DE RÄTTA SKRAMLET

kom åt shuffle knappen på spotify och från listan Remix ála Tova spelades de plötslig musik från en svunnen tid. och nog är det en remix alltid. allt ifrån one republic till lil wayne och kent. bara det allra bäst för stunden platsar på listan. på remix ála Tova spelar vi vad vi vill!

TRE KORTA ANDETAG

har tagit tag i mitt träningsliv som allt för länge vilat från diverse svettiga övningar. skorna är numera knutna varje dag för allt ifrån yoga till hard-core gympass med pensionärsligan tidigt på morgonen. det är härligt att träna och egentligen har det alltid varit det. i alla fall efteråt när man gottar sig i soffan. men ibland finns det stunder när allt annat är viktigare. så som att läsa igenom ett häfte en gång till även fast man förstod de, eller unna sig en kväll i soffan för att man läste häftet en extra gång. och när det nu står på svart på vitt, hur lättlurad jag egentligen är när det kommer till sånt, är det enda raka att arbeta med mutor eller att lura sig själv. så inför imorgon; den som inte tränar åker på böter. visst hörde ni det också?

DO THEY KNOW IT´S CHRISTMAS?

jag har alltid aldrig kunnat motstå att julpynta. julgranen har aldrig tagits fram den 23:e, vilket enligt pappa är så man gör. traditionen på borrgatan har varit att ta fram den senast den 3:e advent. fredagen kl 1800 innan den första advent ska ljusstakarna vara framme. det är vår egna tradition. min egna tradition, som jag just nu bygger upp med mina bostadskamrater, följer enligt budskapet all in! allt är uppe. allt är rött. förklaringen till varför vi är så tidiga är enligt följande: eftersom att vi alla firar jul hemma och åker om några veckor måste vi kunna hinna njuta av julen även nere i söder. det är vår ursäkt. undrar dock fortfarande vilken ursäkt det finns till att det inte ligger snö på marken?

BLOMMAN SOM BLOMMAR SENT HAR STARKARE FÄRGER

det kommer dagar då man känner sig mindre vacker, mindre kvinnlig och mindre sexig. man strålar inte lika starkt varje dag. idag var en sån dag. slog upp ögonen i morse och insåg det. insåg att håret var en röra, ögonen var tunga och kläderna missmatchande. men vad gör det? leendet var på topp och humöret likaså. och det enda man kan göra då är att skruva upp volymen, dansa runt i lägenheten i trosor och tröja och sjunga det fulaste man kan. när jag gör det, kan jag inte annat än skratta och bli lite charmad av mig själv. och helt plötsligt äger jag världen och är to die for!

OCH SÅ KOM KÄRLEKEN

det kommer en tid på dygnet när allt känns extra starkt. vissa kallar det spöktimmen, jag kallar det sentimentaltimmen. egentligen är det ingen speciell tid på dygnet. det är snarare så att det inträffar under dygnets alla timmar, beroende på hur trött man är. just nu är timmen slagen. stannade upp tidigare ikväll för att inse att det idag är det den 22 november. nästan på timmen för 4 år sedan låg jag i mitt flickrum, långt innan de såg de tapeterna som nu sitter där. det är märkligt hur man kan komma ihåg små petitesser när världsomvälvande saker sker runt om. cancern hade återigen gått som segrare ut ur matchen. hur det kan vara möjligt att idag, 2011, kunna åka ut i rymden på semester eller tanka bilen i ett eluttag, men inte kunna bota cancer?

samtidigt går livet vidare, man måste bara stanna upp en stund ibland. för att minnas lite extra.

DET HÄR ÄR DIN CHANS

knöt i morse kängorna för att ta mig iväg till TER 1 där det skulle skrivas tenta. min första tenta. det luktade sjukhus och var käpptyst så när som på en eller två hostattacker som ekade i salen. vad gäller resultatet kan jag inget säga, varken bu eller bä. jag skrev på allt, och hur det än går så var det en prestation i sig självt. makroboken och jag kommer inte överrens och jag inte säga på återseende med vänliga toner. nu lägger jag allt som har med plugg att göra åt sidan. idag är jag ledig och imorgon börjar en ny kurs. så just idag är det en sån där mellanperiod, när man inte har något alls i sina tankar. allt det gamla är undanpackat och det nya ännu inte anlänt.

I NATT ÄR DU MIN

jag har en sån där, nästan pinsam, fascination. det finns nog inte en enda flicka som inte haft någon typ utav crusch. kändis eller inte, kompis eller hatobjekt. alla har vi haft dem men alla gånger går de över. jag är undantaget som bekräftar regeln. det har pågått i flera år och inte ens svalnat lite, snarare värms det på ju äldre jag blir. grejen är den att jag mina förälskelsens ögon fäst på Tomas Ledin. stämman, utseendet - den ultimata kombinationen och den perfekta mannen. två saker är säkra - spellistan Tova Ledin är ofta repeat, och jag är din varje natt!

DET DÄR SOM MAN INTE TALAR OM

jag hade just släckt sänglampan när jag hörde ett litet klick följt av en vibrerande tystnad. en sån där tystnad när man bara väntar på eftersmällen. lite som efterskakningar efter en jordbävning. man bara väntar. Sen kom det. Världens smäll ekade genom hela lägenheten. Bombsäker på att en inbrottstjuv tillika våldtäktsman tagit sig in genom mitt fönster för att röva knöt jag nävarna och tände sänglampan, redo för att slås och skrika. allt detta bara för att finna min fina taklampa i tusen bitar på golvet. så med adrenalinet pumpandes i kroppen och nävarna fortfarande knutna så fick jag plocka fram dammsugaren. och allt jag kunde tänka på var hur jag skulle ha slagits mot tjuven/våldtäktsmannen. skulle det vara karate eller hederligt slagsmålsstuk? detta är såna där tankar man egentligen inte ska prata om, även fast alla har dom.

"THE WORD DOES NOT EXCIST IN OUR DICTIONARY, PLEASRE REWRIGHT"

disciplin. det där lilla ordet som står för en kunskap som jag borde besitta i detta nu. jag borde läsa lite mer än vad jag gör. jag borde ha lite mer disciplin. många borden och få uträttade. mycket händer och jag snurrar runt när allt annat står stilla. det är frustrerande samtidigt som det är befriande. jag är helt lugn, varken ångest eller oro över något. schemat utlovar tenta om två veckor och återigen borde jag läsa lite mer. jag borde stanna upp i mitt snurrande. men jag tänker ta vara på snurrandet. för allt kommer att lösa sig. disciplinen kommer att komma tillbaka. och i väntan på det håller jag i hatten och snurrar vidare. för damn vad befriande!

SAIL AWAY WITH ME

jag har så mycket energi över. jag känner att jag bara måste få röra på mig lite emellan åt. det stora klivet att flytta 100 mil för studier är det svåraste men samtidigt bland det roligaste jag har gjort. de var en frihetskänsla och även lite adrenalin inblandat. trafikljus, kollektivt åkande och köande vart än man ska är nu en vardag. otroligt frustrerande kan man tycka. samtidigt är det otroligt underhållande. trafikljusen som blir gula just när man trodde man skulle hinna smita förbi och den svärande småbarnsföräldern som redan är sen till jobbet med småbarn i baksätet som bråkar och trycker näsan mot fönstret. då kan jag med mitt norrländska lugn bara sitta i bilen bredvid och småle. vinka till näsan mot rutan, skratta åt den svärande mannen i den skinande bilen och skruva upp volymen på radion. för i söder, där finns det annat än P3 att lyssna på!

I PUT MY RECORDS ON

ljudet försvann, allt blev tyst. och svart. svart och tyst är aldrig en bra kombination utanför sovrummet. datorn har sagt sitt och verkar ha gått till sovrummet. fick igång den för att upptäcka att allt utrymme är fullt, alla minnen förverkade och håller på sina hemligheter. tur jag har en extern hårddisk att föra över allting på. för livet är inte klart än. det är många minnen kvar att först uppleva innan det ska lagras i hårddisken. hur ska detta gå? bara 19 år gammal när minnet är överfullt.

I WILL PROMISE YOU THE NIGHT OF YOUR LIFE

är helt förtrollat, på gränsen till pinsamt fascinerad, över att man fortfarande klipper gräs i Linköping i november månad. på hemmaplan är klipparn sedan länge undanstoppad i garaget och ersatt av snöräven. så olika det kan vara i ett och samma land. tidigare idag hade jag utvärdering med min handledare angående en rapport som jag skrev i första kursen. vissa talspråk fanns det i texten, som jag med mina norrländska ögon inte uppmärksammade. lyckligtvis ansågs det göra uppsatsen personlig och intressant att läsa, trots att det sviker SAOL. dialekten är inget jag lämnar bakom mig. möjligen utanför uppsatser men inte bakom mig då den faller mig i händerna. så nu ta ja å bege mä till soffan för å läsa nalta.

LEVELS

tiden bara flyger iväg och jag lyssnar på musik som aldrig förr. poppig, rockig, smörande och självklart lite Ledin. det är mycket som händer och jag hinner inte riktigt förstå det. så himla fort går det. skolan tar upp mestadelen av min vakna tid och den andra nakna halvan är jag student i baren. inte riktigt så. inte riktigt så alls. fann bara ordvitsen och tyckte den var för bra för att slänga bort.

jag sitter över hundra mil bort. hundra mil bort från den värld som just nu håller på att falla i bitar, vilket alldeles snart kommer att påverka även min värld. det är över hundra mil till dit jag egentligen skulle vara nu och till de enda människor jag vill vara med. telefonsamtal funkar inte så det får bli det näst bästa; att skriva. det funkar alltid hyfsat bra, så länge jag håller mig inom ramen för vad som är tillåtet att tänka på och inte. ett fotsteg utanför och jag är körd.

jag visste att dagen skulle komma och att den inte alls var långt borta. jag visste, men ändå blir jag så chockad. jag blir samtidigt så jävla förbannad att jag bara vill slå någon och hitta på ursäkter för att skrika på någon och svära som bara den. för det är inte så att man bara försvinner när lågan brinner ut. man kan inte lämna ett avtryck och sedan försvinna för att inte förvalta det. fanders förbannelse, jag vill bara skrika.

