SWEET HOME EKHOLMEN

varvar studentlivet på universitet med lite gammaldags köksbordshäng hemma på ekholmen. så behändigt att inte ens kliva ut genom dörren. bara snurra upp håret i en toffs, kola på kaffe och dra på sig långkalsonger innan man bänkar sig vid bordet för att flyta ut i alla böcker, lexikon och kompendier. 

IMAGINE DRAGONS

 där känslan av odödlighet när man efter många timmars slit belönas med högsta betyg på kursen. insikten om att det kanske rent utav är marknadsföring man ska syssla med. allt fIras regelrätt med en stor kopp kaffe och tillhörande bulle. 

DRIVING ONE OF YOUR CARS

när fantasi, ork, kraft och inspiration är bristvara i vardagen önskar man inget annat än att någon ska dra en framåt. dra en framåt mot nya utmaningar och händelser, mot framtiden och framgången så att man själv bara får luta sig tillbaka och njuta av åkturen. men att lämna över ratten innebär att man lämnar över allt annat. alla spakar och pedaler. tänk då om föraren svänger vänster när jag egentligen vill åt höger, kör för sakta när jag vill fort fram eller för fort så jag blir åksjuk. det bästa är nog att köra själv och bara ta med sig en kartläsare. för egentligen tycker jag om att köra, helst ska det gå fort och spelas bra musik också! men ibland blir det lite jobbigt att köra alla de milen som krävs för att komma fram när man inte vill annat än att redan vara framme.

A PICTURE IS SO MUCH MORE THEN WORDS CAN EVER SAY

OH LORD

Tillbaka i söder efter en mycket lämplig helg hemmavid. Mys med familj och vänner, god mat och lite för gott dricka vilket slog ut en tapper krigare i morse. Nu väntar några intensiva veckor, sen väntar ett mycket lämpligt och långt jullov. Lämpligt!

PARANORMAL ACTIVITY

bokade två biljetter för att snabbt och smidigt infinna mig på hemmaplan. lämnade in en uppsats, skrev en tenta och tog därmed en litet, välförtjänt lov. äter som en häst, mår som en prins och umgås som societeten. blev dock, till mitt missnöje, iväg lurad på paranormal activity 4 på bio. stackars, naiva, godtrogna och numera sömnlösa mig. vill bara dra täcket över huvudet och gråta med en puls på 300 slag i minuten. sparvhjärtat har förmodligen hoppat ur led och mina biobesök lär bli väldigt sporadiska om de inte rör sig om romantiska komedier starring jennifer aniston.

TICK TOCK

att få en extra timme så här i tentatider är uppskattat. la visserligen den extra timmen på att sova lite längre, enligt mig var det de bästa sättet att spendera den timmen. nyttomaximering kallas det! solen skiner så jag ska även unna mig en lång promenad med first aid kit. imorgon väntar sista presentationen för den här kursen sen en tenta på onsdag och på kvällen kliver jag på planet som ska ta mig hem till mitt norrland. har en sån gnolande och otålig känsla nere i maggropen. det är hemlängtan som börjar göra sig påmind.

INGET KAN GÅ FEL IDAG

det finns gånger då jag i min norrländska, insnöade världsbild finner situationer jag inte riktigt vet hur jag ska hantera. första riktiga chocken kom förra året när jag insåg att det inte fanns snö här. värsta omställningen jag  någonsin  gjort. andra chocken kom nu i höst när träden tappade alla sina löv. och det är allt annat än de små björklöven som sakta trillar mot backen hemma. här är det stora härligt krispiga eklöv. och det är miljontals. har aldrig förr i hela mitt liv sett så mycket löv på en och samma gång, och det är överallt. jag slås av en sån övervälmande impuls att bara hoppa rakt ut i det gula havet och skrika ut min lycka. vet inte om det är chocken av att se så mycket löv eller om det är den härliga färgen som lockar. kan också vara så att jag fortfarande har små tendenser av barnslighet. hursom, måste jag verkligen lägga band på mig själv i dessa situationer. för annars är risken stor att någon kommer med en sån där vit tröja med långa ärmar och spännband. 

SUCKER PUNCH

när skrivfingrarna krampar och hjärnan suckar ut sin trötthet skulle man kunna tro att klockan redan är fem och att det är dags att sluta. i verkligheten är klockan halv tolv och det är dags för lunch. patron ur och omladdning, nu kör vi andra halvan. tur är att maria fyller 20 och att jag är den goda vännen som bjuder på kladdkaka. med grädde. och hallon. 

SÅ DET KAN LÅTA

Ja, så det jan låta. Maradona blir madonna och belgisk blå är en mycket god ost, inte en genmanipulerad ko.

SHOT, HOT, HOT

Konsten att generera maximal output med minimal input kallas effektivisering. Så på med glasögonen och upp med boken, nu ska vi studera!

REMIX A´LA TOVA

mitt spotifykonto måste gå på högvarv. är det inte på datorn så är det på mobilen. de enda tysta timmarna på hela mitt dygn är när jag sover. över allt annat spelas det musik, konstant. det är på datorn i sovrummet, det är på stereon i köket och det är i min mobil vart jag än går. över allt, hela tiden. så mycket prat om att tekniken får ett övertag i vardagen. själv förstår jag inte vad de menar? skulle vilja kalla det möjligheternas ingivelse att överallt få playa Remix a´la Tova. för den spellistan är något utöver det vanliga!

DET DÄR MED ATT MARKNADSFÖRA

håller just nu, på minuten, på med marknadsföring av högsta grad. dissikering  av befintlig marknadsplan och tillverkning av en ny. förmågan att sälja vad som helst till vem som helst. på tal om det fick jag för någon kväll sen möjligheten att sälja mig själv. inte mig själv i befintlig form, utan mina kunskaper och mitt engagemang. var #nervössomengrispåslakt för att citera mitt instagram. konsten att sälja sig själv är något helt annat. vart drar man gränsen mellan billigt och dyrt? var dras gränsen mellan säljsnack och skryt? en balansgång utan dess like. 

MORNING SUNSHINE

Det är något med att gå ensam genom kärnan en tidig morgon. Så tidigt att dimman ligger tätt runt kyrkklockorna och affärerna än inte öppnats. Sen kommer bussen så full med människor att man knappt kan andas och ordningen blir återställd. Det var där alla gömde sig...

OCH SÅ KOM STUDENTLIVET IKAPP EN

jag kan verkligen uppskatta en mysig hemmakväll i soffan. jag njuter av god mat och trevligt sällskap. att ta en lång promenad är, enligt mig, det bästa man kan göra på söndagar. men när man efter viss frånvaro återvänder till det ljuva studentlivet och inser vad man missat under sina mysiga soffkvällar, så tänds det en liten låga långt där inne. jag har, ända sedan min flytt från norr, varit av den uppfattningen att det inte finns någon som kan festa så som vi gör hemma. finns ingen som kommer ens i närheten. självklart på både gott och ont. men efter dessa två månader måste jag villigt erkänna att det börjar närma sig nivån hemmavid. för långt inne i skogen av studentkorridorer i ryd, finns det fester varifrån man inte går lika rakt som när man kom dit. fester där slangen med tapp i ena änden och tratt i den andra ersätter glaset fina funktion. korridorer vars inredning är utformad för den ultimata festen och McDonken som har öppet dygnet runt för att tillfredsställa behovet av pommes kl 4 på morgonen. självklart måste jag också tillägga (för mors och fars skull) att detta beteende inte förekommer varje dag och speciellt inte under tentaP. bara varannan dag och kvällen efter tentaP. 

MITT VATTENFALL

har hittat ett tillstånd i vilket jag kan studera likt einsteins lärling. det är regniga dagar på olika kaffeér sipprandes på en kopp kaffe eller te. iklädd en mysig, varm kofta och håret uppsatt i en hög och mycket slarvig toffs. i det tillståndet uppnår jag en typ av liknande extas som Muhatma Ghandi en gång fick uppleva. tror knappast att mitt tillstånd kommer resultera i en ny religion då mina uppenbarelser för tillfället gäller marknadsföring och dess olika teorier. 

I WANT TO RIDE MY BICYCLE

i måndags kom jag för första gången i kontakt med nersidan av att bo i en större stad. en stad där det finns både drägg och icke drägg, uteliggare och husägare. en stad med saliga blandningar vilket dessvärre kan resultera i mindre trevliga händelser. min fina, gröna, 3-växlade cykel blev bortrövad och intet nytt hart hörts sedan dess. det som dock har hörts är mina nykomponerade svordomar och väldigt djupa suckar av missnöje och bitterhet. har dock lämnat det bakom mig nu och kommit fram till följande:

1. svär ut din bitterhet och gå vidare. 

2. investera i flertalet cykellås och 

     1. lås fast alla tänkbara hjul och andra lösa delar som kan tänkas vara av intresse.

     2. lås sedan fast cykel i en metallstolpe. det kan även vara värt att 

             1. larma cykeln med GPSsignal eller färgbomber

             2. ta med dig cykeln vart än du går. 

HERE I AM

jag äter, sover, tränar lite och läser mycket. sån är min vardag nu. vi marknadsför och jag tror jag har hittat mitt kall här i livet. hösten är här på allvar och i morse var det nästan minus ute. jag har en hemsk hemlängtan samtidigt som jag har en härlig magkänsla. linköping är fint och jag mår så bra. vem kunde tro att det värsta jag varit med om kunde resultera i något så välmående och insiktsfullt. jag lever och jag är glad. 

HIDING IN MY CLOSET

det vankas finsittning i afton. en utmärkt anledning att unna sig dagen åt diverse skönhets fix (läs sovmorgon). sovmorgonen var välbehövlig för nu väntar hårslit och x antal provade outfits. baksidan med att gå ut är att man aldrig hittar något på att ta på sig. himla märklig ekvation då lösningen hänger någonstans i en överfylld garderob. 

ONLY THE YOUNG

marilyn monroe sa en gång att diamanter var en flickas bästa vän. diamanter i all ära. men när jag i morse klev upp efter en sjuhelvetes fest, följt av på tok för få timmars sömn, för att sätta mig på en buss och gå mitt igenom stan i värsta fredagsrusningen, tackade jag som ödmjukast min puderdosa. dosan som fler än en gång räddat mitt liv med sina täckande och skimrande effekter. tack och bock, max factor!

OCTOBER IS PINK

då det drabbar en av nio kvinnor kommer det tyvärr att hända även i din omkrets om det inte redan gjort det. det ofattbara i att cancern går som vinnare ut ur matchen. matchen där någon spelat med sitt liv som insats och med cancer som motståndare. det ofattbara i att det idag, trots forskning på elitnivå och månlandningar, ändå finns en sjukdom som denna. jag är inte en forskare, långt ifrån. jag är något helt annat. men viljan att kämpa för varenda bröst finns där ändå. då jag inte kan bidra med forskningsdelen kan jag i alla fall göra mitt och bidraga med pengar. pengar som oavkortat går till forskningen som i framtiden, förhoppningsvis, ska hjälpa patienter att gå som vinnare ur ut matchen. eller kanske till och med utvisa motståndaren innan matchstart. så bär det rosa bandet. gör oktober rosa, för vart enda bröst!

HEARTBEATS

jag har aldrig varit den som är bra på att säga adjö. det brukar börja med en orolig mage och sluta med ett skratt som förvrängs in till en ful grimas och sluta med att jag gråter. vet inte hur många gånger jag stått med skorna på i lisas hall och försökt skämta bort den obekväma situationen med avsked. helt plötsligt, från ingenstans, börjar det svida i ögonen och där står jag i hallen, fullt påklädd för avfärd, och gråter. avsked ska inte vara lätta. hade det varit de så hade man inte njutit lika mycket av varandras sällskap när man väl ses igen. man får vända den positiva sidan framåt och se det som ett kvitto på sina känslor. det gäller att göra det bästa av situationen. och när det inte funkar med att skämta bort sin känslor får man istället baka bort dem. baka med omtanke och skicka iväg en burk med kärlek. kanske var det min oförmåga att säga adjö. kanske var det ett sätt att visa att jag fortfarande bryr mig. det kunde inte stoppa tårarna. men det kändes bra och det är vad som i slutändan räknas.

ONE DAY BABY, WE'LL BE OLDER

regniga höstdagar i all ära. men dessa dagar, när solen sprider sina sista värmande strålar innan vintern. dessa dagar då löven lyser i sina glödande färger är helt underbara. även fast året börjar ta slut och blommorna sedan länge blommat ut, känns allt så nytt och fräscht. kanske är det för att jag tenterat bort en kurs. kanske är det för att jag börjar le mot världen igen. eller så är det helt enkelt bara för att solen skiner. hursom måste jag citera Madicken, för idag känner jag livet i mig!

ETT PAKET KOMMER LASTAT....MED KÄRLEK

fick en avi med posten. trodde jag hade beställt kläder som jag glömt bort mitt i all tentahets som just nu pågår ute på ekholmen. gick ner på posten och fick istället ta emot ett blommigt kuvert adresserat med en handstil som ej går att ta miste på. i handen höll jag ett paket som färdats 120 mil innehållande 300g kärlek med smak av polka och jordgubbar, skönhetsprodukter och ett kort som nu mera pryder mitt kylskåp. söta, rara, underbara vänner. ni får mig att må så bra! 

JAG HAR VAKAT MÅNGA NÄTTER, FÖRHANDLAT MED MIG SJÄLV

700 kr eller 70000 ören, hur man nu vill se det,  mer eller mindre väl investerade pengar. hamstrar märken, köper biljetter och väljer dryck till finsittningar. hösten må vara här och den må vara kall, mörk och ruskig. men med dessa aktiviteter ska vi nog ta oss igenom den utan större problem. först väntar två tentor på väldigt kort tid. den mindre charmiga delen med studentlivet....

DON'T YOU WORRY CHILD

sprang ner på stan och införskaffade en finfin regnjacka idag. då det regnar näst intill varje dag anser jag att det var en mycket god och väl genomförd investering. väl hemma tog jag på mig jackan och tog med den på en promenad. en riktig promenad i sakta mak med rosiga kinder i en krispig höstluft. så gemytligt! hursom lyssnade jag på musik, riktigt bra musik. efter en vecka med smått deppiga och känslomässiga låtar var det mycket riktigt dags för feelgood musik, och nog kan musikvärlden leverera alltid! imagine dragons it's time följt av chuckies breaking up, you're gonna love again med nervo, swedish house mafias don't you worry child och  med taylor swifts we are never getting back together som grand finale! med dessa låtar har musikvärlden  sammanfattat den senaste veckan av mitt liv. mycket riktigt har det varit vemod och tårar, sorgattacker och vredesutbrott. men med dessa power you can do it låtar och en färgsprakande höst känner jag hopp om livet! för ligger man i fas med musiken är det bara att dansa med!

MAN ON THE MOON

vissa saker ändras med tiden samtidigt som andra stannar precis där de alltid har stått. när jag pratar om förändring och syftar till min egen resa kan jag inte annat än skatta mig så underbart lycklig att en del saker alltid är och förblir som de alltid varit. vart jag mig än i världen vänder, så kommer arvidsjaur alltid att vara mitt hem. såväl som ikväll så som imorgon och om 50 år. hur mycket jag än sett av världen är mitt hemviste i de norrländska skogarna.  hur många människor jag än träffar och hur många kärlekar som komma skall och sedan gå, har jag redan en bra grund med mina vänner. och oberoende av hur många barn jag kommer att få är familjen på lugna gatan alltid min kärna. kort sagt så är det en enorm trygghet i att finna vissa saker så bastanta att inte ens storm och oväder kan flytta på dem. ibland vet jag inte vad som är upp eller ner, framåt eller bakåt. men hem hittar jag alltid. tråkigt säger en del men jag säger tryggt. andra säger vänskap men jag säger kärleken i sin finaste form. 

EDBLAD

Precis som ett brev på posten fick jag igår ett paket från posten. Eller rättare sagt från min fina familj. Avståndet må vara 120 mil men såna här gånger känns det som om vi är i samma rum.

IT´S TIME

känner att det är dags att resa sig. resa sig ur sängen och tvätta flanellskjortan som hållit mig varm om nätterna. det är också dags att ta tag i plugget igen. för den enda giltiga anledningen till att missa tentan nästa vecka är,om ni frågar mig, egen begravning. för att citera martin stenmarck får jag "ta tjuren vid hornen", och sjunga med i kelly clarkssons låt "what dosen´t kill you makes you stronger". med den plan framför mig är det dags att börja, och allra helst nyss!

2.1

ser sex and the city som aldrig förr och lyssnar på musik. sex and the city funkar alltid, glad som ledsen. är dock rädd att den musik jag lyssnar på nu för alltid efter detta kommer att vara förstörd då jag kommer att förknippa den med känslorna som just nu flödar i min kropp. smärtan som river i skinnet, hjälplösheten som spökar i huvudet och ensamheten som ekar tomt i mitt rum. jag vet att jag inte är ensam, att jag har så fina vänner och familj som hela tiden ringer för att se hur det går. jag vet också att allt blir bättre. det blir verkligen bättre. men man måste ta sig dit också. och det är resan mot välmående som gör mig så rädd. för jag vet att jag är långt ifrån klar. jag är inte konstruerad att uthärda sånt här.jag är den som skrattar och skojar, den som aldrig har lågt till det positiva synsättet på världen. därför är detta mörker så svårt att hantera.

2.0

oh herregud vad detta ska anses vara osmakligt. sånt här ska man ju sköta i det privata, i skymundan från omvärlden. för imagen är viktigt, det är viktigare vad andra än en själv tycker och så har det alltid varit. men jag säger screw it. jag är ensam och har så många känslor och så mycket tankar att jag tror snart jag spricker. egentligen är jag inte den som skyltar med annat än glädje och lycka, men jag måste hitta ett sätt att ta mig fram. och att skriva var väldigt skönt, då behöver jag inte oroa mig över att rösten inte ska bära.
 jag vill bara hoppa ut ur min kropp och springa iväg så långt jag bara kan och lämna allt det här bakom mig, för det äter sakta upp mig inifrån. egentligen hade mitt vanliga jag beskrivit det som fascinerande, men det finns bara ett ord som passar in och det är fruktansvärt. det är fruktansvärt hur man kan gå från att vara helt tom, inte känna något till att ha sån enorm smärta i hela kroppen att det enda jag kan tänka på är att andas, fortsätt att andas för att överleva. sen från ingenstans blir jag så fruktansvärt förbannad följt utav ledsenhet över att jag överreagerar. efter det går jag över till att bara vara helt tom igen och cykeln börjar om på nytt. det är egentligen inget märkvärdigt med detta, då jag varken är den första eller den sista vars hjärta brustit. och med tanke på vad som hänt de senaste tusen åren med teknik och de antal vars hjärta brustit lika skört som mitt eget, tycker man att det borde finnas en uppfinning som avhjälper detta.  ett litet, litet piller som tar bort allt. jag skulle kalla det för underverket. för hade det funkat, hade det verkligen varit ett under.

IT'S ALL ABOUT ME, MYSELF AND I

det är något visst med hösten. tända ljus, stickade tröjor, frisk luft, rostiga färger och en ren och skär längtan efter att måla läpparna sådär intensivt blodröda så de skulle passa in i true bloods inledning. pussvänliga, perfekt återfuktade, färgade läppar. förstår ibland Narcissus kärlek till sig själv, han måste ha haft blodröda läppar han med. 

Published with Blogger-droid v2.0.4

TRIVAL PURSUIT

när jag inte gör som jag vill att jag ska göra finns det två framgångsrika taktiker att arbeta med för att få saker gjorda;

1. MUTA SIG SJÄLV! helt enligt konstens alla regler så erbjuds jag att göra något som för mig ses som njutning om jag först hängiver mig åt en mindre rolig aktivitet. i enhet med alla läroböcker följer här ett tydligt exempel; om Tova nu fördjupar sig i sina läxor i X antal timmar under dagen kan hon sedan unna sig ledig tid under kvällen.

2. LURA SIG SJÄLV! när alternativ 1 inte riktigt räcker till måste man ta på sig hårdhandskarna och ägna sig åt lite fulspel. i detta läge gäller det att lura sig själv till att gå in i uppenbara fällor vilka ska smälla igen direkt. exempel ur läroboken; Tova ska egentligen träna 4 dagar i veckan. en av dagarna orkar hon inte och för en inre kamp om att hon är "värd en kväll i vilans tecken". när detta argument dyker upp gäller det att agera snabbt för att inte hänge sig åt en vilokväll. säg då högt för dig själv (eller till någon annan om du nu inte litar på dig själv) vad du har tänkt göra t.ex. ikväll ska jag ut och springa! nämn gärna antal km eller annat som man kan tänka sig att fuska med. på detta sätt har man avlagt ett löfte. och som hederlig person kan man inte bryta det!

när det gäller livets spel ska man både agera spelare och domare, samtidigt. inte konstigt att det ibland är svårt att spela...

Published with Blogger-droid v2.0.4

UP WITH THE BIRDS

när man inte riktigt orkar med en löptur får man göra det bästa och knyta promenadskorna istället. då hjärnan inte hela tiden behöver säga till kroppen att fortsätta springa, intala kroppen att det inte gör ont och att det är kul, uppstår så mycket mer tid till eftertanke och fundering av högsta grad. tankarna rinner lätt iväg till nya områden och filosoferar i egen takt. jag har oftast en väldigt bestämd uppfattning när jag väl skaffat mig en. självklart kan jag ändra mig, jag är inte bättre än att jag kan inse när jag har fel. i mitt stilla sinne kom att tänka på mig själv. inte i någon som helst narcissistisk anda, utan mer i form av välmående och hur jag vill att jag ska vara i framtiden. i detta stilla sinne insåg jag att jag inte har en bestämd uppfattning om mig själv. viss insikt har jag i mig själv och känner mig själv rätt så bra gör jag också. mycket beror dock på dagsform.
 jag och min käre vän viktor kan mer än ofta trilla in på detta intressanta ämne och ställa oss frågan; vilka vill vi vara när vi är 40 år? jag tror mig veta vart jag vill vara, men bara i största allmänhet. sen kommer följdfrågan; hur nöjd vill jag vara med mitt liv?
 jag har en egenskap som ofta driver mig framåt, på både gott och ont. därför har jag svårt att bara nöja mig med det som redan finns att tillhandahålla. jag insåg i tidig ålder att man bara har en kort tid på sig att göra allt man vill här i livet, och vill man mycket får man ligga i. för jag kommer inte att nöja mig med bara ett vanligt förortsliv med villa, barn och volvo. jag vill så mycket mer. detta både beskyller jag och tackar min pådrivande egenskap för. det är just denna som driver mig i min klättring uppåt! sen beror det helt på med vilka mått man mäter. men eftersom det är mitt liv, min framtid och mina värderingar är det med mina mått det mäts, ej likt någon annans tumstock!

NIGHT OF YOUR LIFE

hade det inte varit för att jag glömde kameran hemma i norr hade jag bjudit in er till en inblick i konserten med Lady Gaga. för att göra det enkelt för mig, samtidigt som det är helt sanningsenligt, kan jag utan minsta tvekan påstå att det är den absolut bästa konsert som jag varit på. jag var levande och lycklig, glad och uppspelt, rörd och fascinerad på en och samma gång. det var verkligen tidernas konsert och så pass väl investerade kronor att jag utan att ens blinka skulle kunna betala mer. och som en sann ekonom förstår ni vilken tyngd det måste ligga i de uttalandet!

SUMMERSALE

Published with Blogger-droid v2.0.4

WHO LET THE DOGS OUT

Älgjakten ger en ro i själen. Det ger tid för eftertanke och filosofering av högsta grad. Sen är luncherna i slakthuset ej att förakta då de severas med skämt och gamla rövarhistorier. Om man fick så hade jag på gamla dar varit en gamal gubbe med flanellskjorta, och helly -hansen ställ. Men får nog nöja mig med att vara gift med en, och de må vara lika mysigt de. Gissa vilka godnattsagor han skulle få berätta under vårt lapptäcke?

Published with Blogger-droid v2.0.4

DREAMS OF PARADISE

Efter en sjuhelveteskonsert kom en natt med på tok för lite sömn följt av en flygresa till mitt norrland. Fränst för att jaga, dels för att få lite resort efter två veckors studier men även för att umgås med alla vänner. Det må vara hur det vill med avståndet hem på 120 mil, men till mina vänner är det aldrig särskilt långt i hjärteväg.

Published with Blogger-droid v2.0.4

HIDING IN MY CLOSET

Självmedicinerar med att rensa garderoben. Så mycket nytt, så mycket slitet och en hel del gamalt. Man kan fråga sig själv varför jag väljer att flytta 120 mil med lite smått nötta, solblekta eller trasiga kläder. Klädernas värde sjunker för varje dag de används. Samtidigt stiger dock affektionsvärdet. Och det är enligt mig det enda värde som räknas. För byxorna med hål på knät fick jag en fantastiskt rolig kväll på östersunds torg, tröjan som är solblekt är det efter alla underbara dagar i solen och koftan med de allt för stora knapphålen är från sena sommarkvällar då solens värme svikit. Hur det än är, chanel eller H&M, är det hur man bär kläderna som räknas. Dock skulle jag nog välja H&M, för en dräkt från chanel skulle aldrig få följa med mig sena sommarkvällar då minnen fina som silke skapas!

Published with Blogger-droid v2.0.4

Published with Blogger-droid v2.0.4

WHEN THE SMOKE IS GOING DOWN

vet inte om det är febern som spökar eller om det är något annat. jag har i alla fall svårt att sova om nätterna. när det problemet drabbar en som aldrig, i hela sitt liv haft svårt att sova, står man där lite handfallen. ska man vänta ut det och hoppas att den uteblivande tröttheten också blir trött och tillslut somnar? eller ska man passa på att göra saker under tiden man ändå är vaken? hade det inte varit för febern och huvudvärken, som nu bara påminner om migrän, hade jag nog utmanat piggheten på en löpartur. effektivare medicin mot det finns nog inte, möjligtvis min nya kurslitteratur. men då övergår vi snabbt till plågeri. hursom hoppas jag den här svackan drar förbi snabbt som bara den, för är det något jag har insett under mina allt för många vakna timmar så är det just det att jag inte har tid att ha mycket tid över.

LITTLE TALKS

 det är naturligt att en art anpassar sig till rådande förhållanden för att kunna överleva. jag tror också att människan anpassar sig till omvärlden för att få det så pass bra som möjligt. för det är mänskligt beteende att hela tiden vilja ha det bättre, mycket vill ha mer sägs det. i vårt hushåll på Ekholmsvägen råder en typ utav harmoni, en symbios skulle man kunna säga. människor av olika slag sammanstrålar i ett liv tillsammans. olika bakgrunder, olika kön och olika förutsättningar. ändå går dessa så bra ihop, allt i enhet med the law of attraction. eller hur var det nu? var det lika som attraherade lika? eller motsatsen? eller är det i enhet med Wasas reklam att man blir det man äter, vilket översätts till att man blir som man umgås? hur det än ter sig så lever vi i harmoni, och lika eller olika, så passar vi även bra ihop. kanske lite för bra med tanke på att jag igår blev inbjuden i killarnas "broocode". stolt och lite mallig över detta blev jag jätteglad. blev dock lite mycket testostron i rummet när det blev brudsnack. demonstrativt tog jag då fram mina nagellack och målade naglarna. självklart är jag fortfarande en bro, men ibland måste man bara återställa världsordningen lite. allt för mycket obalans är aldrig bra. 

En av våra testostronosande dagar, blir inte så mycket mer manligare

LOVE LIFE

jag vet inte hur många gånger jag har lagt upp denna bild, eller hur många gånger jag tittat på den för den delen. det är så mycket känsla, så mycket glädje, en gnutta sorg och ett uns lycka. det är med skrattet i maggropen jag tittar på denna bild. och för att förtydliga, hade jag fått välja så hade detta, utan tvekan, varit the screensaver of my life!

HEY, I´M IN THE BAND

har på allvar börjat knyta löparskorna flera dagar i veckan för att ta mig ut i löparspåren. hundratals mil med olika cykelbanor och motionsspår måste såklart upptäckas. inte ensam om detta så träffar jag allt som oftast på massa med människor. alla med olika löpstilar och skor. grejen vi dock har gemensamt är vårt engagemang i just dessa skor, om än så olika. detta har lett till en "tyst gemenskap". man möter varandra i sitt flåsande och ger varandra uppskattande blickar samt ett leende som uttrycker "fan, you go girl!". detta har lett till att jag, redan innan jag begett mig ut för att svettas, funderar på vilka jag möter idag. denna tysta gemenskap hjälper mig mer ofta än sällan att orka lite längre så att personen jag möter inte ser att jag ger upp. så med detta sagt ger jag mig ut på dagens runda, för att ta reda på vilka jag kan tänkas möta idag.

TIME GOES BY SO SLOWLY FOR THOOSE WHO WAIT, NO TIME TO HESITATE

tiden bara flyger fram. och som pappa alltid är så snabb att påpeka, så går det bara snabbare med åren. hemsk tanke.... med min uträkning borde det alltså resultera i någon likt det följande: om ett år idag känns som ungefär 0,9 år. om man då tänker sig att det vart annat år försvinner ungefär en månad så innebär det att om två år så kommer ett år att kännas som 0.8 månader. detta resulterar i följande; om 16 år så kommer ett år att kännas som noll månader. tiden kommer då att gå så fort så man inte ens hinner reflektera över att tiden går och vart man då i livet står. tur jag är en kvinna, för ska jag hinna med allt finns det inget annat sätt än  att multitaska!

DET BLIR INTE ALLTID SOM MAN TÄNKT SIG

med hösten kommer en längtan efter förändring. lagom tills sommaren drar sina sista suckar vaknar man upp ur sommardvalan och inser att det är dags för förändring i ens liv. det är något litet man behöver för att väcka sig själv till liv så man är redo inför den alltför mörka och kalla vintern, som häckar runt hörnet. oftast är det håret som får stå för en förändring, och allt för ofta i form av en ny, kortare frisyr. denna höst håller jag dock hårt i hårsaxen. istället tar jag fram tygsaxen och min pfaff 95 för att producera. minst lika snyggt och tio gånger mysigare. 

JO MEN JUST

att det alltid ska vara likadant, alltid. och då menar jag verkligen alltid. efter att ha gått i skolan i 13 år, med ett nyss påbörjat 14:e, och därmed lika många första skoldagar, är det nog så märkligt att det är samma visa varje gång; tidig sänggång så man får sova länge. vakna i god tid för att leta igenom garderoben minst fem gånger i hopp om att något snyggare än det man just drog fram. och sen, den lite nervösa magen som efter alla dessa år, inte kommit över nervositeten av att återvända efter ett sommarlov. misstolka mig inte, det är mysigt på sitt sätt att fortfarande ha kontakt med den lite mer barnsliga sidan. för hur det än är, kommer man nog aldrig att bli riktigt vuxen. 

För nog var det en fin sommar, alltid.

ONLY GIRL IN THE WORLD

tjuvlyssnade idag på ett samtal i kaffekön. NEJ, jag är inte den som tjuvlyssnar och JA, jag var ensam och hade tråkigt. hursom, framför mig stod två killar. väldigt fina till utseende och väldigt rikssvenska i uttalet. helt perfekt! då behöver jag inte översätta för mig själv i skallen som jag hade behövt göra om det nu hade varit goo´ göteborska eller gud förbjude, skånska!  mitt i allt säger den snygga killen med lugg att han måste "gitta iväg för att mata katterna" där hemma. minst lika oförstående som jag, frågar den andra killen om det var hans flickväns katt. och ännu mer oförstående sa samma oförstående kille hejdå när det visade sig att han blivit av med sin lunchkompis för att vederbörande skulle hem och mata katterna som varit ensam i två timmar. gissar inte att det blir någon djupare vänskap där, för vem är han att konkurrera med snygga luggens katter......

COSMIC LOVE

Leker kurragömma med mamma över min packning. Plockade upp dataväskan och fann en strut med choklad till gosegumman. Puss på dig som kan få mig att må bra 120 mil bort. Puss på dig säger jag bara!

Published with Blogger-droid v2.0.4

SUMMERLOVI'N

Som ett borttappat brev på posten kom äntligen sommaren. Nog så sen, men jag är inte den som sitter stilla när det äntligen bjuds upp till barfotadans i gräset.

Published with Blogger-droid v2.0.4

WILL BE COMING BACK FOR YOU ONE DAY

det är något med att ha en egen bostad. det är lite vemod samtidigt som det är lycka och glädje. det är harmoniskt men ändå lite jobbigt. det är så himla mycket på en gång så det är svårt att sätta ett finger på känslan, med hela handen kanske jag får med fler känslor. för det är verkligen en bitterljuv blandning, men inte någon gång ångrar jag mitt beslut att flytta. hade det inte varit för flytten hade jag inte lärt mig att uppskatta det som jag en gång tog för givet, för det finns inget så enkelt som att bli hemmablind. det är först när man saknar något som man förstår hur mycket det egentligen betydde. därför har den här sommaren varit en av de bästa. varje sekund har jag njutit och varje ögonblick har jag uppskattat, lika som jag uppskattar att vara tillbaka i söder. för hur det än är så älskar jag linköping. på samma sätt som arvidsjaur är mitt hem, är linköping min stad. och det tillsammans är det den bästa blandningen.

THE FAME

Tar Highway Unicorn till Electric chapel (aka. Globen) i slutet av Augusti för att se på The queen Lady Gaga och leva on The edge of glory. Vi ska vara Bad kids och dricka Bloody mary, leka att vi är Heavy metal lovers. Vi ska Marry the night, men inte svika som Judas gjorde. För We are born this way, och vi är inte americanos och vi säger inte Scheisse!

SUMMERSALE

Sommaren är snart över utan att det ens var någon sommar. Snart är det höst och det med besked.

Published with Blogger-droid v2.0.4

INFECT ME WITH YOUR LOVING

Ibland blir jag avundsjuk. Jag är inte avundsjuk av mig därför blir jag både arg på mig själv och förvirrad för det är ingen känsla som jag tycker om. Är man inte nöjd med det man har så får man själv ändra på det. Så enkelt är det. Men när det kommer till framtiden kan man inte påverka allt för mycket då mycket av det som väntar är ovisst. Ibland blir jag avundsjuk på människor som vet vad de vill göra med sina liv. Vad vill jag göra och vad kommer jag att göra med mitt? Därför är jag så himla avundsjuk på min andra hälft som i slutet av sommaren för börja på en utbildning vilken i slutändan leder till uppfyllande av hans livs dröm. Han är 21 år. Jag är 20. Han har sin dröm. Jag har ingen aning. Kanske ska jag bara ta det lugnt och låta det komma som det kommer. Men hur länge kan man vänta innan det blir för sent? Jag tror att man är sin egen lyckas smed, men hur ska jag kunna smida om jag inte har ett mönster att arbeta efter? Jag tror att det är det här som kallas åldersnojja......

RESTLESS MIND

Det här med sommarlov är bra för mig. Jag är inte en person som bara kan sitta och inte göra något för en längre tid, något som många skulle likna med ADHD. grejen är den att jag är har ett restless mind. Jag är en ekonom i grund och botten och min högra hand är effektivitet. Det är inte effektivt att vara en dagdrivare eller fritidsforskare. Det ska hända saker och i den möjliga mån vara så effektivt som möjligt. Detta är vad man skulle kunna kalla en arbetsskada men eftersom att jag i stort sett bara känner till studier så väljer jag att kalla det för en studieskada. Visst kan jag bara ligga på soffan och se på TV men det är fortfarande effektivitet med i det hela, om även inte i den form många tänker sig. Jag ser det som ett effektivt sätt att varva ned, solning ser jag som ett effektivt sätt att bli brunare på, vilning är ett effektivt sätt att ladda batterier. Effektivitetsteorin går alltid att erterlämpa, det handla bara om olika former och sätt att utöva den. Man måste bara lära sig att använda den på en hälsosam nivå. Därför är det bra med sommarlov för min del. Midnattssolen skiner och sommardagen är varm. Därför går jag emot alla som helst mönster och vilar mitt på dagen och bakar mitt i natten. Med risk för att låta som en kyrkflicka, kan jag inte säga annat än att det är befriande! Dygnet har 24 timmar och jag nyttjar dem hur jag vill.