UP WITH THE BIRDS

när man inte riktigt orkar med en löptur får man göra det bästa och knyta promenadskorna istället. då hjärnan inte hela tiden behöver säga till kroppen att fortsätta springa, intala kroppen att det inte gör ont och att det är kul, uppstår så mycket mer tid till eftertanke och fundering av högsta grad. tankarna rinner lätt iväg till nya områden och filosoferar i egen takt. jag har oftast en väldigt bestämd uppfattning när jag väl skaffat mig en. självklart kan jag ändra mig, jag är inte bättre än att jag kan inse när jag har fel. i mitt stilla sinne kom att tänka på mig själv. inte i någon som helst narcissistisk anda, utan mer i form av välmående och hur jag vill att jag ska vara i framtiden. i detta stilla sinne insåg jag att jag inte har en bestämd uppfattning om mig själv. viss insikt har jag i mig själv och känner mig själv rätt så bra gör jag också. mycket beror dock på dagsform.
 jag och min käre vän viktor kan mer än ofta trilla in på detta intressanta ämne och ställa oss frågan; vilka vill vi vara när vi är 40 år? jag tror mig veta vart jag vill vara, men bara i största allmänhet. sen kommer följdfrågan; hur nöjd vill jag vara med mitt liv?
 jag har en egenskap som ofta driver mig framåt, på både gott och ont. därför har jag svårt att bara nöja mig med det som redan finns att tillhandahålla. jag insåg i tidig ålder att man bara har en kort tid på sig att göra allt man vill här i livet, och vill man mycket får man ligga i. för jag kommer inte att nöja mig med bara ett vanligt förortsliv med villa, barn och volvo. jag vill så mycket mer. detta både beskyller jag och tackar min pådrivande egenskap för. det är just denna som driver mig i min klättring uppåt! sen beror det helt på med vilka mått man mäter. men eftersom det är mitt liv, min framtid och mina värderingar är det med mina mått det mäts, ej likt någon annans tumstock!