HEARTBEATS

jag har aldrig varit den som är bra på att säga adjö. det brukar börja med en orolig mage och sluta med ett skratt som förvrängs in till en ful grimas och sluta med att jag gråter. vet inte hur många gånger jag stått med skorna på i lisas hall och försökt skämta bort den obekväma situationen med avsked. helt plötsligt, från ingenstans, börjar det svida i ögonen och där står jag i hallen, fullt påklädd för avfärd, och gråter. avsked ska inte vara lätta. hade det varit de så hade man inte njutit lika mycket av varandras sällskap när man väl ses igen. man får vända den positiva sidan framåt och se det som ett kvitto på sina känslor. det gäller att göra det bästa av situationen. och när det inte funkar med att skämta bort sin känslor får man istället baka bort dem. baka med omtanke och skicka iväg en burk med kärlek. kanske var det min oförmåga att säga adjö. kanske var det ett sätt att visa att jag fortfarande bryr mig. det kunde inte stoppa tårarna. men det kändes bra och det är vad som i slutändan räknas.

ONE DAY BABY, WE'LL BE OLDER

regniga höstdagar i all ära. men dessa dagar, när solen sprider sina sista värmande strålar innan vintern. dessa dagar då löven lyser i sina glödande färger är helt underbara. även fast året börjar ta slut och blommorna sedan länge blommat ut, känns allt så nytt och fräscht. kanske är det för att jag tenterat bort en kurs. kanske är det för att jag börjar le mot världen igen. eller så är det helt enkelt bara för att solen skiner. hursom måste jag citera Madicken, för idag känner jag livet i mig!

ETT PAKET KOMMER LASTAT....MED KÄRLEK

fick en avi med posten. trodde jag hade beställt kläder som jag glömt bort mitt i all tentahets som just nu pågår ute på ekholmen. gick ner på posten och fick istället ta emot ett blommigt kuvert adresserat med en handstil som ej går att ta miste på. i handen höll jag ett paket som färdats 120 mil innehållande 300g kärlek med smak av polka och jordgubbar, skönhetsprodukter och ett kort som nu mera pryder mitt kylskåp. söta, rara, underbara vänner. ni får mig att må så bra! 

JAG HAR VAKAT MÅNGA NÄTTER, FÖRHANDLAT MED MIG SJÄLV

700 kr eller 70000 ören, hur man nu vill se det,  mer eller mindre väl investerade pengar. hamstrar märken, köper biljetter och väljer dryck till finsittningar. hösten må vara här och den må vara kall, mörk och ruskig. men med dessa aktiviteter ska vi nog ta oss igenom den utan större problem. först väntar två tentor på väldigt kort tid. den mindre charmiga delen med studentlivet....

DON'T YOU WORRY CHILD

sprang ner på stan och införskaffade en finfin regnjacka idag. då det regnar näst intill varje dag anser jag att det var en mycket god och väl genomförd investering. väl hemma tog jag på mig jackan och tog med den på en promenad. en riktig promenad i sakta mak med rosiga kinder i en krispig höstluft. så gemytligt! hursom lyssnade jag på musik, riktigt bra musik. efter en vecka med smått deppiga och känslomässiga låtar var det mycket riktigt dags för feelgood musik, och nog kan musikvärlden leverera alltid! imagine dragons it's time följt av chuckies breaking up, you're gonna love again med nervo, swedish house mafias don't you worry child och  med taylor swifts we are never getting back together som grand finale! med dessa låtar har musikvärlden  sammanfattat den senaste veckan av mitt liv. mycket riktigt har det varit vemod och tårar, sorgattacker och vredesutbrott. men med dessa power you can do it låtar och en färgsprakande höst känner jag hopp om livet! för ligger man i fas med musiken är det bara att dansa med!

MAN ON THE MOON

vissa saker ändras med tiden samtidigt som andra stannar precis där de alltid har stått. när jag pratar om förändring och syftar till min egen resa kan jag inte annat än skatta mig så underbart lycklig att en del saker alltid är och förblir som de alltid varit. vart jag mig än i världen vänder, så kommer arvidsjaur alltid att vara mitt hem. såväl som ikväll så som imorgon och om 50 år. hur mycket jag än sett av världen är mitt hemviste i de norrländska skogarna.  hur många människor jag än träffar och hur många kärlekar som komma skall och sedan gå, har jag redan en bra grund med mina vänner. och oberoende av hur många barn jag kommer att få är familjen på lugna gatan alltid min kärna. kort sagt så är det en enorm trygghet i att finna vissa saker så bastanta att inte ens storm och oväder kan flytta på dem. ibland vet jag inte vad som är upp eller ner, framåt eller bakåt. men hem hittar jag alltid. tråkigt säger en del men jag säger tryggt. andra säger vänskap men jag säger kärleken i sin finaste form. 

EDBLAD

Precis som ett brev på posten fick jag igår ett paket från posten. Eller rättare sagt från min fina familj. Avståndet må vara 120 mil men såna här gånger känns det som om vi är i samma rum.

IT´S TIME

känner att det är dags att resa sig. resa sig ur sängen och tvätta flanellskjortan som hållit mig varm om nätterna. det är också dags att ta tag i plugget igen. för den enda giltiga anledningen till att missa tentan nästa vecka är,om ni frågar mig, egen begravning. för att citera martin stenmarck får jag "ta tjuren vid hornen", och sjunga med i kelly clarkssons låt "what dosen´t kill you makes you stronger". med den plan framför mig är det dags att börja, och allra helst nyss!

2.1

ser sex and the city som aldrig förr och lyssnar på musik. sex and the city funkar alltid, glad som ledsen. är dock rädd att den musik jag lyssnar på nu för alltid efter detta kommer att vara förstörd då jag kommer att förknippa den med känslorna som just nu flödar i min kropp. smärtan som river i skinnet, hjälplösheten som spökar i huvudet och ensamheten som ekar tomt i mitt rum. jag vet att jag inte är ensam, att jag har så fina vänner och familj som hela tiden ringer för att se hur det går. jag vet också att allt blir bättre. det blir verkligen bättre. men man måste ta sig dit också. och det är resan mot välmående som gör mig så rädd. för jag vet att jag är långt ifrån klar. jag är inte konstruerad att uthärda sånt här.jag är den som skrattar och skojar, den som aldrig har lågt till det positiva synsättet på världen. därför är detta mörker så svårt att hantera.

2.0

oh herregud vad detta ska anses vara osmakligt. sånt här ska man ju sköta i det privata, i skymundan från omvärlden. för imagen är viktigt, det är viktigare vad andra än en själv tycker och så har det alltid varit. men jag säger screw it. jag är ensam och har så många känslor och så mycket tankar att jag tror snart jag spricker. egentligen är jag inte den som skyltar med annat än glädje och lycka, men jag måste hitta ett sätt att ta mig fram. och att skriva var väldigt skönt, då behöver jag inte oroa mig över att rösten inte ska bära.
 jag vill bara hoppa ut ur min kropp och springa iväg så långt jag bara kan och lämna allt det här bakom mig, för det äter sakta upp mig inifrån. egentligen hade mitt vanliga jag beskrivit det som fascinerande, men det finns bara ett ord som passar in och det är fruktansvärt. det är fruktansvärt hur man kan gå från att vara helt tom, inte känna något till att ha sån enorm smärta i hela kroppen att det enda jag kan tänka på är att andas, fortsätt att andas för att överleva. sen från ingenstans blir jag så fruktansvärt förbannad följt utav ledsenhet över att jag överreagerar. efter det går jag över till att bara vara helt tom igen och cykeln börjar om på nytt. det är egentligen inget märkvärdigt med detta, då jag varken är den första eller den sista vars hjärta brustit. och med tanke på vad som hänt de senaste tusen åren med teknik och de antal vars hjärta brustit lika skört som mitt eget, tycker man att det borde finnas en uppfinning som avhjälper detta.  ett litet, litet piller som tar bort allt. jag skulle kalla det för underverket. för hade det funkat, hade det verkligen varit ett under.

IT'S ALL ABOUT ME, MYSELF AND I

det är något visst med hösten. tända ljus, stickade tröjor, frisk luft, rostiga färger och en ren och skär längtan efter att måla läpparna sådär intensivt blodröda så de skulle passa in i true bloods inledning. pussvänliga, perfekt återfuktade, färgade läppar. förstår ibland Narcissus kärlek till sig själv, han måste ha haft blodröda läppar han med. 

