det började, helt utan min visshet, på wirens psykologilektioner. kursen lästes tillsammans med en flygklass, i den klassen gick en kille som senare skulle visa sig heta Anton Moberg (unge herr Moberg om han nu är olydig) lektionerna pågick vecka efter vecka och jag kan skamset erkänna att jag inte la märke till han över huvudtaget. wirens filosoferande tog över hela hjärnverksamheten. tiden gick och körkortet stundade nu på allvar. ute i en liten stuga på halkbanan gjorde vi tillsammans riskettan. inget mer med det kan man tycka. tyckte inte jag heller. det blev dock dags att skriva upp och där möttes vi igen. nervös som jag var skrattade jag bara när han hälsade på mig (sansade mig dock just innan hans hjärnverksamhet började varna för en knäpp brud)
det blev lördag och som vanligt samlades eliten på lappis dansgolv. där vi dansade till småtimmarna och skavsåren kom. lite oskyldigt hälsande senare och en drink i baren var det igen dags för dansgolvet. dirty dancing kan man kalla det. kvällen kallade och jag knatade hem, denna gång högst medveten om vem Anton Moberg var.
det var dags för uppkörning och åter igen lite nervös. så damp det ner ett lycka till sms, avsänade dirty dancer. med en handsvett som få skickade jag iväg ett svar och satte mig i en golf för att ta mitt körkort. allt gick som smort. jag var lycklig och gled längs storgatan med bad boys i högtalarna. ännu lyckligare blev jag dock när det åter igen var lördag kväll och lappis öppnade sina portar till dansgolvet. där dansade jag som f
å och firade mitt körkort. det dröjde inte länge innan det dök upp en till firare. vi dansade tillsammans, firandes den underbara friheten som körkortet ingav och lyckan som rusar genom kroppen vid beröring.
även denna gång kallade kvällen. grejen var den att jag nu knatade hem, dock inte till mitt hem. så hände det. det blev som jag och du, du och jag. och som en nära vän alltid påpekar, så kommer den poetiska sidan fram runt tolvslaget då man börjar bli trött men fortfarande förr pigg för att sova. just därför kändes det som om det passade att få det svart på vitt. skriva ner grunden som vi idag står på. med mannen som jag älskar, min unge herr Moberg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar