NÄR JAG ÄLSKAR

Det är med både sorg och glädje i mitt hjärta som jag idag står här inför er alla; Vänner och familj, gamla flammor och lärare.

Jag står här med sådan enorm glädje över att allt är över. Aldrig för har jag varit så länge på skolan så jag fått äta både lunch, middag och kvällsfika där, jag har heller aldrig skrivit så många prov som nu eller ordbajsat i så många uppsatser.

Heller har jag aldrig haft så kul under skoltid som jag har haft här under mina tre år. År som bjudit på alltifrån felsägelser som kommit att bli klassiker till pinsamma och relativt okända minnen, vilket jag kan tycka är tråkigt

Har ni hört om då en hel klass skrev IG på ett matte C prov.

Tror inte heller att många vet av att skolan för inte allt så länge sedan blev inklädd i toapapper

Samtidigt som jag står här med min glädje sticker det lite inom mig när jag inser att detta är slutet. Det är slutet på en era, våra era.

En era som förhoppningsvis bär kunskaper vidare ut i världen. Så som framtida sjuksystrar/brorsor, lastbilsförare som ska leverera, piloter som ska ta oss på välförtjänta semestrar, samhällare (eller ska jag kanske säga samhällaren?) som ska chockera världen med ny politik, ekonomiare som ska lära oss tjäna stor kosan, naturare som ska finna botemedel mot världens alla sjukdomar och andra program som bidrar med sitt till världen de nu ska tillträda.

Det är även slutet på vår samhörighet.

Inget mer Sp3ek årgång 2011 eller någon annan klass för den delen.

Det är också många som tar tillfället i akt att flytta likt fåglarna till sydligare breddgrader. Tror inte många far norr ut. För att upptäcka saker

Samtidigt som en del stannar kvar och förvaltar det som redan finns här.

Det behövs både och.

Nu när vi avslutar ett kapitel öppnas ett nytt med helt blanka sidor.

Blanka sidor som får rubriker så som ”Första jobbet” och ”Oj, redan pensionär?”

Vilket tillslut resulterar i ”Min livsbiografi” som hamnar längst ner på boktoppen tillsammans med gamla statsministrars självbiografier.

Det jag vill mena med det är att ta vara på tiden vi får.

Ta vara på tråkiga dagar på jobbet, om du aldrig har tråkigt hur ska du då uppskatta det roliga?

Och vadå redan pensionär?

Efter minst 35 års tjänst är det välförtjänt med lite ledig tid. Fast jag har aldrig träffat personer med mindre tid än mormor och morfar, båda pensionärer sen ett antal år tillbaka.

Avskräcks heller inte något nytt eller något som du aldrig hört talas om.

Granska det istället nyfiken men glöm inte det kritiska ögat.

Studenten är dagen då tillsammans går ut genom portarna på sandbacka för att mötas av pinsamma nakenbilder på plakat och jubel som om vi vore världsstjärnor.

Som jag tidigare sa är det både sorg och glädje.

Glädje över allt vi fått uppleva och sorg över det ofrånkomliga som slutet.

Men som Nelly Furtado en gång sjöng ”All good things come to an end”

And boy, har det här varit en ”Good thing”.

Och det kommer verkligen att bli en ”Good thing” att tillsammans med er få springa ut genom portarna på sandbacka och möta världen som studenter 2011.