det är härligt, hur man kan lämna ett liv för att åka iväg till ett annat. sen är det minst lika härligt att återvända till det lämnade livet. allt är som vanligt. husen står där de alltid stått och man hälsar som vanligt på allt som rör sig. efter lite artighetsfraser så som "vad gör du nu då" och "ja men ,hu trivs du då?" så var allt som vanligt. samma speedade tonläge när man berättar om det nyaste och samma miner när man hör om det överraskande. det är fantastiskt hur man kan lämna allt för en stund och sedan återvända och allt är precis som det alltid varit. precis som om man aldrig ens for iväg. att man kan komma hem till en johanna i en röd volvo och återuppta det som man en gång lämnades öppet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar