Blommor vissnar. Snön tinar, allt har sin tid till låns. Människor föds och vi dör, alla har vi det gemensamt. Kärlek är dock ett undantag, finns det regler finns det alltid undantag och kärlek är just ett sånt.
Det är något som alltid är evigt, något som man kan lämna efter sig när man går vidare. Något som alla kan känna och ge utan vare sig pengar eller någon som helst utbildning. Alla är kapabla till att älska och att bli älskad om man själv tillåter sig till det.
Kärlek i all är. Och jag är glad att jag både får och ger så mycket. Helt underbara vänner som jag vet gör ALLT för mig, en fantastisk familj som alltid finns vid min sida, som skrattar när jag kommer med mina "sämre" skämt. Jag har även en helt underbar pojkvänn som jag älskar av hela mitt hjärta. Sen avslutningsvis så har jag mig själv, som jag innerligt älskar. Den viktigaste kärleken av de alla, kan jag inte älska mig själv kan ingen annan älska mig heller.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar