The mysterious ways in life

Sedan ungefär tre månader har jag haft borta mina norrbottensringar, en tjock och en smal. Ringar jag har varje dag som följt mig till malta, till kreta och utöver det varje dag. När dom försvann kände jag mig naken, jag var ju utan mina ringar. Genast skyllde jag allt på pappa, att jag bett han hålla i som och att de sedan var borta. Jag var helt säker, och har man aldrig fel blir man ännu mer säker. Finns säkert fler som känner till detta fenomen, att aldrig ha fel? Hursom, så skulle jag ut igår och hittade inte min bilnyckel. Gick bärsäkargång i hela huset, handväskan och sist alla mina jackor. Kom till sist till min skinnjacka, kollade fickorna och inget fanns att finna. Förutom en innerficka som jag aaldrig använder. Mot all förmodan, simsalabim- där låg nycklarna, och mina ringar! I en ficka som aldrig används i en jacka som sedan länge borde vara undanstoppad nu när det är kallt. Ringarna är åtefunna och balansen återställd. Samt väntar nog dn ursäkt till far min, som blivit oskyldigt anklagad. Eller var det han som la dom där, för hade det varit jag hade jag självklart kommit ihåg det.....Men vissa saker ska bara passera obemärkta.