DET DÄR SOM MAN INTE TALAR OM

jag hade just släckt sänglampan när jag hörde ett litet klick följt av en vibrerande tystnad. en sån där tystnad när man bara väntar på eftersmällen. lite som efterskakningar efter en jordbävning. man bara väntar. Sen kom det. Världens smäll ekade genom hela lägenheten. Bombsäker på att en inbrottstjuv tillika våldtäktsman tagit sig in genom mitt fönster för att röva knöt jag nävarna och tände sänglampan, redo för att slås och skrika. allt detta bara för att finna min fina taklampa i tusen bitar på golvet. så med adrenalinet pumpandes i kroppen och nävarna fortfarande knutna så fick jag plocka fram dammsugaren. och allt jag kunde tänka på var hur jag skulle ha slagits mot tjuven/våldtäktsmannen. skulle det vara karate eller hederligt slagsmålsstuk? detta är såna där tankar man egentligen inte ska prata om, även fast alla har dom.