SVALKAR VINDEN

norrlänningen inom mig har en mycket svår inre kamp. hela min så kallade kognitiva världsbild har blivit så illa rubbad. en kväll när jag gick och la mig var det vitt ute, inte alls konstigt. konstigare blev det när jag nästa dag klev upp tidigt, så tidigt att det fortfarande var mörkt ute. väldans mörkt var det. snön var borta. under mina allt för korta sju timmars sömn hann den efterlängtade linköpingssnön försvinna. och med den försvann så klart minusgraderna. nu är gräset grönt igen. det är plusgrader. det regnar ute som om det vore september fast vi är i mitten av januari. aldrig förr har jag varit med om det. som den insnöade norrlänning som jag hittills varit, är jag nu en norrlänning med grönt gräs. efter allt så verkar de som om gräset är grönare på andra sidan, i alla fall andra sidan av Sverige. enda trösten jag har är att jag innerst inne vet att arvidsjaur fortfarande ligger inbäddad i vit och fluffig snö.