Published with Blogger-droid v2.0.4

TRIVAL PURSUIT

när jag inte gör som jag vill att jag ska göra finns det två framgångsrika taktiker att arbeta med för att få saker gjorda;

1. MUTA SIG SJÄLV! helt enligt konstens alla regler så erbjuds jag att göra något som för mig ses som njutning om jag först hängiver mig åt en mindre rolig aktivitet. i enhet med alla läroböcker följer här ett tydligt exempel; om Tova nu fördjupar sig i sina läxor i X antal timmar under dagen kan hon sedan unna sig ledig tid under kvällen.

2. LURA SIG SJÄLV! när alternativ 1 inte riktigt räcker till måste man ta på sig hårdhandskarna och ägna sig åt lite fulspel. i detta läge gäller det att lura sig själv till att gå in i uppenbara fällor vilka ska smälla igen direkt. exempel ur läroboken; Tova ska egentligen träna 4 dagar i veckan. en av dagarna orkar hon inte och för en inre kamp om att hon är "värd en kväll i vilans tecken". när detta argument dyker upp gäller det att agera snabbt för att inte hänge sig åt en vilokväll. säg då högt för dig själv (eller till någon annan om du nu inte litar på dig själv) vad du har tänkt göra t.ex. ikväll ska jag ut och springa! nämn gärna antal km eller annat som man kan tänka sig att fuska med. på detta sätt har man avlagt ett löfte. och som hederlig person kan man inte bryta det!

när det gäller livets spel ska man både agera spelare och domare, samtidigt. inte konstigt att det ibland är svårt att spela...

Published with Blogger-droid v2.0.4

UP WITH THE BIRDS

när man inte riktigt orkar med en löptur får man göra det bästa och knyta promenadskorna istället. då hjärnan inte hela tiden behöver säga till kroppen att fortsätta springa, intala kroppen att det inte gör ont och att det är kul, uppstår så mycket mer tid till eftertanke och fundering av högsta grad. tankarna rinner lätt iväg till nya områden och filosoferar i egen takt. jag har oftast en väldigt bestämd uppfattning när jag väl skaffat mig en. självklart kan jag ändra mig, jag är inte bättre än att jag kan inse när jag har fel. i mitt stilla sinne kom att tänka på mig själv. inte i någon som helst narcissistisk anda, utan mer i form av välmående och hur jag vill att jag ska vara i framtiden. i detta stilla sinne insåg jag att jag inte har en bestämd uppfattning om mig själv. viss insikt har jag i mig själv och känner mig själv rätt så bra gör jag också. mycket beror dock på dagsform.
 jag och min käre vän viktor kan mer än ofta trilla in på detta intressanta ämne och ställa oss frågan; vilka vill vi vara när vi är 40 år? jag tror mig veta vart jag vill vara, men bara i största allmänhet. sen kommer följdfrågan; hur nöjd vill jag vara med mitt liv?
 jag har en egenskap som ofta driver mig framåt, på både gott och ont. därför har jag svårt att bara nöja mig med det som redan finns att tillhandahålla. jag insåg i tidig ålder att man bara har en kort tid på sig att göra allt man vill här i livet, och vill man mycket får man ligga i. för jag kommer inte att nöja mig med bara ett vanligt förortsliv med villa, barn och volvo. jag vill så mycket mer. detta både beskyller jag och tackar min pådrivande egenskap för. det är just denna som driver mig i min klättring uppåt! sen beror det helt på med vilka mått man mäter. men eftersom det är mitt liv, min framtid och mina värderingar är det med mina mått det mäts, ej likt någon annans tumstock!

NIGHT OF YOUR LIFE

hade det inte varit för att jag glömde kameran hemma i norr hade jag bjudit in er till en inblick i konserten med Lady Gaga. för att göra det enkelt för mig, samtidigt som det är helt sanningsenligt, kan jag utan minsta tvekan påstå att det är den absolut bästa konsert som jag varit på. jag var levande och lycklig, glad och uppspelt, rörd och fascinerad på en och samma gång. det var verkligen tidernas konsert och så pass väl investerade kronor att jag utan att ens blinka skulle kunna betala mer. och som en sann ekonom förstår ni vilken tyngd det måste ligga i de uttalandet!

SUMMERSALE

Published with Blogger-droid v2.0.4

WHO LET THE DOGS OUT

Älgjakten ger en ro i själen. Det ger tid för eftertanke och filosofering av högsta grad. Sen är luncherna i slakthuset ej att förakta då de severas med skämt och gamla rövarhistorier. Om man fick så hade jag på gamla dar varit en gamal gubbe med flanellskjorta, och helly -hansen ställ. Men får nog nöja mig med att vara gift med en, och de må vara lika mysigt de. Gissa vilka godnattsagor han skulle få berätta under vårt lapptäcke?

Published with Blogger-droid v2.0.4

DREAMS OF PARADISE

Efter en sjuhelveteskonsert kom en natt med på tok för lite sömn följt av en flygresa till mitt norrland. Fränst för att jaga, dels för att få lite resort efter två veckors studier men även för att umgås med alla vänner. Det må vara hur det vill med avståndet hem på 120 mil, men till mina vänner är det aldrig särskilt långt i hjärteväg.

Published with Blogger-droid v2.0.4

HIDING IN MY CLOSET

Självmedicinerar med att rensa garderoben. Så mycket nytt, så mycket slitet och en hel del gamalt. Man kan fråga sig själv varför jag väljer att flytta 120 mil med lite smått nötta, solblekta eller trasiga kläder. Klädernas värde sjunker för varje dag de används. Samtidigt stiger dock affektionsvärdet. Och det är enligt mig det enda värde som räknas. För byxorna med hål på knät fick jag en fantastiskt rolig kväll på östersunds torg, tröjan som är solblekt är det efter alla underbara dagar i solen och koftan med de allt för stora knapphålen är från sena sommarkvällar då solens värme svikit. Hur det än är, chanel eller H&M, är det hur man bär kläderna som räknas. Dock skulle jag nog välja H&M, för en dräkt från chanel skulle aldrig få följa med mig sena sommarkvällar då minnen fina som silke skapas!

Published with Blogger-droid v2.0.4

Published with Blogger-droid v2.0.4

WHEN THE SMOKE IS GOING DOWN

vet inte om det är febern som spökar eller om det är något annat. jag har i alla fall svårt att sova om nätterna. när det problemet drabbar en som aldrig, i hela sitt liv haft svårt att sova, står man där lite handfallen. ska man vänta ut det och hoppas att den uteblivande tröttheten också blir trött och tillslut somnar? eller ska man passa på att göra saker under tiden man ändå är vaken? hade det inte varit för febern och huvudvärken, som nu bara påminner om migrän, hade jag nog utmanat piggheten på en löpartur. effektivare medicin mot det finns nog inte, möjligtvis min nya kurslitteratur. men då övergår vi snabbt till plågeri. hursom hoppas jag den här svackan drar förbi snabbt som bara den, för är det något jag har insett under mina allt för många vakna timmar så är det just det att jag inte har tid att ha mycket tid över.

LITTLE TALKS

 det är naturligt att en art anpassar sig till rådande förhållanden för att kunna överleva. jag tror också att människan anpassar sig till omvärlden för att få det så pass bra som möjligt. för det är mänskligt beteende att hela tiden vilja ha det bättre, mycket vill ha mer sägs det. i vårt hushåll på Ekholmsvägen råder en typ utav harmoni, en symbios skulle man kunna säga. människor av olika slag sammanstrålar i ett liv tillsammans. olika bakgrunder, olika kön och olika förutsättningar. ändå går dessa så bra ihop, allt i enhet med the law of attraction. eller hur var det nu? var det lika som attraherade lika? eller motsatsen? eller är det i enhet med Wasas reklam att man blir det man äter, vilket översätts till att man blir som man umgås? hur det än ter sig så lever vi i harmoni, och lika eller olika, så passar vi även bra ihop. kanske lite för bra med tanke på att jag igår blev inbjuden i killarnas "broocode". stolt och lite mallig över detta blev jag jätteglad. blev dock lite mycket testostron i rummet när det blev brudsnack. demonstrativt tog jag då fram mina nagellack och målade naglarna. självklart är jag fortfarande en bro, men ibland måste man bara återställa världsordningen lite. allt för mycket obalans är aldrig bra. 

En av våra testostronosande dagar, blir inte så mycket mer manligare