NO ONE KNOWS WHAT IT´S LIKE

jag är ingen pionjär, snarare långt därifrån. när man lever i ett modernt 2000-tal är det svårt att komma med något nytt då alla behov redan är tillfredsställda, alla tankar redan tänkta och alla marker redan trampade på. visst kommer det nya behov eftersom tiden ändras. det mest aktuella är att man inom snar framtid kan komma att jobba tills man är 75 år gammal. det både på gott och ont. själv har jag gått i skola hela mitt liv, det är allt jag vet av att göra. efter det väntar jobb, jobb resten av mitt liv. alltså kan man dela in sin livstid i två delar; förberedandet, vilket består av skola och sen slutförandet, vilket består av att jobba. så kort och gott består en människas liv av att födas, gå i skola, jobba och någonstans under vägen skaffa en partner och fortplanta sig för att sedan pensioneras. självklart lite grovhugget och inga större fel med det, men det är oftast så det är. för mig själv har jag dock lite mer storslagna planer. visst vill jag jobba och visst vill jag ha barn. men vägen dit ska inte vara någon annans lik. det ska vara min väg och det är jag som ska vara nöjd. pionjär eller inte må så vara, bara jag i slutet kan känna att jag är nöjd och att jag, efter hur många år det nu kan komma att bli, har gjort mitt för världen.