halvtid som apa och andra halvan av tiden som tysk. så är det att tillsammans med tyskar besöka boda borg. några blå knän, ömmande muskler och tankenötar senare sitter jag nu hemma för att finna energi till kvällens boxningspass.
i framsätet satt jag och erik. det var gemytligt och vi utbytte hemlighet efter skratt och så. ja, ni vet hur det kan vara? vi svor på att vi skulle sova på hemvägen. men tur vi inte gjorde det. annars hade vi aldrig fått se sex svanar, två tranor, en ren och en överkörd ren med blottat skelett. ibland kan man skatta sig lycklig, eller hur erik?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar