ETT PLUS ETT ÄR INGENTING, TVÅ ÄR LIKA MED NOLL

matematik har aldrig varit mitt ämne. endel skriker "heureka!" medans jag suckar fram ett långt "vaaaaa meenar du?" följt av en vidrig grimas och mentalt fuckyou-finger åt den uppslagna boken och läraren som säger "men det är ju så lätt". när det dock kommer till gånger som dessa, är det älskvärt att räkna matte; 1+1 =2 veckor kvar av skolan. 0+1=1 tenta kvar innan sommaren. matte är ju egentligen inte så konstigt, det är ett universalt språk som är lika världen över. ej likt något annat, skulle jag ändå aldrig vilja prata matematiska.