Jag gjorde min första höst som jägare på Älgstråket 1. Hösten blev fin.
Milen i bilen blev många och långa, men trevliga med rätt sällskap.
SP3EK hade många och långa klassfester. Samt påbörjades dess sista år som en.
Känslor flödade/ar.
Kent var det absolut häftigaste fenomenet. Jag blev frälst av Ismael.
Jag kom ut ur garderoben som stolt jämte. Aldrig förr har jag förstått deras patriotism, deras sång eller att de ens har president. Men Evert Ljusberg tog sig in i mitt hjärta, de vackra landskapet fångade min blick och "Så tågar vi tillsammans bort mellan Jämtlands gröna ängar bort" blev besjungen på torget, vilken känsla. Jag var hemma.
Timmarna var många och långa men lönen stor.
Gahhkkoelit blev ett fenomen och kakorna blev fina.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar