sitter mitt i ett vakuum. det är varken eller. varken vinter eller sommar, det är en konstig blandning som lämnat mig mitt emellan två årstider trots att almanackan lovar vinter. kvicksilvret har just så pass slagit över till minus, solen skiner, jag skrapar bilrutor, har inte långkalsonger, fryser, svettas. finns igen rim och reson i det söderländska klimatet. så åter igen står jag oförstående och handfallen. ett som dock är precis som det alltid brukar vara, är att längtan efter sommaren växer starkare och starkare för var dag som går. solens svaga strålar som vittnar om brunbrända ben och dopp i havet känns aldrig så lockande som när det inte går att nå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar