linköping. stadernas stad. jag trivs så bra. innan jag packade de sista plaggen och sov sista natten i mitt flickrum kände jag ett uns av ångest. kommer jag att bli bortglömd? går livet vidare utan mig i jauret? jag kan med handen på hjärtat erkänna lite ångest och separationssvårigheter. men nu är som allt bortblåst. nolle-p öppnade dörrarna för vad som kommer att bli fyra helt underbara år. människorna är roliga och många (har aldrig förr haft en sån stor klass), festerna är inte som de på lappis och storstadslivet är riktigt underbart sen är lokaltrafik riktigt bekvämt och statstrafik som en karusell. jag älskar linköping och jag bara mår. men ibland kommer det sentimentala stunder, fast det är inget som lite bakning inte kan lösa. sen kan man tolka det hur man vill då vår frys är överfull av bakverk. men med handen på hjärtat igen så tror jag att jag skolat om lite grann, det bor nog en storstadsbrutta inom mig ändå.

Tyska SPREK
Tova! Du skriver så himla bra! Kram på dig Chäjen!
SvaraRadera