När jag var klar på stan lämnade jag av linn. Sen körde jag upp på Granberget där solen spred sina sista glödande strålar utöver de snötyngda träden. Med ett leende på läpparna och ro i själen gled jag fram i min pärla med Carl Nóren i högtalarna. Ibland behöver man ett sånt moment. En stund då allt känns så bra, då världen för en stund visar sin skönhet i allra finaste form. Dagar som dessa mår man som en prinsessa.