I LOVE YOU LIKA A LOVESONG

hösten, årstiden som för med sig fina färger och mysiga kvällar med ljus, filtar och goda teér. klädmässigt är det favoritårstiden. härliga murriga färger, stickade tröjor och härliga skor. hösten i norrland är ofta kort. löven blir snabbt färgade för att ännu snabbare falla till marken som underlag för snön som väntar runt hörnet. södern är helt olik. här är den härliga färgen långvarig och löven håller sig kvar ett tag till. faktum är att de fortfarande är i det gula förstadiet till fött och rost samtidigt som det ligget snö på marken hemma. det är fascinerande. till våren kommer jag att få vitsippor här lagom till påsk för att då åka hem och köra skoter. flytten till linköping var en perfekt kombination av två världar jag älskar. faktum kvarstår dock, jag har inte den blekaste om hur man klär sig. hemma var den dubbelfodrade jackan med pälskrage svaret på allt, här finns det olika svar beroende på ekvationen väderutslag+humör=typ av jacka.

GOLD DIGGER

ny kurs orsakar mos i min skalle. makroeknomi och BNP hit och inflation och kurva dit. hade detta varit gymnasiet, när jag fortfarande bodde hemma, hade jag som plåster på min ömmande hjärna skickat efter en order till H&M. nu är det ju så att jag inte bor hemma längre. för den delens skull har jag även blivit belönad med förmåner. förmåner så som att betala lägenhetshyran, handla mat, betala försäkringar, tanka bilen, internetkostnader.....allt detta har den gemensamma nämnaren kostnad/utgift. utgiften är det jag betalar i affären, kostnaden är att äta upp det jag handlade i affären, sånt som jag så fint fick lära mig på ekonomin = hushålla med knappa resurser. vuxenlivet skrattar mig och mitt CSN bidrag rått i ansiktet.

UNLOCK THE DOOR

gör min första dunder förkylning på egen hand och nu så här mitt i verksamheten så känns det som om jag vill ta det viktigaste med mig, ta tåget till sthlm och sedan hoppa på ett plan hem för att inte komma tillbaka. det är inte meningen att man ska uthärda en förkylning i klass med denna på egen hand. ingen som ger en sympati. ingen som lagar soppa eller ens springer till affären för att åtminstone köpa soppa. ingen som masserar den ömmande nacken eller kokar te. just nu känns det som för mycket begärt att få ett uns av hopp om överlevnad. såna här stunder känns det jobbigt att inte ha sina föräldrar. hade det inte varit för att jag varit så matt av denna förkylning så hade jag förmodligen släpp en tår eller två fria. för den som inte förstod så är det väldigt, väldigt, jag kan inte understryka det nog, men väldigt synd om mig.

IT IS COLD OUTSIDE

hösten börjar knacka på dörren. jag känner det på morgonen genom den virkade halsduken. jag märker det när jag tänder laporna. jag ser det på alla färger i trädkronorna och jag luktar den på morgonen. den fräscha luften som renar det gamla för att introducera det nya.

OH OH I WANT SOME MORE

det som var blad det värsta med att flytta var att lämna en vänskap kvar i jauret. den vänskapen som resulterade i en kärlek och ett band som kommer hålla ända tills skrynkliga dagar på senhösten. ett band som nu upprätthålls via facebook kommentarer och långa kvällssamtal som slutar med en lite skakig röst och snörvel. fislisa, du har en plats i mitt hjärta som ingen man någonsin kommer kunna konkurrera om. för vänskapen vi har är av den finaste sorten, jämför man med choklad skulle vi vara marabou premium dark chocolate och i tårtväg en bröllopstårta med minst femtioelva lager. vänskapen som aldrig tog slut.

MINNEN FRÅN FÖRR

vem kunde tänka sig att man i ett litet samhälle, bara 5 mil bort, skulle finna en svunnen tid. besökte Vadstena och, likt alla turister (förmodar jag), besökte vi Vadstena kloster. löven färgar sig färgglada och täcker fint det gröna gräset, ute över vättern börjar flyttfåglarna sin långa resa ner till solen och längs strandpromenaden kom en nunna och gick. "ska du egentligen finnas", var min första tanke innan jag han ångra det och börja fundera på om hon kunde höra mina tankar innan det abrupt avslutades av ett skratt och ett "är du egentligen så här dum?" (allt detta i mitt huvud, vill jag bara tillägga) det kändes som om det var fel i tiden. att jag smög upp min moderna Xperia arc för att fota medans en guds kvinna från svunna tider gled förbi i sin dräkt och huvudbonad. ibland är livet bra konstigt, lite salt och sött på samma gång som för att neutralisera allt.