Make me the perfect picture

Jag har haft en säker uppväxt i ett litet samhälle i norrlands inskogar. det har varit ett bra ställe att växa upp på. det har varit lagomt långt till skolan, lagomt långt till centrum och en helt egen stor gård i söderläge med sandlåda, studsmatta och lekstuga. med det var jag nöjd. jag hade fullt med kompisar på gatan, vi spelade fotboll in till småtimmarna, lekte sparkburk över hela gatan och spinkade på gatans knäppa gubbe. det var precis som det skulle vara och jag njöt.
nu känner jag dock att min tid är kommen, min tid att flytta. det kommer att bli ett tårfyllt faväl när dagen väl kommer, att lämna sina kompisar och sin familj bakom sig. men med mig i bagaget har jag underbara minnen som följer mig vart än jag flyttar.
det är dags för mig att testa mina vingar och flyga solo. vet dock inte vart och för hur länge. det är en fråga som tåls att fundera på.

Youg entrepreneur

att driva UF-företag är att förbereda sig inför framtiden. man lär sig inte bara hur man ska driva ett företag vinst. man lär sig även att hålla koll på sin ekonomi. och för de som inte förstått eller lärt sig hur man tar ansvar och respekterar andra är detta en rejäl väckarsignal.
det är kul och passar mig som handen i handsken att alltid ha något att göra. det ska jag inte sticka under stolen, för man har verkligen mycket att göra, ruskigt mycket att göra. men samtidigt är det kul. lika ruskigt mycket man har att göra lika ruskigt kul är det. nu närmast väntar en mässa i Norge efter det ska vi även på norrbottens UF-mässa och tävla om finalplatser till SM i ungt företagande. så spelar man sina kort rätt tar man sig långt på "bara ett UF"

Public Wlan

Idag stack jag mig på en blyertspenna. jag hade bråttom och stack in handen i skåpet för att plocka ut mina vantar. jag stack min tumme rakt på en blyertspenna som åkte in så djupt så att när jag drog ut handen satt pennan fast, och stod rakt ut. nu har jag ett hål i min tumme. och det gör faktiskt ont. sen när jag berättade för erik tyckte han synd om mig. men bara för att det "låter ju så synd om dig när du gör illa dig, det låter som om det gör så ont" jo, det gör faktiskt ont. och det är synd om mig för att det gör ont. inte för att det låter smärtsamt. var det dummaste jag har hört......

A new year

Om man på en kväll kan hinna med att skriva en uppsats, tänk er då vad man kan hinna med på ett år. Idag avslutas ett gammalt år och ett nytt invigs. att fylla arton var det största jag varit med om i mitt liv, hittills. än har jag varken gift mig eller tagit studenten så det petas ganska så snart från tronen. men det var stort. jag körde bil i flertalet mil, använde mitt leg på diverse krogar, spelade på hästar, for utomlands, gjorde stora investeringar för mina egna pengar och fram för allt så blev jag vuxen. det var ett glädjens år och jag förväntar mig MINST samma för det kommande året som väntar mig.

White light moment

Det sänker sig en tystnad samtidigt som temperaturen sjunker. det blir en vibrerande tysthet som ligger över de kalla skogar som tygns under snölager och kyla. en tysthet som får allt att verka så klart, så tydligt. en tystnad som pånytt föder tankar långt inne i en själv. en tystnad som föder känslor inom en.

CANDYCANE

cupcakes, saffranskladdkaka, mina berömda bullar, smålkakor, kladdkaka, pajer, tarte tartin, bröd, chokladrutor, punschrullar, flarn, äppelbakelse, smulpaj, scones, tårtor, bakelser, rulltårtor, donuts, wienerbröd, semlor, sockerkakor, cheesecakes, - jag älskar att baka och jag gör det ruskigt bra!

