tiden bara rullar och jag är antagen vid linköping universitet. liu. 120 mil bort. hade detta varit en vanlig kväll hade jag formodligen kännt vemodet komma smygande och ännu mer sannolikt- målat satan på väggen. MEN detta är ingen vanlig kväll. jag känner en lättnad komma smygandes. jag känner att detta ordnas till det bästa, att det finns en chans för mig och linköping tillsammans. kanske rent utav en liten förälskelse.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar