2.1

ser sex and the city som aldrig förr och lyssnar på musik. sex and the city funkar alltid, glad som ledsen. är dock rädd att den musik jag lyssnar på nu för alltid efter detta kommer att vara förstörd då jag kommer att förknippa den med känslorna som just nu flödar i min kropp. smärtan som river i skinnet, hjälplösheten som spökar i huvudet och ensamheten som ekar tomt i mitt rum. jag vet att jag inte är ensam, att jag har så fina vänner och familj som hela tiden ringer för att se hur det går. jag vet också att allt blir bättre. det blir verkligen bättre. men man måste ta sig dit också. och det är resan mot välmående som gör mig så rädd. för jag vet att jag är långt ifrån klar. jag är inte konstruerad att uthärda sånt här.jag är den som skrattar och skojar, den som aldrig har lågt till det positiva synsättet på världen. därför är detta mörker så svårt att hantera.