Children of bodom

Lunchen samtalsämne var Turkiet. om ca 4 månader beger vi oss mot värmen, mot solen, mot sena nätter på dansgolvet, mot nakenbad i havet, mot lata stranddagar. och just nu när jag ser att termometern visar -24 grader så känns det väldigt väldigt långt borta. Men minnen från kreta och prat om det som komma skall får mig ändå att nästan spricka av längtan.

Singing in the rain..

jag är den som inte duschar på morgonen. jag rent ut sagt kan inte. det är kallt hur varmt jag än ställer in aggregatet i duschen sen är det kallt hela dagen hur jag än klär mig. jag är den som duschar på kvällarna och somnar med blött hår vilket dagen efter resulterar i världens lurv. det är jag det, jag är den som bokstavligt inte kan duscha på mornarna. sen sjunger jag alltid i duschen. är det då morgon med morgonrösten så kan jag inte heller sjunga, det är nog en bidragande faktor till att jag inte duschar på morgonen. så nu (ikväll) blir det en dusch sen väntar min rosa flanellpyjamas.

make it worth it

Under en rast idag så diskuterades studentens balklänningar. Jag har som alla andra år, tänkt sy min egen. så jag scrollade ut på nätet och kikade lite, hippsvipps bara sådär så hittade jag en variant som jag ska göra. utan att veta innan hur den skulle se ut har jag nu allt klart för mig. det ska vara en lång elegant klänning med djup uringning i ryggen och draperat över bysten. mer avslöjar jag inte....

STAY

Är alene hemma över natten så jag bara njuter. njuter av att kunna gå runt i bara underkläder utan att någon stör, njuter av tystnaden om jag så vill och min egen musik som jag så vill. njöt tom när jag satt och åt middag framför TV:n, och mot bättre vetande såg jag på titanic. kände direkt hur det började tåras i mina ögon och hur det högg i hjärtat när Leonardo sakta sjönk ner i havet. Kärlek är något man själv ska avsluta. det är inget som man ska bli tvingad till att överge för smärtan som det uppsamkar är så enorm, känslosam och långvarig. minnen om man vad gjort påminner hela tiden om hur underbart det fina var.

That´s just the way it is!

Såhär ska en träning kännas. jag sitter hemma i soffan och mår illa, jag har heller ingen styrsel i mina ben som skakar av utmattning. må säga att det var ett tag sedan en innebandyträning var så effektiv och så j'vla jobbig. jag rent ut sagt mådde illa!
Komstaterar även det faktum att det idag är den 11/1 vilket innebär att maria mörtfjört fyller år. var tänkt att jag och emma skulle våldgästa henne efter träningen men ärligt så orkar jag inte. ärligt så ligger jag i soffan, mår illa och har skakiga ben. ärligt talat, är jag otränad?

MAKE IT WORK

Jag ska nu inviga er i mitt löfte. ett löfte som jag idag ingick med maria och lisa på greys. Vi ska från och med idag inte äta varken godis, dricka dricka eller äta chips fram tills den 21/5, dagen då vi åker till utlandet. överträdelse beivras och leder till att den som överträder dessa föreskrifter, förutom skammen, ska bjuda de andra två på varsin alkoholhaltig valfri dryck under en kväll i turkiet.
träningen ska samt påbörjas med många svettiga timmar i veckan och sen så ska alla andra nyttigheter ätas med måtta endast vi speciella tillfällen eller på helgdagar. vi ska även under vårat klassfika ha vårat löfte i bakhuvudet och inte äta mest av alla.

WE HAVE A ADEAL!

French kissing the morning

Tanken slog mig idag på greys. det är exakt på datumet prick 5 månader kvar tills vi tillsammans springer ut ur kyrkporten, fem månader kvar tills vi står på flaket och skriker oss otroligt hesa. Detta är året vi blir vuxna och, endel av oss, lämnar boet. året vi tar studenten. året vi lämnar det trygga med skolan och ger oss ut i en värld där vi inte varit förut. en värld som för oss är helt okänd. en värld som bara väntar på att vi ska uppleva den som studenter höga på livet och friheten.

This is my hometown

landade igår i ett snöigt jaur och mös på lugna gatan.
När man varit borta så mycket som jag har under den senaste tiden så lär man sig uppskatta att vara hemma. men man blir även fort uttråkad då det inte händer något.
ibland ska det vara precis så, inget ska hända utan man ska bara varva ner och samla sig på nytt. men jag anser att jag gjorde det igår så nu ska jag kila iväg till Greya för att ta en kopp fika med lisa. om jag saknat henne!

Hemkommen till ett snöigt jaur. Känner mig son vanligt då lämnat anton, trött och ledsen men ändå glad och lycklig. Trött efter resan och leedsen över att vara ensammen men glad över att vara hemma igen och lycklig över att jag har en sån underbar pojkvän som jag älskar så mycket så det ibland gör ont.
Nu blir det soffmys med mamma och jag har just öppnat sista chokladasken från i julas. Favoriten ser ni i nederkant, marsicreme.

Published with Blogger-droid v1.6.5

DALAHÄST

idag blev det en utflykt till Falun, ni vet falu rödfärgs hemby?
strosade runt på stan och handlade böcker. fick även en present av Anton, en manikyr. lämnade dock min telefon som muta så han kunde underhålla sig under den långa timmen som egentligen skulle vara 30-40 min.
har faktiskt aldrig testat det förut för jag är ingen "fina naglar flicka" då jag hela tiden har något för mig. detta resulterade i att jag stötte sönder en nagel mot bordskanten och fick en utskällning av tanten som nyss målat dom. skamsen bad jag om ursäkt och sa att det inte gjorde något men hon lyssnade inte. hon gjorde om hela nagel och vips fick jag sitta en kvart till.

thoughts from a dalamas

Året vi blev arton. Det kom att gå till historian som året vi blev vuxna. en skaffar hund med sin pojkvän och en annan flyttar ihop med sin kille. en annan går och förlovar sig. själv fick jag ett långdistansförhållande. känns som om att alla andra går åt ett mer vuxet liv medans jag själv "glider isär" från min kille, trots att kärleken aldrig varit starkare mellan oss. nästan så att det leder till lite ångest och åldersnoja trots min ringa ålder....

Nyss inkommen från brottning i snön, svettig, blöt och sur över en dubbelförlust drar jag mig tillbaka till soffan och tvingar anton till att tycka synd om mig....

Published with Blogger-droid v1.6.5

En flygvärdinna utan sitt smink och nyvakna ögon. En man i kostym med endast portföljen som bagage. En småbarnsfamilj med gråtande ungar, hysterisk pappa och stressad mamma. Södermalmstjej med höga klackar och chanelväska. Kan inte undvik att iakta alla andra som rör sig runt mig. Hur de springer för att hinn med nästa tåg eller flyg, hur de hysteriskt letar efter sitt pass....

Published with Blogger-droid v1.6.5

jet set

Kan återigen konstatera det faktum att lite sömn är illa, rent så man mår illa. Hann slänga i mig enkaffe och pressa ihop resväskan och nu sitter jag på arlanda och väntar på tåget. Passar även på att be sj vara i tid idag.

JANUARI månaden och året jag blev arton år. hade födelsedagskalas med jens och maria som avrundades i min gympalärares kök.krogarna blev välbesökta och jag började att på allvar plugga inför körkortet, min lugna gata brandbombades och jag har aldrig förr varit så sjuk som jag då var FEBRUARI tog mitt körkort och aldrig i hela mitt liv har jag haft en sån känsla som när jag första gången satt själv i bilen. milen var många och musiken oslagbar.

var även då jag började träffa Anton, han gungade hela min värld och lyckas bra med det även idag.

MARS jag tog bort mina halsmandlar. efter sex penicillinkurer på 5 månader fick jag nog och ärligt är det den värsta smärta jag upplevt.

som nybliven billist fyllde vi citran och åkte till IKEA, gjorde även debut på det finska bolaget.

APRIL jag var tokkär. började få småpanik över antons student vilket skulle innebära att han skulle flytta "hem" igen. det gjorde ont i hjärtat att inse, vi ville ändå se vart det kunde leda och lyckan blev enorm men smärtan över att bli ensam om nätterna var ändå bakom hörnet.

MAJ kreta. under en vecka levde vi det ljuva livet på kreta. barbesök, tåg till bergen, nakenbad i månskenet och långa dagar i solen.

fick dock se saker som jag inte önskar någon annan, det har äcklat mig flera gånger om. men jag skulle ändå inte tveka en sekund på att återvända.

JUNI studenten kom. anton blev pilot och vi gick på bal. långa kvällar i midnattsolen, skratt och tårar. roadtripp genom sverige med anton och en midsommar i Fjäkelmyra hos familjen Moberg.

JULI jobb jobb jobb. jag jobbade varje helg och även på veckorna. oxnacken frodades och kakorna var tusentals. fenomenet gahhkkoelit grundades och jag levde praktiskt taget i min resväska.

AUGUSTI jobbet fortsatte. tog dock semester en vecka för att åka ner till anton i östersund för att gå på storsjöyran, mina första festival. såg artister, blev frälst av KENT, åt älgskav mitt i natten och nakenbadade återigen i månskenet.

kom även ut som stolt jämte. stämningen, den fina naturen och de underbara folket fick mig på fall.
SEPTEMBER debuterade som jägare på älgstråket 1. byggde mig ett eget torn där jag spenderat många fina stunder.

påbörjade även mitt sista år på sandbacka.

OKTOBER blev egenföretagare. grundare till Friskis och Fructis UF med lisa och maria. Succén var storslagen och frukterna fruktansvärt många.

beställde även studentmössan 233 dagar i förväg och började lägga ner seriös tid för framtidstänkade.

NOVEMBER praktiserade på Floristen solrosen nere i Filipstad hos anton. träffade bergsmänn som plockade svamp och bakade. skrev även affärplan som tog upp all min lediga tid.

DECEMBER tog fram allt julpynt men hade ingen julkänsla alls. kokade hundratals liter glögg som gjorde dundersucce och friskis blev etablerat på marknaden.

firade julafton på lugna gatan och juldagen åkte vi brudar i van och for på lappis där jag aldrig förr sett så mycket folk eller haft så kul.

firade nyår i hemavan med fina vänner. fest på hotellet, badtunna mitt i skidbacken, efterfest med Glesbygd´n och bakisdag i craftunderställ.

Skisser inför veckan

att fara till en stuga i östersund dit vägen inte är uppskottad och där det inte finns någon el påsatt är inte så genomtänkt. styr istället kosan mot Borlänge och familjen Moberg. imorgon bitti kl. 6.10 så lyfter planet mot Arlanda. det innebär att jag idag har mycket att göra; packa upp väskorna från hemavan, tvätta det från hemavan och sedan packa om det på nytt. för en som borde få handikapppoäng i packning är det inte så enkelt. övervikt och för mycket i bagaget är ofta förekommande....

Take over control

När det kommer till att ha samma värderingar och ståndpunkter i livet finns det ingen annan som är mig mer jämnlik än min pappa, min Gertsson.

Alla bilturer, middagar eller kvällar i soffan dyker oftast något ämne upp till diskussion. Som igår kväll t.ex; tänk er hur mycket tid, krafter och pengar som lagts ner av knarksmugglare och knarktillverkare på att kunna framställa ett knark som inte upptäcks av varken hundar, människor eller datorer. flera miljoner dollar och tiotals år skulle inte stoppa.

tänk er då sedan tanken om man istället för att lägga all den tid och de pengarna på tex. cancerforskning eller botemedel mot aids. skulle man istället ha prioriterat annorlunda så skulle man idag, vilket jag stenhårt tror på, redan ha ett botemedel mot cancer och aids. en medicin som förhindrade alzheimers och hjärtsjukdommar.

det här är en "typdiskussion" som pappa och jag kan ha. det är från han jag hämtar min inspiration. det är med han jag innan varje större arbete sätter mig och dissuterar teser med. det är från min pappa jag lärt mig envishet, metoder att diskutera och att man alltid, alltid ska tro på sig själv oberoende av vad andra tycker. detta kan leda till heta diskussioner då vi båda är lika envisa och har lika mycket rätt. men det är enligt mig tjusningen med att debattera.

All the crazy shiiit we did that week...

Home alone

Att fira nyår i hemavan var som att komma hem till ett hem som inte var mitt hem. människorna var vänliga, människorna var definitivt många och husen var finaoch dyra.
badtunnebadning mitt i skidbacken och nakenbastu, gourmémat, dans på dansgolvet, barbesök och efterfestning med Glesbygd´n. en helt oväntad vändning på mitt nyår. men fakta kvarstår dock; sällskapet var det absolut bästa, stämningen var definitivt på topp och alla härligheter och roligheter går till historian som den, hittills, bästa nyår i mitt liv. Fin avslutning och inledning på det nya året som bådar gott.

update 2.0

Sittter i stugamn. Har nyss kommit hem från affärn där vi inhandlat pizza, vårrullar, chips, dricka, godis och ölkorvar. Kvällens motto är fetning och mys. Vi har även hyrt inception. Imorgon åker vi hemöver. Hemavan har vunnit en plats i mitt hjärta, nyår i hemavan är inte likt något annat.

update från fjällvärlden

Köttfärsen som igår puttrade så fint på spisen är nu uppäten. Nu väntar diverse spel och sedanryktes det om stockstugan. Kan bli farligt!

det gamla året avslutas och ett nytt skålas in i hemavan. allt är klart, allt är packat, allt är handlat. imorgon styr segertåget mot hemavan i en svart santa fe. "endast det fina är fint nog". spoken by a true Sp3Ek:are.

Broken strings

Jag ska nu hänga ut mig själv och skämmas. om man kikar lite bakåt i tiden på denna blogg finner man att jag för ungefär ett år sedan skrev upp mina nyårslöften som löd följande:

*Lära mig "ta kort" och komma ihåg när det kommer tillfällen, vilket kan bli det svåraste.

*Lära mig spela gitarr- hur mysigt som helst, och alla verkar kunna utom jag så så svårt kan det ju inte vara?

*Lära mig att ta hand om mig själv i första hand och att kunna säga nej till saker och ting.

*Verkligen ta tag i allt som har med träning att göra, inget gör sig självt! (även om det skulle vara guld värt)

*Samt att planera, jag kvalar nog in på 5 i-topp-listan på värsta planerare ever. Sitter alltid kvällen innan prov och känner efter om jag är sjuk eftersom att jag inte pluggat.

*Det händer att jag tar kort.

*jag kan verkligen inte spela gitarr. vet inte ens om jag tagit i någon det här året?

*jag är fortfarande dålig på att säga nej.

*träning förekommer

*planering är fortfarande en bristande egenskap hos mig.

Kan dock säga att det är bättre nu när jag köpt en rosa filofax som följer med mig överallt. så för de borde jag få 0,5 poäng.

Jag kan även tycka att min träning ger 0,5 poäng. så sammanlagt ligger jag på 1 av fem möjliga.

så det där med nyårslöften är ingen hitt för mig....

Baby they fixed it!

Ett storkok med köttfärssås står på spisen och puttrar. jag förbannar mina andra vänner, iaf majoriteten, som inte kan laga mat.
Handlade även mat inför Hemavan idag med viktor. hade världens längsta lista som dock bara resulterade i en halv vagn och inte särkslit dyrt heller. vilket gör att oddsen för att jag har glömt något skjuter i höjd.
nu väntar sängen. godnatt.

