprocess. jag är en som vill ha koll på vad som händer och helst av allt hålla i pekpinnen. jag var säker i min roll och trivdes som fisken i vattnet. på universitet är allt annorlunda. de flesta har samma eller liknande mål som mig vilket gör att det helt plötsligt finns många som vill hålla i pekpinnen och hålla koll. jag har blivit uppmuntrad till att pröva på olika roller inom de grupper vi har, och jag har gett de ett ärligt försök. men innerst inne vet jag det redan. jag är en ledare. det är av naturen. visst lånar jag gärna ut min pekpinne och delar med mig av rampljuset, men jag hittar alltid tillbaka till ledarrollen. och jag trivs fortfarande som fisken i vattnet.

LET IT RAIN OVER ME

det regnar i linköping och jag kokar köttfärssås på älgfärs. just nu är anton här och just nu mår jag bra. imorgon klockan åtta har jag seminarium och på eftermiddagen kommer vår inneboende. på onsdag om en vecka åker jag hem på semester. bara för att uppdatera....

WE COULD HAVE HAD IT ALL

ni där hemma får lida. en mamma som vill veta minsta rörelse jag gör för att dämpa saknaden. en kompis som i saknad skickar kärleksförklaringar. det är så det blir när man ena dagen går på fest i lakan för att dagen efter svänga sina lurviga i en handduk. då får kontakten med hemmafolket lida. vojnevojne, som pappa sa. saknaden är stor och meningen med detta inlägg är föga. kände bara att det var dags att ge ett livstecken från söder. livet i den nya världen, där jag bara mår som den.

THE LIFETIME OF AN ANCIENT

det finns hemförsäkring och den finns drulleförsäkring. det finns även trafikförsäkring och livsförsäkring. det finns också något som jag kallar för ensamhetsförsäkring. en försäkring så att man på äldre dar inte sitter ensam. så att man har en gubbe, lika skrynklig och härdad av livet som en själv. en som man kan berätta sina historier för men bilda nya med. en gubbe som med kärlek i blicken och lite lurigt flin säger att jag är fin trots den rynkiga ansiktet och de sönderbakade händerna, att mina bullar smakar bra även när jag är för gammal för att höra äggklockan ringa. en gubbe, som håller min hand på en parkbänk och pussar mig god natt på pannan. lite som the notebook fast tvärt om.

DON´T UNDERESTIMATE THE THINGS THAT I WOULD DO

att sitta 30 mil hemifrån mitt rum i den röda villan på lugna gatan är inte direkt omvälvande. att rummet i just denna stund håller på att plockas ner i kartonger, samtidigt som jag inte närvarar och tar farväl, känns däremot världsomvälvande. det känns jobbigt och tråkigt samtidigt som det känns spännande och roligt. jag spenderar nu min sista vecka i norrland med att fritera camembert på noliamässan. på torsdag går lasset ner till södern och på tisdag åker jag själv. jag är inte hlet hundra på att jag förstår hur det är att bo ensamen. jag är helt hundra på att jag kommer att ha hemlängtan. jag hoppas att jag kommer att trivas och jag tror att jag är den administrativa typen, den som klarar av skolgång och diverse pappersarbeten. med detta sammanfattat så ser det ut som om jag, efter allt, kan klara mig rätt så bra i söder.

RIVERSIDE

NOLIA, årets händelse. vart annant år i piteå och vart annat i umeå. har blivit befodrad till att fritera camembert så kavlingen lgger nukera bakom mig. den pensionerade bagaren har gjort sitt. sju dagar kvar. nedräkningen har börjat och jag har bränt mig på kokande olja två gången. lyckan i att inse att nolia håller på i 7 dagar till.

I AM.....SASHA FIERCE

tanken har slagit mig, flera gånger om. jag är lite rädd men samtidigt lite nyfiken. rädd för att frågan får ett positivt utslag men samtidigt nyfiken på hur det skulle bli, om nu svaret blev positivt. endast tiden kan utvisa, om jag blir förändrad. behåller jag min charmiga norrlandsdialekt där jag använder du istället för dig och vice versa. eller blir jag en storstadsbo med korrekt, tråkig, enformig, vanlig svenska? tiden får utvisa men sanden i timglaset rinner fort. snart rullar lasset.

TEENAGEDREAM

har inte ens flyttat men jag har redan inrett hela lägenheten. har fixat porslin, muggar, fina koppar för besök, en soffa, en matsalsmöbel (as we speak, under målning) en mikro för alla pizzor, en bakmaskin för mina bullar och muffins, en elvisp så vi kan vispa grädde. kort sagt har vi nästan allt. finns dock en del ursäkter för att besöka ikea med släpvagn.

ha

WE COULD HAVE HAD IT PERFECT

en sommar. en sista sommar. en festival och en kärlek. en längtan och en saknad. några skratt men även några tårar. det känns att flytta hemifrån. likt carrie i satc är jag kär, i en stad. eller snarare mitt norrland. aldrig förr har jag uppskattat det så mycket som nu när det håller på att glida ur mina fingrar. låt myggen bita mig. låt solen bränna mig. låt solen skina in genom fönstret och hålla mig vaken. låt snön ligga tät överallt och låt kylan tränga in i jackan. ett är säkert; jag kommer att sakna dig.