JULERÖJ

Att få julstöka i all ära. Jag mår som en prins och äter som häst. Det är bara så när man kommer hem.

Published with Blogger-droid v2.0.2

BORTA VID VÄSTERRAND SLOCKNAR ORION

Åker hem till norr igen och det kunde inte kännas bättre.

Published with Blogger-droid v2.0.1

LET ME GO HOME

nu är det dags för hemfärd. alldeles snart går tåget. och som min tyska lärare en gång i tiden sa: nu går tåget och det väntar inte på någon! ikväll är sista natten i linkan för detta år. ser redan nu fram emot det kommande året. sena kvällar på sliver och platå, myskvällar med mina pojkar och det vanliga allmänna dagliga. har kommit att trivas väldigt bra. men det ska bli skönt att åka hem igen. men först, alltid en dusch, sen väntar en schabrakmiddag på älgkött med tillhörande mys i soffan. sen, först efter det, får jag påbörja min resa hemöver och lämna regnet bakom mig.

SE TILL MIG SOM LITEN ÄR

så kom den där tiden då man bara längtar hem. längtar efter familjen och längtar efter julen. ser fortfarande min vistelse i linköping, som just, en vistelse. att jag har flyttat hemifrån är för mig helt ofattbart. och enligt Tova, 8 år, skulle det inte ske förrän jag var 25. hemma är alltid hemma vart jag mig än i världen vänder. eller rättare sagt, vart än min garderob är. på tal om det så är den väldigt full. jens skulle kunna tänka sig att betala folk för att komma hit och hämta kläder. förskräckt av idéen försöker jag nu motbevisa genom att använda något nytt varje dag. och med 5 garderober går det rätt så bra. men som carrie sa; "i like to have my money where i can se them, hanging in my closet" mer kan jag inte argumentera, kvinnan är ett geni!

SWEETS FOR SWEETIE

Pojkarna for till Gränna och jag fick en kärleksstång.

Published with Blogger-droid v2.0.1

COSMIC LOVE

det är egentligen helt uppochner. funderar att ta min man i handen och åka bort över nyår. förra året var det fjällen så nu skulle det passa med något lite varmare. att få stiga upp och möta solen på stranden istället för att i jauret få en köldkyss då termometern visar på -30 vilket den oftast brukar göra. (på den fronten sviker vädret sällan) så i min research finner jag resor för 5000 kr. tt, all inclusive i en hel vecka för två personer i det förlovade landet Egypten. skulle jag vilja göra samma resa till sommaren eller våren skulle jag för samma pris få åka ensammen, lite som "åk en betala för två". min fråga är då; hur kan det vara billigare att resa på sommaren än vintern? vintern lockar många gånger fram deprimerande sidor, hängande ögon och ömmande halsar. varför finns det då inte fler som åker utomlands när sverige ligger i dvala? misstolka mig inte, jag är ytterst tacksam för detta fenomen då även fattiga studenter kan ge sig ut och flyga. jag förstår bara inte riktigt....

FLICKAN OCH KRÅKAN

desto äldre jag blir desto längre glider jag ifrån den idylliska julkänslan. den som smög sig på redan innan första advent, ungefär när första snön kom föll det en härlig julkänsla över mitt bröst. en varm och mysig känsla i den rödaste färg man kan tänka sig. den luktade pepparkakor och saffran, smakade som glögg och var täckt av glittrande snö. men ju äldre jag blir desto längre bort glider den. nu är det bara gardinerna som är röda, pepparkakor luktar det i köket och snön har inte ens fallit än. pappa frågade mig en gång för länge sedan, vad man åt med, satt på och sov i. som liten och helt oberest och utan erfarenheter svarade jag det mest logiska mitt huvud kunde komma på i den åldern: men äter med en

gaffel, sitter på en stol och ligger i en säng. några år senare när jag fick samma fråga var jag tyst länge och funderade. funderade ut ett klurigt redskap, ett effektivt redskap som kunde lösa alla de där sysslorna men kom inte på det. det rätta svaret skulle vara gaffel, stol och säng. men när man blir äldre, tappar man längs resan delar av barnasinnet och sin fantasi. tyvärr tror jag att min julkänsla försvann tillsammans med fant

asin och det smärtar lite.

Jonah Mowry: "Whats Goin on.."

finner egentligen inte ord. känslor rusar och tankar passerar. men ord finner jag inga.

HALLELUJA

förra veckan så drog tyska kursen igång. det läspande språket med många vokaler och färre konsonanter. detta sätter spår i mitt svenska språk och jag får allt svårare med r-ljudet och läspningen smyger sig på allt mer frekvent. men jag antar att det är sånt man får leva med då man lever ett internationellt liv med många språk på en gång. att skilja på svenska, norrländska, engelska och tyska är allt annat än lätt.

MILLION PIECES

entreprenörsfingrarna kliar. jag är less på teori om hur ett företag ska skötas och om hur det ska bokföras. jag vill ut och praktisera mina kunskaper. gå ut i världen med nya idéer och samla egenskaper. jag vill avsluta mitt kontrakt på lägenheten i linkan och söka mig ut i världen som nykläckt civilekonom hungrandes efter den riktiga marknaden. men sanningen är den att man får ta tag i en sak åt gången. vägen är lång att gå och har jag inte rätt grund att stå på så kan vägen bli väldigt lång och krokig. så andas in djupt och sätt dig med teoriboken, den bäddar fint med silkeslakan som du sen får gotta dig i.

DE RÄTTA SKRAMLET

kom åt shuffle knappen på spotify och från listan Remix ála Tova spelades de plötslig musik från en svunnen tid. och nog är det en remix alltid. allt ifrån one republic till lil wayne och kent. bara det allra bäst för stunden platsar på listan. på remix ála Tova spelar vi vad vi vill!

TRE KORTA ANDETAG

har tagit tag i mitt träningsliv som allt för länge vilat från diverse svettiga övningar. skorna är numera knutna varje dag för allt ifrån yoga till hard-core gympass med pensionärsligan tidigt på morgonen. det är härligt att träna och egentligen har det alltid varit det. i alla fall efteråt när man gottar sig i soffan. men ibland finns det stunder när allt annat är viktigare. så som att läsa igenom ett häfte en gång till även fast man förstod de, eller unna sig en kväll i soffan för att man läste häftet en extra gång. och när det nu står på svart på vitt, hur lättlurad jag egentligen är när det kommer till sånt, är det enda raka att arbeta med mutor eller att lura sig själv. så inför imorgon; den som inte tränar åker på böter. visst hörde ni det också?

DO THEY KNOW IT´S CHRISTMAS?

jag har alltid aldrig kunnat motstå att julpynta. julgranen har aldrig tagits fram den 23:e, vilket enligt pappa är så man gör. traditionen på borrgatan har varit att ta fram den senast den 3:e advent. fredagen kl 1800 innan den första advent ska ljusstakarna vara framme. det är vår egna tradition. min egna tradition, som jag just nu bygger upp med mina bostadskamrater, följer enligt budskapet all in! allt är uppe. allt är rött. förklaringen till varför vi är så tidiga är enligt följande: eftersom att vi alla firar jul hemma och åker om några veckor måste vi kunna hinna njuta av julen även nere i söder. det är vår ursäkt. undrar dock fortfarande vilken ursäkt det finns till att det inte ligger snö på marken?