UPPER EAST SIDE

idag när jag gick runt i alla butiker så slog tanken mig; jag är preppy i min klädstil. lisa och emma drog åt ett håll medans jag själv for åt ett helt annat, min egna väg.

När jag kom fram till det så fick jag genst svar på en fråga jag haft länge. första intrycket folk får av mig är at jag är "fin i kanterna", lite damig av mig. Jag tycker definitivt inte att jag är det, inte i alla tillfällen iaf.

Men nu förstår jag. kollar man på vilka avdelningar och butiker jag handlar i så förstår jag intrycket man får. när jag hälsar och skakar hand förstår jag att folk får ett "damigt" intryck av mig för min klädsel. Ända tills jag öppnar min breda norrländska käft som låter mer maskulin är damig.

transformation

När man växer upp så bildar man en personlighet, man växer både fysiskt och psykiskt. man blir en helt ny människa helt enkelt.
Under tiden man växer är man så lätt att påverka. man har inte börjat bygga på varken självklänsla eller självförtroende. då är det mycket viktigt att man hamnar i "rätt" sällskap, att man har stöttande familj och vänner och att man definitivt lär sig att tror på sig själv och lita till sin "gutfeeling".
Under den tiden så formar man även en ny personlighet. man tar ställning till alkohol, nikotin, vänner, sex och vad som är viktigt i livet, vad man själv bedömer som rätt och fel.
Dessa beslut formar dig. dessa beslut följer dig hela livet. kanske tar man "rätt" väg eller en mindre bra. hursom så lär man sig efter vägen. man kan dock inte backa tillbaka. de beslut man tar får man stå för. därför är det viktigt att man känner sig själv väl, att man vågar lita på sig själv trots att ingen annan gör det (dock inte till en överdrift) och att man, hur det än blir, aldrig ger upp.

There's a place down town

Imorse vässade jag mina armbågar, plockade upp emma och styrde mot pjesker. där väntade en varm saab som skulle ta oss till piteå och lite mellandagsshopping.
Delar av mig håller på att försvinna, till min förtvivlan; jag känner inte längre samma uthållighet när det gäller shopping. jag har smakat på den bekväma stilen där man enkelt med ett enda musklick kan få grejer hem i brevlådan. shopping blir aldrig detsamma igen...
hittade lite smått och gott bla. nya skor(till pappas förvåning), klocka, blusar, jeans, underkläder och lite andra smågrejer.
Jo, det där med att vässa armbågar. Mellandagsrean förra året. jag och lisa åkte till luleå och gick bla. på Gina där jag hittade ett halsband som jag ville köpa. så jag tog upp det och började kolla på det och mitt i allt, när jag fortfarande höll det i handen, kom det en tant och ryckte det ur handen på mig. Chockad som få över hennes fräckhet ryckte jag det tillbaka och sa med en kanske liite för överdriven barsk röst; Ursäkta mig!
Tanten fnös och gick genast ut ur butiken. Det för allt vara lite måtta på all fräckhet!

Homecoming

Dagen efter. Jag är nöjd. Trots mina ömma fötter, trots mins trasiga kalasbyxor, trots mitt onda huvud, trots tröttheten. av allt det så drar jag slutsatsen att gårkvällen var bra, den var super.
Brudarna i vanen regerade med djungeltelegrafen och dansgolvets pulsering var som hjärtklapp. Glatt överraskad av människor man inte sett på så länge så man för stunden glömde att de fanns. Hemvändar kvällar i all ära. glädje, skratt återförenanden, tequila i baren och det alltid lika trevliga toapratet.

ONE

jul och familjemys i all ära. Men det kommer tider då man behöver vara sig själv för en stund. En kväll när man träffar sina vänner, dricker sig full, dansar tills fötterna ömmar och armhålorna svettas, skrattar tills man får magrutor. En sån kväll är det just ikväll!

Pulserandes på dansgolvet mitt i gröten, mitt i allas blickfång.

MERRY CHRISTMAS BON NOËL FRÖLICHE WEINACHTEN

Önskar alla en god jul och drar mig tillbaka till soffan med nära och kära. God jul!

PS. Missa inte kalle!DS.

Confessions on the dancefloor

Jag kan skämmas när jag ser på tv. Inte för det jag ser på utan för hur de som medverkar i programmet beter sig. Jag kan ärligt talat skämmas, rent ut skämmas för andras beteende på tv, även då det bara "spelas" på film.

Jag kan också sitta och skrika när jag ser på tv. Det finns inget mer frustrerande i TV-väg än när man ser en deckare. Man vet att mördaren befinner sig bakom hörnet i huset men ändå så ringer man inte efter hjälp utan man lever om som bara den och tänker" kan Rambo så kan jag". Jag blir så förbannad när man genom TV-rutan inser faran i programmet och skriker och säger att "DU MÅSTE AKTA DIG! GÅ DÄRIFRÅN!RING POLISEN!" men det som händer är precis tvärtemot; man klampar in i stugan, man för ojud, man ringer inte polisen eller väntar på hjälp. Man får lust att ringa nummerupplysningen för att få tag i ett nummer så man kan varna. Det är frustrerande TV. Sån är jag när det kommer till TV-tittande.

My grown up christmas list

Julaftonsmorgon för mig börjar alltid med paket. Har gjort det sedan urminnes tider och jag förväntar mig inget annat iår.

Gröt till lunch och sedan Kalle Anka på tv. "Kan du vissla johanna" filmen efter kalle, kan verkligen inte se den. Vet inte vad det är men jag mår illa, så sjukt illa när jag försökt se den. Så ingen visslande johanna för min del...

Det avrundas med vårat helt fantastisk underbara julbord. Laxen är det absolut bästa jag vet fast mammas köttbullar är inte långt ifrån. Efter middagen är det alltid ett enormt tjat på att alla ska äta klart och stöka undan, för man får ju inte öppna paketen innan alla är klara. Det jobbigaste på hela julen, väntan.

När hysterin över alla julklappar lagt sig väntar massa med godis och spel. Brukar sluta med att jag och emil drar oss undan till köket för att spela hockeyspel där vi sedan sitter hela kvällen.

Min jul som den alltid varit. Mysig och helt förutsägbar.

Jag såg mamma kyssa tomten!

Har nu inhandlat alla min julklappar, vilket känns riktigt bra. Jag vet inte vad som hände med mig. I fredags, en vecka innan jul, var det som om jag vaknade. Jag hade totalt glömt bort att det var julafton om en vecka, och inte en enda klapp!
Kom nyss hem med mamma från stan. Vi har handlat julmat för nästan 2 000 kr. Sticker inte under stolen med det faktum att vårat julbord är fantastiskt! Fantastikst gott, fantastiskt stort!
Jag kan inte heller sticka det faktum under stolen att jag sitter och nyper mig själv i armen för att inte gå ut i garaget där jag VET att det finns oinslagna julklappar till mig.
18 år och samma gamla visa. NÄSTAN, så att jag skäms....

NEW YEARS EVE

Det nya året skålas in i fjällvärlden med fina vänner. På torsdagen bär det av mot Hemavan som lovat kyla men dock ingen snö. kylan är ju ingen förvåning då temperaturen brukar ligga någonstans runt -30 på nyår, så det är precis som det ska vara.
Badtunna, stockstugan, hotellet, skumpa och minttu. En hel stuga för oss själva.
Johanna, Emil, Erik, Viktor och jag, det så kallade Järngänget, gör det igen!

Dagen som kom att minnas som Iphone4 dagen.