DO YOU REMEMBER

en vecka har gått och åter igen sitter jag här. denna gång är det dock annorlunda. jag är inte längre en student, jag är inte heller medlem i sp3ek. tiden går och saker förändras likt årstiderna, vare sig man gillar det eller inte är det bara att acceptera och hänga med på tågresan. för nu går tåget och det väntar inte på någon! igår fick jag dock en sån övervällande känsla där allt kom på en gång. alla känslor, både skratt och gråt, gjäldje och sorg, kärlek och hat och gråten som suttit i halsen under hela studentveckan kom tillslut som ett brev på posten. där satt jag på min säng och grät medans jag berättade för anton vad han skulle säga för att få mig att må bra igen. sen upprepade han allt och det blev genast bättre. sorgen över att allt var slut men samtidigt glädje och nyfikenhet över det som väntar, kärlek till de som funnits med mig så länge och fortfarande kommer att göra det. det var en fin vecka och jag skulle inte ändra på en enda sekund.