BLOMMAN SOM BLOMMAR SENT HAR STARKARE FÄRGER

det kommer dagar då man känner sig mindre vacker, mindre kvinnlig och mindre sexig. man strålar inte lika starkt varje dag. idag var en sån dag. slog upp ögonen i morse och insåg det. insåg att håret var en röra, ögonen var tunga och kläderna missmatchande. men vad gör det? leendet var på topp och humöret likaså. och det enda man kan göra då är att skruva upp volymen, dansa runt i lägenheten i trosor och tröja och sjunga det fulaste man kan. när jag gör det, kan jag inte annat än skratta och bli lite charmad av mig själv. och helt plötsligt äger jag världen och är to die for!

OCH SÅ KOM KÄRLEKEN

det kommer en tid på dygnet när allt känns extra starkt. vissa kallar det spöktimmen, jag kallar det sentimentaltimmen. egentligen är det ingen speciell tid på dygnet. det är snarare så att det inträffar under dygnets alla timmar, beroende på hur trött man är. just nu är timmen slagen. stannade upp tidigare ikväll för att inse att det idag är det den 22 november. nästan på timmen för 4 år sedan låg jag i mitt flickrum, långt innan de såg de tapeterna som nu sitter där. det är märkligt hur man kan komma ihåg små petitesser när världsomvälvande saker sker runt om. cancern hade återigen gått som segrare ut ur matchen. hur det kan vara möjligt att idag, 2011, kunna åka ut i rymden på semester eller tanka bilen i ett eluttag, men inte kunna bota cancer?

samtidigt går livet vidare, man måste bara stanna upp en stund ibland. för att minnas lite extra.

DET HÄR ÄR DIN CHANS

knöt i morse kängorna för att ta mig iväg till TER 1 där det skulle skrivas tenta. min första tenta. det luktade sjukhus och var käpptyst så när som på en eller två hostattacker som ekade i salen. vad gäller resultatet kan jag inget säga, varken bu eller bä. jag skrev på allt, och hur det än går så var det en prestation i sig självt. makroboken och jag kommer inte överrens och jag inte säga på återseende med vänliga toner. nu lägger jag allt som har med plugg att göra åt sidan. idag är jag ledig och imorgon börjar en ny kurs. så just idag är det en sån där mellanperiod, när man inte har något alls i sina tankar. allt det gamla är undanpackat och det nya ännu inte anlänt.

I NATT ÄR DU MIN

jag har en sån där, nästan pinsam, fascination. det finns nog inte en enda flicka som inte haft någon typ utav crusch. kändis eller inte, kompis eller hatobjekt. alla har vi haft dem men alla gånger går de över. jag är undantaget som bekräftar regeln. det har pågått i flera år och inte ens svalnat lite, snarare värms det på ju äldre jag blir. grejen är den att jag mina förälskelsens ögon fäst på Tomas Ledin. stämman, utseendet - den ultimata kombinationen och den perfekta mannen. två saker är säkra - spellistan Tova Ledin är ofta repeat, och jag är din varje natt!

DET DÄR SOM MAN INTE TALAR OM

jag hade just släckt sänglampan när jag hörde ett litet klick följt av en vibrerande tystnad. en sån där tystnad när man bara väntar på eftersmällen. lite som efterskakningar efter en jordbävning. man bara väntar. Sen kom det. Världens smäll ekade genom hela lägenheten. Bombsäker på att en inbrottstjuv tillika våldtäktsman tagit sig in genom mitt fönster för att röva knöt jag nävarna och tände sänglampan, redo för att slås och skrika. allt detta bara för att finna min fina taklampa i tusen bitar på golvet. så med adrenalinet pumpandes i kroppen och nävarna fortfarande knutna så fick jag plocka fram dammsugaren. och allt jag kunde tänka på var hur jag skulle ha slagits mot tjuven/våldtäktsmannen. skulle det vara karate eller hederligt slagsmålsstuk? detta är såna där tankar man egentligen inte ska prata om, även fast alla har dom.

"THE WORD DOES NOT EXCIST IN OUR DICTIONARY, PLEASRE REWRIGHT"

disciplin. det där lilla ordet som står för en kunskap som jag borde besitta i detta nu. jag borde läsa lite mer än vad jag gör. jag borde ha lite mer disciplin. många borden och få uträttade. mycket händer och jag snurrar runt när allt annat står stilla. det är frustrerande samtidigt som det är befriande. jag är helt lugn, varken ångest eller oro över något. schemat utlovar tenta om två veckor och återigen borde jag läsa lite mer. jag borde stanna upp i mitt snurrande. men jag tänker ta vara på snurrandet. för allt kommer att lösa sig. disciplinen kommer att komma tillbaka. och i väntan på det håller jag i hatten och snurrar vidare. för damn vad befriande!

SAIL AWAY WITH ME

jag har så mycket energi över. jag känner att jag bara måste få röra på mig lite emellan åt. det stora klivet att flytta 100 mil för studier är det svåraste men samtidigt bland det roligaste jag har gjort. de var en frihetskänsla och även lite adrenalin inblandat. trafikljus, kollektivt åkande och köande vart än man ska är nu en vardag. otroligt frustrerande kan man tycka. samtidigt är det otroligt underhållande. trafikljusen som blir gula just när man trodde man skulle hinna smita förbi och den svärande småbarnsföräldern som redan är sen till jobbet med småbarn i baksätet som bråkar och trycker näsan mot fönstret. då kan jag med mitt norrländska lugn bara sitta i bilen bredvid och småle. vinka till näsan mot rutan, skratta åt den svärande mannen i den skinande bilen och skruva upp volymen på radion. för i söder, där finns det annat än P3 att lyssna på!

I PUT MY RECORDS ON

ljudet försvann, allt blev tyst. och svart. svart och tyst är aldrig en bra kombination utanför sovrummet. datorn har sagt sitt och verkar ha gått till sovrummet. fick igång den för att upptäcka att allt utrymme är fullt, alla minnen förverkade och håller på sina hemligheter. tur jag har en extern hårddisk att föra över allting på. för livet är inte klart än. det är många minnen kvar att först uppleva innan det ska lagras i hårddisken. hur ska detta gå? bara 19 år gammal när minnet är överfullt.

I WILL PROMISE YOU THE NIGHT OF YOUR LIFE

är helt förtrollat, på gränsen till pinsamt fascinerad, över att man fortfarande klipper gräs i Linköping i november månad. på hemmaplan är klipparn sedan länge undanstoppad i garaget och ersatt av snöräven. så olika det kan vara i ett och samma land. tidigare idag hade jag utvärdering med min handledare angående en rapport som jag skrev i första kursen. vissa talspråk fanns det i texten, som jag med mina norrländska ögon inte uppmärksammade. lyckligtvis ansågs det göra uppsatsen personlig och intressant att läsa, trots att det sviker SAOL. dialekten är inget jag lämnar bakom mig. möjligen utanför uppsatser men inte bakom mig då den faller mig i händerna. så nu ta ja å bege mä till soffan för å läsa nalta.

LEVELS

tiden bara flyger iväg och jag lyssnar på musik som aldrig förr. poppig, rockig, smörande och självklart lite Ledin. det är mycket som händer och jag hinner inte riktigt förstå det. så himla fort går det. skolan tar upp mestadelen av min vakna tid och den andra nakna halvan är jag student i baren. inte riktigt så. inte riktigt så alls. fann bara ordvitsen och tyckte den var för bra för att slänga bort.

jag sitter över hundra mil bort. hundra mil bort från den värld som just nu håller på att falla i bitar, vilket alldeles snart kommer att påverka även min värld. det är över hundra mil till dit jag egentligen skulle vara nu och till de enda människor jag vill vara med. telefonsamtal funkar inte så det får bli det näst bästa; att skriva. det funkar alltid hyfsat bra, så länge jag håller mig inom ramen för vad som är tillåtet att tänka på och inte. ett fotsteg utanför och jag är körd.

jag visste att dagen skulle komma och att den inte alls var långt borta. jag visste, men ändå blir jag så chockad. jag blir samtidigt så jävla förbannad att jag bara vill slå någon och hitta på ursäkter för att skrika på någon och svära som bara den. för det är inte så att man bara försvinner när lågan brinner ut. man kan inte lämna ett avtryck och sedan försvinna för att inte förvalta det. fanders förbannelse, jag vill bara skrika.

I LOVE YOU LIKA A LOVESONG

hösten, årstiden som för med sig fina färger och mysiga kvällar med ljus, filtar och goda teér. klädmässigt är det favoritårstiden. härliga murriga färger, stickade tröjor och härliga skor. hösten i norrland är ofta kort. löven blir snabbt färgade för att ännu snabbare falla till marken som underlag för snön som väntar runt hörnet. södern är helt olik. här är den härliga färgen långvarig och löven håller sig kvar ett tag till. faktum är att de fortfarande är i det gula förstadiet till fött och rost samtidigt som det ligget snö på marken hemma. det är fascinerande. till våren kommer jag att få vitsippor här lagom till påsk för att då åka hem och köra skoter. flytten till linköping var en perfekt kombination av två världar jag älskar. faktum kvarstår dock, jag har inte den blekaste om hur man klär sig. hemma var den dubbelfodrade jackan med pälskrage svaret på allt, här finns det olika svar beroende på ekvationen väderutslag+humör=typ av jacka.

GOLD DIGGER

ny kurs orsakar mos i min skalle. makroeknomi och BNP hit och inflation och kurva dit. hade detta varit gymnasiet, när jag fortfarande bodde hemma, hade jag som plåster på min ömmande hjärna skickat efter en order till H&M. nu är det ju så att jag inte bor hemma längre. för den delens skull har jag även blivit belönad med förmåner. förmåner så som att betala lägenhetshyran, handla mat, betala försäkringar, tanka bilen, internetkostnader.....allt detta har den gemensamma nämnaren kostnad/utgift. utgiften är det jag betalar i affären, kostnaden är att äta upp det jag handlade i affären, sånt som jag så fint fick lära mig på ekonomin = hushålla med knappa resurser. vuxenlivet skrattar mig och mitt CSN bidrag rått i ansiktet.

UNLOCK THE DOOR

gör min första dunder förkylning på egen hand och nu så här mitt i verksamheten så känns det som om jag vill ta det viktigaste med mig, ta tåget till sthlm och sedan hoppa på ett plan hem för att inte komma tillbaka. det är inte meningen att man ska uthärda en förkylning i klass med denna på egen hand. ingen som ger en sympati. ingen som lagar soppa eller ens springer till affären för att åtminstone köpa soppa. ingen som masserar den ömmande nacken eller kokar te. just nu känns det som för mycket begärt att få ett uns av hopp om överlevnad. såna här stunder känns det jobbigt att inte ha sina föräldrar. hade det inte varit för att jag varit så matt av denna förkylning så hade jag förmodligen släpp en tår eller två fria. för den som inte förstod så är det väldigt, väldigt, jag kan inte understryka det nog, men väldigt synd om mig.

IT IS COLD OUTSIDE

hösten börjar knacka på dörren. jag känner det på morgonen genom den virkade halsduken. jag märker det när jag tänder laporna. jag ser det på alla färger i trädkronorna och jag luktar den på morgonen. den fräscha luften som renar det gamla för att introducera det nya.

OH OH I WANT SOME MORE

det som var blad det värsta med att flytta var att lämna en vänskap kvar i jauret. den vänskapen som resulterade i en kärlek och ett band som kommer hålla ända tills skrynkliga dagar på senhösten. ett band som nu upprätthålls via facebook kommentarer och långa kvällssamtal som slutar med en lite skakig röst och snörvel. fislisa, du har en plats i mitt hjärta som ingen man någonsin kommer kunna konkurrera om. för vänskapen vi har är av den finaste sorten, jämför man med choklad skulle vi vara marabou premium dark chocolate och i tårtväg en bröllopstårta med minst femtioelva lager. vänskapen som aldrig tog slut.

MINNEN FRÅN FÖRR

vem kunde tänka sig att man i ett litet samhälle, bara 5 mil bort, skulle finna en svunnen tid. besökte Vadstena och, likt alla turister (förmodar jag), besökte vi Vadstena kloster. löven färgar sig färgglada och täcker fint det gröna gräset, ute över vättern börjar flyttfåglarna sin långa resa ner till solen och längs strandpromenaden kom en nunna och gick. "ska du egentligen finnas", var min första tanke innan jag han ångra det och börja fundera på om hon kunde höra mina tankar innan det abrupt avslutades av ett skratt och ett "är du egentligen så här dum?" (allt detta i mitt huvud, vill jag bara tillägga) det kändes som om det var fel i tiden. att jag smög upp min moderna Xperia arc för att fota medans en guds kvinna från svunna tider gled förbi i sin dräkt och huvudbonad. ibland är livet bra konstigt, lite salt och sött på samma gång som för att neutralisera allt.

FADE INTO DARKNESS

den där skamliga saken som hände härom veckan, skulle jag aldrig berätta om det inte vore för att någon annan berördes av den. jag gör, enlig mig själv, sällan fel. när man då väl för det bekräftat, att det ibland kan bli fel tar det väldigt hårt. så lyssna nu noga, det här kommer inte ofta:

det blev tisdag och jag skulle åka hem till norrland. för att jag skulle åka tidigare än planerat så var jag tvungen att lämna in några arbeten på skolan innan avresa. så jag tog bilen och körde iväg. det var en fin morgon, och på radion så spelades Aviccis fade into to darkness och jag sjöng med i högsta hugg, växlade upp i femman och rätt som det var stod jag plötsligt på campusparkeringen. självklart fanns det inte en enda ledig parkering. pulsen ökade och jag sneglade på klockan, fan nu brinner det i skogen om du ska hinna med bussen till tåget till planet till mamma, hann ja tänka. tur som få förunnas hittade jag en parkering. parkade saaben fort som rackarn och sprang in med min uppsats. till saken hör den att en del parkeringar på campus måste man betala för, och de är de som står närmast entrén. nöjd som få över att inte behöva gå så långt, för att jag parkerade nära entrén, gick jag tillbaka ut i bilen, satte mig och vred på tändningen när lappen fångade mitt öga. under vänster vindrutetorkare satt den. den gula lappen signerad lapplisa som kom att kosta mig 400 kr istället för de 3 kr jag skulle ha betalt för parkeringen.

BETTER IN TIME

om en vecka ska en skrivuppgift vara inne. uppgiften är på 5000 ord vilket gör den större än mitt PA-arbete. och så sitter jag i norrland. hemma på lugna gatan i min säng och bara filliderar och mår. jag tar mig inte för skrivandet riktigt än, även fast jag kan känna av lite panik. men jag arbetar bäst under stress och i mitt lugna jag på sängen så utövar jag förarbetet. snart är det dags, men bara snart. först ska jag dricka kaffe i lugn och ro.

VART JAG MIG I VÄRLDEN VÄNDER

jag delar gärna med mig och lägger ner mig själv i många andra människor, på ett bra sätt vill jag gärna tro. det blir då jobbigt när jag bryter ner mitt hjärta och lämnar en bit åt alla nära och kära. lämnar en liten bit här och en liten bit där. jag gör det så gärna och ångrar ingenting. men ibland, när man inser hur väl man är involverad i andras liv, då blir det jobbigt när det börjar gå dåligt får den. sitt "skötebarn".

ROSES ARE RED AND VIOLETS ARE BLUE

en värld har rasat samma för mig idag. något som varit självklart för mig sedan små flickben, sedan man började fantisera om den där vita tyllbakelsen och lekte mamma, pappa, barn. jag skyller det på alla kärleksfilmer som finns. jag skyller min sammandrabbning då dom, kärleksfilmerna. jag har, sedan flickeben levt i en värld där jag varit helt säker på att när mannen friar, så görs det romantiskt eller åtminstone roligt, något att minnas. jag har då även haft det väldigt klart för mig att att det enbart kvinnan som får ringen, varför skulle mannen köpa en åt sig själv också? när man då sedan gifter sig, det är då mannen får sin ring, för så är det ju på filmerna. där kom dock verkligheten in och satte stopp för allt. för tydligen, så enas man om att man ska förlova sig och sedan skaffar man ring tillsammans. sen får enbart kvinnan ring i kyrkan. men i vilken film är det så? en hel värld har rasat samman för mig. turen var den att mamma idag förklarade hur det gick till, så att jag nu inte får en chock då dagen kommer och diskussionen om förlovning kommer på tal istället för ett knäande på en restaurang eller ring i min tårta.

WE WERE SITTING ON TOP OF THE WORLD

det är härligt, hur man kan lämna ett liv för att åka iväg till ett annat. sen är det minst lika härligt att återvända till det lämnade livet. allt är som vanligt. husen står där de alltid stått och man hälsar som vanligt på allt som rör sig. efter lite artighetsfraser så som "vad gör du nu då" och "ja men ,hu trivs du då?" så var allt som vanligt. samma speedade tonläge när man berättar om det nyaste och samma miner när man hör om det överraskande. det är fantastiskt hur man kan lämna allt för en stund och sedan återvända och allt är precis som det alltid varit. precis som om man aldrig ens for iväg. att man kan komma hem till en johanna i en röd volvo och återuppta det som man en gång lämnades öppet.

imorgon sätter jag mig på ett plan som flyger mig hem till jauret. hur fint linkan än må vara så är arvidsjaur alltid "hemma" för mig. jag ska även åka till daikan för att ta upp kontakten med älgstråket 1. jag och bössan hoppas på fint väder, bettan och jag. sen är det även dags för en uppdatering på skvallerfronten. jag är ingen skvallertacka så men det finns inget som klår en kväll med tjejerna, något att tugga på och prat om vad som händer, det senaste, nyaste, hetaste skvallret. något säger mig dock att den tiden börjar vara förbi för att istället lämna plats för mer vuxna frågor så som vad gör du nu för tiden och kommentarer så som men gud vad länge sedan man såg dig!

Detta inlägg dediceras till Lisa Johansson, min bästaste kompis.

FANTASY

linköping. stadernas stad. jag trivs så bra. innan jag packade de sista plaggen och sov sista natten i mitt flickrum kände jag ett uns av ångest. kommer jag att bli bortglömd? går livet vidare utan mig i jauret? jag kan med handen på hjärtat erkänna lite ångest och separationssvårigheter. men nu är som allt bortblåst. nolle-p öppnade dörrarna för vad som kommer att bli fyra helt underbara år. människorna är roliga och många (har aldrig förr haft en sån stor klass), festerna är inte som de på lappis och storstadslivet är riktigt underbart sen är lokaltrafik riktigt bekvämt och statstrafik som en karusell. jag älskar linköping och jag bara mår. men ibland kommer det sentimentala stunder, fast det är inget som lite bakning inte kan lösa. sen kan man tolka det hur man vill då vår frys är överfull av bakverk. men med handen på hjärtat igen så tror jag att jag skolat om lite grann, det bor nog en storstadsbrutta inom mig ändå.

Tyska SPREK

THOUGHTS FROM ARGENTINA

under gymansietiden hade jag en given roll. det var resultatet av något jag provat fram under några år. det var även resultatet av min självkänsla, självrespekt och självkännedom, en mognadsprocess. jag är en som vill ha koll på vad som händer och helst av allt hålla i pekpinnen. jag var säker i min roll och trivdes som fisken i vattnet. på universitet är allt annorlunda. de flesta har samma eller liknande mål som mig vilket gör att det helt plötsligt finns många som vill hålla i pekpinnen och hålla koll. jag har blivit uppmuntrad till att pröva på olika roller inom de grupper vi har, och jag har gett de ett ärligt försök. men innerst inne vet jag det redan. jag är en ledare. det är av naturen. visst lånar jag gärna ut min pekpinne och delar med mig av rampljuset, men jag hittar alltid tillbaka till ledarrollen. och jag trivs fortfarande som fisken i vattnet.

LET IT RAIN OVER ME

det regnar i linköping och jag kokar köttfärssås på älgfärs. just nu är anton här och just nu mår jag bra. imorgon klockan åtta har jag seminarium och på eftermiddagen kommer vår inneboende. på onsdag om en vecka åker jag hem på semester. bara för att uppdatera....

WE COULD HAVE HAD IT ALL

ni där hemma får lida. en mamma som vill veta minsta rörelse jag gör för att dämpa saknaden. en kompis som i saknad skickar kärleksförklaringar. det är så det blir när man ena dagen går på fest i lakan för att dagen efter svänga sina lurviga i en handduk. då får kontakten med hemmafolket lida. vojnevojne, som pappa sa. saknaden är stor och meningen med detta inlägg är föga. kände bara att det var dags att ge ett livstecken från söder. livet i den nya världen, där jag bara mår som den.

THE LIFETIME OF AN ANCIENT

det finns hemförsäkring och den finns drulleförsäkring. det finns även trafikförsäkring och livsförsäkring. det finns också något som jag kallar för ensamhetsförsäkring. en försäkring så att man på äldre dar inte sitter ensam. så att man har en gubbe, lika skrynklig och härdad av livet som en själv. en som man kan berätta sina historier för men bilda nya med. en gubbe som med kärlek i blicken och lite lurigt flin säger att jag är fin trots den rynkiga ansiktet och de sönderbakade händerna, att mina bullar smakar bra även när jag är för gammal för att höra äggklockan ringa. en gubbe, som håller min hand på en parkbänk och pussar mig god natt på pannan. lite som the notebook fast tvärt om.

DON´T UNDERESTIMATE THE THINGS THAT I WOULD DO

att sitta 30 mil hemifrån mitt rum i den röda villan på lugna gatan är inte direkt omvälvande. att rummet i just denna stund håller på att plockas ner i kartonger, samtidigt som jag inte närvarar och tar farväl, känns däremot världsomvälvande. det känns jobbigt och tråkigt samtidigt som det känns spännande och roligt. jag spenderar nu min sista vecka i norrland med att fritera camembert på noliamässan. på torsdag går lasset ner till södern och på tisdag åker jag själv. jag är inte hlet hundra på att jag förstår hur det är att bo ensamen. jag är helt hundra på att jag kommer att ha hemlängtan. jag hoppas att jag kommer att trivas och jag tror att jag är den administrativa typen, den som klarar av skolgång och diverse pappersarbeten. med detta sammanfattat så ser det ut som om jag, efter allt, kan klara mig rätt så bra i söder.

RIVERSIDE

NOLIA, årets händelse. vart annant år i piteå och vart annat i umeå. har blivit befodrad till att fritera camembert så kavlingen lgger nukera bakom mig. den pensionerade bagaren har gjort sitt. sju dagar kvar. nedräkningen har börjat och jag har bränt mig på kokande olja två gången. lyckan i att inse att nolia håller på i 7 dagar till.

I AM.....SASHA FIERCE

tanken har slagit mig, flera gånger om. jag är lite rädd men samtidigt lite nyfiken. rädd för att frågan får ett positivt utslag men samtidigt nyfiken på hur det skulle bli, om nu svaret blev positivt. endast tiden kan utvisa, om jag blir förändrad. behåller jag min charmiga norrlandsdialekt där jag använder du istället för dig och vice versa. eller blir jag en storstadsbo med korrekt, tråkig, enformig, vanlig svenska? tiden får utvisa men sanden i timglaset rinner fort. snart rullar lasset.

TEENAGEDREAM

har inte ens flyttat men jag har redan inrett hela lägenheten. har fixat porslin, muggar, fina koppar för besök, en soffa, en matsalsmöbel (as we speak, under målning) en mikro för alla pizzor, en bakmaskin för mina bullar och muffins, en elvisp så vi kan vispa grädde. kort sagt har vi nästan allt. finns dock en del ursäkter för att besöka ikea med släpvagn.

ha

WE COULD HAVE HAD IT PERFECT

en sommar. en sista sommar. en festival och en kärlek. en längtan och en saknad. några skratt men även några tårar. det känns att flytta hemifrån. likt carrie i satc är jag kär, i en stad. eller snarare mitt norrland. aldrig förr har jag uppskattat det så mycket som nu när det håller på att glida ur mina fingrar. låt myggen bita mig. låt solen bränna mig. låt solen skina in genom fönstret och hålla mig vaken. låt snön ligga tät överallt och låt kylan tränga in i jackan. ett är säkert; jag kommer att sakna dig.

KEY TO FREEDOM

lika plötsligt som regnet kommer gick vi från att ha ingen lägenhet till tre stycken. fint tänkte vi, då flyger vi stand-by ner till arlanda och åker tåg därifrån mot linköping. lätt som en plätt. regnet som i helgen öst ner satte dock stopp för våra planer. enda sträckan i hela sverige som fortfarande är avstängd är norrköping-linköping, vår sträcka. och det på obestämd framtid. därför går sommarens road tripp av stapeln ikväll och den bär mot linköping. på egen hand ska vi ta oss från Arvidsjaur i norr till linköping i söder, min framtida hemstad.

BET SAFE

plötsligt händer det, jag står inte längre utan bostad. en fin liten femma har nu kommit till min och min sambos ägor. på måndag åker vi ner och skriver kontrakt. då får vi det svart på vitt, att vi nu kliver in i vuxenlivet.

WILL NEVER BACK DOWN

hade jag varit en pianospelare hade jag också flyttat ut i skogen. hade jag varit en musiker hade jag också sjungit om mina egna känslor. hade jag varit författare hade jag också suttit på ett cafe med en kaffekopp så länge att den hunnit bli kall innan jag var klar med den. hade jag varit en hund hade jag också legat på rygg hela dagen och velat bli kliad på magen. nu är jag ingen pianospelare, jag bara tar kort. jag är ingen musiker med egna känslor, jag lyssnar på dem med liknande känslor som mina egna. jag är ingen författare, men jag är en jävel på uppsatser. jag är heller ingen hund som blir kliad på magen. jag är som bara tova. precis som det var tänkt och perfekt som det är.

MYCKET VATTEN HAR RUNNIT

retsen av ditt liv. skämtet om att viktor alltid hör partymusik i sitt huvud och att hela hans liv är en enda lång musikvideo. jag ser det framför mig, men i min film är det jag som innehar huvudrollen. det är jag som går längs storgatan till en glad, lätt, klämmig låt. att det är jag som sjunger timbuktus resten av ditt liv till en som gjort mitt liv till pest och pina. hur jag dansar till save the world och hela dansgolvet ger mig den ring jag förtjänar, där jag bara matar moves.

Det här är dödsdansen det är en sista chans
Det här är fem i tolv valsen på klippans kant
Det här är bom shackattack hej och sen är det slut
Så jag sätter den och njuter varenda minut

SHAME ON ME

det har varit vita dagar sen studenten. det känns i kroppen. om det börjar spelas partymusik börjar kroppen pulsera med, utan att jag tänker på det. liksom svänger med i takten. jag tror det är kroppens sätt att tala om att nu är det dags igen!

Schemat för min kvarstående tid här är fullspäckat. helgen består av jobb och är åter söndag kväll. tisdag styrs det mot IKEA (kodord för Alko). onsdagen åker 45:an ner mot östersund och storsjöyran. väl hemma igen väntar två dagar innan nolia sparkar igång. nio dagar senare är jag åter igen hemma och på tre dagar ska jag packa ner hela mitt liv och börja frakta det mot linköping. sen går startskottet, Nolle-p i två veckor. nollning. sittningar. baler. fester. Studentlivet i linköping.

I AM ON FIRE

en äppelpaj, några kaffepannor, 58 mail och 20 telefonsamtal senare har vi nu talat med hela linköping känns det som. det är en djungel att leta bostad och jag bråkar just nu med 11 000 andra studenter om den finaste lägenheten linköping har att erbjuda. inget har som hänt på den fronten, frånsett den lilla detaljen att jag skaffat mig en framtida sambo. jag är glad och lättad, nu behöver jag ju ingen hund om jag har en sambo att bossa över. jag behöver heller inte städa då mitt enda krav var att jag lagade mat och sambon städade, klappat och klart! nu fattas bara lägenheten, den minsta detaljen kvar....

BIG CITY LIGHTS

tiden bara rullar och jag är antagen vid linköping universitet. liu. 120 mil bort. hade detta varit en vanlig kväll hade jag formodligen kännt vemodet komma smygande och ännu mer sannolikt- målat satan på väggen. MEN detta är ingen vanlig kväll. jag känner en lättnad komma smygandes. jag känner att detta ordnas till det bästa, att det finns en chans för mig och linköping tillsammans. kanske rent utav en liten förälskelse.

ROAD TO LOVE

det började, helt utan min visshet, på wirens psykologilektioner. kursen lästes tillsammans med en flygklass, i den klassen gick en kille som senare skulle visa sig heta Anton Moberg (unge herr Moberg om han nu är olydig) lektionerna pågick vecka efter vecka och jag kan skamset erkänna att jag inte la märke till han över huvudtaget. wirens filosoferande tog över hela hjärnverksamheten. tiden gick och körkortet stundade nu på allvar. ute i en liten stuga på halkbanan gjorde vi tillsammans riskettan. inget mer med det kan man tycka. tyckte inte jag heller. det blev dock dags att skriva upp och där möttes vi igen. nervös som jag var skrattade jag bara när han hälsade på mig (sansade mig dock just innan hans hjärnverksamhet började varna för en knäpp brud)

det blev lördag och som vanligt samlades eliten på lappis dansgolv. där vi dansade till småtimmarna och skavsåren kom. lite oskyldigt hälsande senare och en drink i baren var det igen dags för dansgolvet. dirty dancing kan man kalla det. kvällen kallade och jag knatade hem, denna gång högst medveten om vem Anton Moberg var.

det var dags för uppkörning och åter igen lite nervös. så damp det ner ett lycka till sms, avsänade dirty dancer. med en handsvett som få skickade jag iväg ett svar och satte mig i en golf för att ta mitt körkort. allt gick som smort. jag var lycklig och gled längs storgatan med bad boys i högtalarna. ännu lyckligare blev jag dock när det åter igen var lördag kväll och lappis öppnade sina portar till dansgolvet. där dansade jag som f

å och firade mitt körkort. det dröjde inte länge innan det dök upp en till firare. vi dansade tillsammans, firandes den underbara friheten som körkortet ingav och lyckan som rusar genom kroppen vid beröring.

även denna gång kallade kvällen. grejen var den att jag nu knatade hem, dock inte till mitt hem. så hände det. det blev som jag och du, du och jag. och som en nära vän alltid påpekar, så kommer den poetiska sidan fram runt tolvslaget då man börjar bli trött men fortfarande förr pigg för att sova. just därför kändes det som om det passade att få det svart på vitt. skriva ner grunden som vi idag står på. med mannen som jag älskar, min unge herr Moberg.

PANIC AT THE DISCO

allt gick så fruktansvärt fort. såhär i efterhand får jag kolla på kort för att verkligen inse att det har hänt. gymnasiet är förbi och snart är jag en utflugen fågel. sen hinner jag inte ens flytta från lugna gatan innan frågan förs på tal; emil vill ta mitt rum. mitt egna. det vill emil ta och "självklart" säger mamma och pappa. att det går så fort att göra sig av med det som en gång var. så känns det, som om allt bara gick så fort. för fort. kommer hela livet att gå fort så jag snart sitter gammal och gaggig och tänker tillbaka på just det här. kommer de som jag lämnar bakom mig att komma ihåg mig eller blir jag den som försvann. får jag det jag vill här i livet eller var allt för gäves. åh, jag tror det är det här man kallar för mild ångestattack.

INTO THE STREETS

vart ska man riktigt börja. jag har en sommar framför mig som behöver fyllas med saker. såna där saker som man ska göra innan man flyttar hemifrån. flyttar från norrland. myggbetten är redan fixade och gahhkkon är redan bakad. hur gör jag med nakenbadet? med grilkvällen på vår altan? med fisket vid solnedgången (något jag inte kommer att göra, skulle bara vara fint på något sätt. jag och rappala) milen på cykeln. bonnbrännan. dagarna bara flyger förbi och helt plötsligt är det den 5 juli. innan jag vet ordet av är sommaren förbi, flyttlasset packat ocg redan fraktat till söder.

THE ONE YOU CAN´T IMAGINE

sista kvällen i mitt jämtland. bakar kladdkaka med saffran och ikväll ska vi elda i kaminen. är det verkligen juni månad? skulle lätt kunna mista mig för dacember.....

HIGHER OF THE GROUND

Myser på i ett prunkande jämtland. Spelar spel, plockar blommor och bakar söta kakor- nu mår jag tipptopp.

Published with Blogger-droid v1.6.5

SEX AND THE CITY

Besöker carl larssons gård och bara mår. Jag hittar en underbart avslappnad och harmonisk tillvaro bland alla faluröda dalagårdar.

Published with Blogger-droid v1.6.5

MARRY THE NIGHT

här sitter jag på mitt rum med mitt vemod. det känns lite naket, ensamt. känns lite osäkert att jag är ensam som ska flytta. ensam att anlända till en ny stad med nya människor, ny bostad och nya vanor. samtidigt är det de som är charmen med att flytta. lära känna nya människor, få inreda en egen lägenhet som bara blir min. men just nu, när klockan är mycket och jag är trött, ser jag bara det ensamma i att flytta. hur jag sitter ensam framför tv:n och äter varje middag. hur jag nyss varit och handlat för att sen gå hem i regnet där min kasse går sönder. sånt ser jag nu. eller hur något går sönder och min tumme mitt i handen inte kan fixa det. nej, nu är det verkligen dags för sängen...

FRENCH KISSING THE MORNING

imorgon styr kosen mot borlänge och min surjämte för att fira midsommar. det är så fint att sommarpacka, rent utav en fröjd. detta är enda gången på året som jag inte behöver bråka med en övervikt eller en sur tant bakom disken som varje gång får mig att lova att packa mindre nästa gång. skira sommarklänningar och bikinis för inte det problemet med sig.

OH DAMN!

jag tog i rejält och både klippte mig kort och färgade det mörkt på samma gång. det långa håret är nu mera ett minne blott, likt min gymnasietid. kände att det var dags för en radikal förändring. dags att släppa det gamla och välkomna det nya.

HEP HEP HEP

redigerade just min årsboksprofil och fick frågan om vilken låt som påminner mig om min klass. ärligt så vet jag inte. hör jag pink så är det definitivt maria jag tänker på. linn och jag delar på vill du ligga med mig då och give me everything. emil och erik, erik och emil, sprolla rolla, de är båda en Karpe diem låt, lite småtuff på utsidan men egentligen mjuka som en bulldeg på jäsning. viktor, är och kommer att förbli i am not a whore med LMFAO och jens han är en lite småknasig ballad som har en djup mening som ingen riktigt förstår sig på. S&M är lisen, eller ska jag kanske säga SHMI? daughtry med over you är en emma och kommer alltid att vara det. sen har vi lisa och jag säger bara det, im just a small town girl living in a lonely world, de e lisa de. själv är jag lite allt möjligt. lite kent här och kings of leon där. lite härlig indie pop och gammaldags rock är heller aldrig fel. lady gaga får mig att dansa och ane brun får mig att lugna ner mig. sen har vi min kärlek till ledin, tomas ledin shaken, not stired. med så många låtar är det svårt att välja en. låten som dock får symbolisera min gymnasietid med sp3ek är TIK TOK med kesha. hela malta gungade till den och det skrattades, dansades och frogg risades till den. sen var det till den låten vi gled fram till kyrkan som studenter i våra vita mössor, likt ett par längs altargången gåendes mot ett giftermål. valet var efter allt rätt så lätt.....

HÄLSA TILL SATAN VI HÖRS!

det är sommar och jag använder klänning. på onsdag åker jag till dalmasarna i borlänge för att fira midsommar. jag har även ett måste med denna sommar, ett måste som bara måste bli av och det är att se tomas ledin. (har en spotifylista döpt till tova ledin, ni fattar va?)

det komiska var att jag hade samma plan förra sommaren. grejer var den att han hade semester och en spelfri sommar. föjlande grej var dock den att jag satt i östersund och läste östersundsposten som rapporterade att tomas ledin uppträdde i en byagård 5 mil från mig. jag kände mig smått lurad av livet, lite småsurt bestulen på min dröm. det är i alla fall sommar och jag går barbent varje dag. jag lever livet och livet leker, alltså leker jag? jag ler och skrattar, jag är nöjd och jag är en älskare. så livet, höll ögonen öppna efter den barbenta tjej som lever livet, skrattandes längs hela vägen!

HUR JAG SKA FÅ DIG ATT FÖRSTÅ HUR DET KÄNNS

dagarna går och min trötthet försvinner. våren var på många sätt jobbig och tog på krafterna, vilket kommer i en eftersläng nu när jag vågar slappna av. solen skiner konstant, även om det ibland är moln i vägen. hur kan man då sova? om solen skiner innebär det att världen lever, jag kan inte ju inte sova och missa allt de. jag vill vara vaken och uppleva, känna och se. ge mig ett piller så jag aldrig behöver sova. jag har inte tid med det när världen är så underbar och öppen. en värld där jag har tillträde och VIP-biljett.

ONE MAN DOWN

det klassas som det tokigaste och knäppaste. det mest otippade och mest otroliga. det tippas som roligt och myggigt och framför allt; det mest otroliga. jag var med och spelade in en japansk jaktfilm som i augusti sänds nationellt över hela japan. har en ryggkänsla som varnar för lite skräckfilmsinspirerat, har de gjort något annat än skräckfilm? det blir nog bra. eller rättare sagt det MÅSTE bli bra, ser detta som min fribiljett till filmvärlden.

THOSE DANCING DAYS

Åter på gillets skyttebana. Känns som om det vore igår jag var här varje kväll ända tills solen gick ner. Imorgon väntar .....ja, det återstår att se. Det är iaf jag, min bössa och några japsare.

Published with Blogger-droid v1.6.5

NÄR JAG ÄLSKAR

Det är med både sorg och glädje i mitt hjärta som jag idag står här inför er alla; Vänner och familj, gamla flammor och lärare.

Jag står här med sådan enorm glädje över att allt är över. Aldrig för har jag varit så länge på skolan så jag fått äta både lunch, middag och kvällsfika där, jag har heller aldrig skrivit så många prov som nu eller ordbajsat i så många uppsatser.

Heller har jag aldrig haft så kul under skoltid som jag har haft här under mina tre år. År som bjudit på alltifrån felsägelser som kommit att bli klassiker till pinsamma och relativt okända minnen, vilket jag kan tycka är tråkigt

Har ni hört om då en hel klass skrev IG på ett matte C prov.

Tror inte heller att många vet av att skolan för inte allt så länge sedan blev inklädd i toapapper

Samtidigt som jag står här med min glädje sticker det lite inom mig när jag inser att detta är slutet. Det är slutet på en era, våra era.

En era som förhoppningsvis bär kunskaper vidare ut i världen. Så som framtida sjuksystrar/brorsor, lastbilsförare som ska leverera, piloter som ska ta oss på välförtjänta semestrar, samhällare (eller ska jag kanske säga samhällaren?) som ska chockera världen med ny politik, ekonomiare som ska lära oss tjäna stor kosan, naturare som ska finna botemedel mot världens alla sjukdomar och andra program som bidrar med sitt till världen de nu ska tillträda.

Det är även slutet på vår samhörighet.

Inget mer Sp3ek årgång 2011 eller någon annan klass för den delen.

Det är också många som tar tillfället i akt att flytta likt fåglarna till sydligare breddgrader. Tror inte många far norr ut. För att upptäcka saker

Samtidigt som en del stannar kvar och förvaltar det som redan finns här.

Det behövs både och.

Nu när vi avslutar ett kapitel öppnas ett nytt med helt blanka sidor.

Blanka sidor som får rubriker så som ”Första jobbet” och ”Oj, redan pensionär?”

Vilket tillslut resulterar i ”Min livsbiografi” som hamnar längst ner på boktoppen tillsammans med gamla statsministrars självbiografier.

Det jag vill mena med det är att ta vara på tiden vi får.

Ta vara på tråkiga dagar på jobbet, om du aldrig har tråkigt hur ska du då uppskatta det roliga?

Och vadå redan pensionär?

Efter minst 35 års tjänst är det välförtjänt med lite ledig tid. Fast jag har aldrig träffat personer med mindre tid än mormor och morfar, båda pensionärer sen ett antal år tillbaka.

Avskräcks heller inte något nytt eller något som du aldrig hört talas om.

Granska det istället nyfiken men glöm inte det kritiska ögat.

Studenten är dagen då tillsammans går ut genom portarna på sandbacka för att mötas av pinsamma nakenbilder på plakat och jubel som om vi vore världsstjärnor.

Som jag tidigare sa är det både sorg och glädje.

Glädje över allt vi fått uppleva och sorg över det ofrånkomliga som slutet.

Men som Nelly Furtado en gång sjöng ”All good things come to an end”

And boy, har det här varit en ”Good thing”.

Och det kommer verkligen att bli en ”Good thing” att tillsammans med er få springa ut genom portarna på sandbacka och möta världen som studenter 2011.

BENNIE AND THE JETS

kakhaka, bergsbestigar ben och bullmage; det är baksidan med ett studentfirande som pågått i lite drygt tre veckor. nattmacka och frasses, alkohol och läsk, kakor och godis, rusbrus och öl, det sätter sina spår. sen kommer dom här förbaskade kärlekskilona. de där som kryper fram under mysiga filmkvällar eller alla dom där goda middagarna med goda såser och ett glas vin. åter knyter jag band med LCHF och kör stenhårt på fettdrypande såser och noll mjöl eller potatis. jag knyter även på mig mina löparpjucks. visst, kakhakan är gullig och benen tar mig långväga samtidigt som magen är mysig. det är fint med kärlekskilon, men med måtta. bullmage gör sig inte fin i bikini och bergsstigarbenen passar inte till klänning samtidigt som kakhakan syns på varenda bild. men nu väntar min nattmacka (ni hör ju!...)

STORNG ENOUGH TO SCHEISS AGAIN

hela våren sprang jag på tå. jag höll andan och drack kaffe som aldrig förr. detta i jakten på bästa möjliga betyg. nu sitter jag här med mitt betygsdokument och skrattar lite ironiskt. jag är nöjd, men det kunde vara bättre. varför sprang jag inte på tå och höll andan i ettan?

så nu när jag äntligen satte ner hälarna i backen och vågade andas är jag trött som en oxe om hösten. jag sover och sover och sover, ändå är jag trött. kanske är det så att baksmällan sedan tre veckors studentfirande kommer nu. det var en jobbig vår och en påfrestande vecka. men det var det värt. för nu är det ju sommar och jag har all tid i världen. det är min sommar och jag gör som jag själv vill och känner för. nu känner jag för att trotsa mina trötta ögon och gå ut och påta lite. så nu går jag ut och påtar lite. VÅGA TROTSA!

PRISET PÅ MIN KÄRLEK

kanske är det för att jag alltid bjuder på fika. är det för att jag alltid finns där? det kan då inte vara för min skadeglädje. kanske är det för att jag är en bra lyssnare. eller är det så att det är för att jag alltid ler och försöker vara glad. det är nog för att jag kommer ihåg födelsedagar och ger paket. åsså är det för att jag bryr mig och känner med andra. för det är då inte för min lilla djävliga sida som ibland visar sig. men om sanningen ska fram så är svaret enkelt; jag omger mig utav underbara människor och då blir allt så lätt. det är enkelt. jag kan dock inte tacka nog. Årets kompis niger och tackar så ödmjukast, bättre pris kan man inte få och en mer stolt vinnare kan ni heller inte hitta.

VID SISTA ÖGONKASTET

jag har nu gått på sommarlov på obestämd tid. att bli vuxen tar på krafterna. därför har jag bestämt mig att detta blir min sista sommar. min sista sommar som obrydd tonåring, sista sommaren utan ansvar. en sista sommar för mig själv och ingen annan. sen är jag redo att möta världen som ansvarsfull, brydd och engagerad. men först ska jag njuta av den norrländska sommaren och allt den har att erbjuda. aldrig förr har jag uppskattat den så mycket som nu och så är det för att jag ska flytta. jag ska flytta långt åt helvete. jag ser det lite som så att det är som att dra av ett plåster. det ska göras ordentligt, då gör det bara ont en kort stund innan det blir bra igen. därför flyttar jag långt åt helvete. sen är det även så att det är min tur att uppleva världen. och världen ligger inte på min bakgård.

SCHEISSE

studentveckan är gjord och jag förstår ingenting. nada. nichts. veckan gick fort och jag är så förbannade kär. hela veckan levde jag på kärlek och alkohol , vilket nu har satt sina spår. nu ordbajsar jag bara känslor men så är det. jag har inte riktigt smält det jag varit med om och vad jag gjort därför är det lämpligt med en redig ordbajsning. och allt jag gjorde gjordes med mössan. jag skrattade, jag drack, jag dansade mig yr och jag älskade ömt. flaket var det vansinnigaste och balen var så underbar. hela fredagen log jag trots att jag hade en veckas drickning i min lever och i mina fötter. mössan togs aldrig av och när jag dagen efter läste igenom den fann jag hälsningar så som "kärlek" du är en räddare i nöden" älskar dig" snygg rumpa" och "u go girl" härliga människor som omger mig. aldrig glömmer jag och för alltid älskar jag.

VILL DU LIGGA MED MIG DÅ

DO YOU REMEMBER

en vecka har gått och åter igen sitter jag här. denna gång är det dock annorlunda. jag är inte längre en student, jag är inte heller medlem i sp3ek. tiden går och saker förändras likt årstiderna, vare sig man gillar det eller inte är det bara att acceptera och hänga med på tågresan. för nu går tåget och det väntar inte på någon! igår fick jag dock en sån övervällande känsla där allt kom på en gång. alla känslor, både skratt och gråt, gjäldje och sorg, kärlek och hat och gråten som suttit i halsen under hela studentveckan kom tillslut som ett brev på posten. där satt jag på min säng och grät medans jag berättade för anton vad han skulle säga för att få mig att må bra igen. sen upprepade han allt och det blev genast bättre. sorgen över att allt var slut men samtidigt glädje och nyfikenhet över det som väntar, kärlek till de som funnits med mig så länge och fortfarande kommer att göra det. det var en fin vecka och jag skulle inte ändra på en enda sekund.

WALK ME

tyllkjol hit och locktång dit. rouge där och parfym här. ikväll blir vi askungar för en kväll och går på bal. men samtidigt, vad är vell en bal på slottet? om inte alldeles...alldeles underbar

FÖR KÄRLEKENS SKULL

i över två veckor har vi tjuvstartat studentveckan. idag är det måndag. det är måndag vecka 23 och måndag vecka 23 innebär att det idag är första dagen på vad som kommer att bli den sista veckan.

bilden för talan; glädje, skratt och kärlek

I DON'T SPEAK GERMAN BUT I CAN IF YOU WANT ME TO

Gårkvällen leddes av segertåget och som alltid var de högsta växeln. Dagen spenderades på bryggan i solen med en picknick korg och kvällen avrundas i sängen med jordgubbar och film. Efter idag är jag åter tillbaka på spåret som studentfirande full på livet...

Published with Blogger-droid v1.6.5

IM AN ALIEN IN NEW YORK

nu är det ett faktum; vi vann i brännboll, vi har på allvar skålat in studenten, det är min sista natt ensam i sängen och imorgon börjar jag mitt liv som golfare.

Published with Blogger-droid v1.6.5

SKÖNHET FINNS INOM OSS

klockan halv fyra trillade jag igår in på lugna gatans röda villa igen. klockan var, som sagt halv fyra, och det var ljust ute. vet inte om det var de där glaset med vin som talade eller min filosofiska sida. men halv fyra i natt när jag kom hem var det ljust och solen höll just på att gå upp. på altanen stod jag och blickade ut mot vad som ska komma att bli en helt underbar sommar med underbara känslor och dofter, läten och smaker. så där stod jag, i mitt nattlinne, förundrandes över världen för att sedan inse att det måste ha sett tokigt ut om min granne skulle se de så jag beslutade att åter gå in till min säng. så leende gick jag tillbaka till min säng. detta vill jag tacka johanna för, lilla yohanna. som igår fick mig att skratta, att skoja, att utbyta smaskiga historier mot hennes smakigheter och sist men inte minst, fick mig att avslöja min mest pinsamma älsklingslåt. jag säger bara att det var en kväll i juni, när sommaren var som bäst........

En sista sak också, studentveckan 2011 är invigd, startskottet har nu gått.

ENGLISHMAN IN NEW YORK

tog ett impuls beslut att tillsammans med tjejerna fylla en bil och brassa ner till piteå för lite impulsshopping när vi har lite ledig tid såhär. . impulsshopping blev det och som man sedan tidigare fått svart på vitt ( i form av kvitton) är impulsshoppingar väldigt, väldigt dyra men dock givande! blev många bh:ar och trosor i kulörta färger som gör sig bra på golvet (internskämt), en parfym som luktar lika underbart som mitt kök då jag bakar, en svart långklänning lite smink och någon kofta sen ännu mer trosor. drar slutsatsen att jag tycker om trosor, nu när jag ser hur många det blev. underbart, som lisa skulle ha sagt, då behöver jag inte tvätta!

Viktor hälsar!

CRUSING DOWN A-STREET

livet skall vara så som för en fjäril en solig sommardag. mitt nya liv med inget att göra sätter mitt tålamod på prov. det regnar ute alltså kan jag inte vara ute och påta. jag har heller, som tidigare nämnt, ingen skola. så nu återstår soffan och filmer. jag har det mysigt, det har jag, men det är inte riktigt min grej. kim novak badade aldrig i genesarets sjö fick idag bli min räddning på förmiddagen. men nu tänker jag trotsa regnet och spurta ut med mina blommiga arbetshandskar. jag skulle kunna baka men den lilla uns av återhållsamhet orkar inte hålla mig från att äta upp allt. därför läggs bakningen på hyllan till senare tillfälle då jag inte behöver komma i en balklänning. nä, på med stövlarna och undan med slickepotten!

SWEET DREAMS

Kryper till sängs med fru lagerlöf och låter gösta berling inta tankens rum

Published with Blogger-droid v1.6.5