MINNEN FRÅN FÖRR

vem kunde tänka sig att man i ett litet samhälle, bara 5 mil bort, skulle finna en svunnen tid. besökte Vadstena och, likt alla turister (förmodar jag), besökte vi Vadstena kloster. löven färgar sig färgglada och täcker fint det gröna gräset, ute över vättern börjar flyttfåglarna sin långa resa ner till solen och längs strandpromenaden kom en nunna och gick. "ska du egentligen finnas", var min första tanke innan jag han ångra det och börja fundera på om hon kunde höra mina tankar innan det abrupt avslutades av ett skratt och ett "är du egentligen så här dum?" (allt detta i mitt huvud, vill jag bara tillägga) det kändes som om det var fel i tiden. att jag smög upp min moderna Xperia arc för att fota medans en guds kvinna från svunna tider gled förbi i sin dräkt och huvudbonad. ibland är livet bra konstigt, lite salt och sött på samma gång som för att neutralisera allt.