jag brukar alltid ha sån hemsk hemlängtan när jag inte varit hemma på länge. det faktum att det nu är över två månader sedan jag var hemma sist och jag inte känner någon hemlängtan av grövre kaliber, gör mig lite rädd. har jag blivit så pass vuxen att jag passerat det stadiet? eller är det bara för att jag har så himla mycket att göra? möjligt att det är det sistnämnda för kalendern är fylld timme för timme de nästkommande veckodagarna. klart jag har lite hemlängtan, men inte så hemsk att jag sent på kvällen just innan stängning springer iväg på butiken och köper glass för att sedan se på sex and the city och gråta en tår i soffan. och tur är vell det, för alla vet att längtan är en känsla som tär hårt på hjärtat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar