what about love

Avstånd för mig är inte längre räknat i mil eller liknande skala. Avstånd är närheten eller rättare sagt avlägsenheten till andra personer. Vänner och kärlek behöver inte vara begränsat till innanför 50-skyltarna. jag borde veta, med tanke på vart min kärlek håller hus, närmare bestämt 80 mil söderöver. Samma land, dock annat landskap men fortfarande samma språk. samma sorts kärlek. en kärlek som trots avståndet i mil håller två samman som en. samma känslor.
närheten är förbluffande nära, bara man tillåter den att vara det. jag själv sätter begränsningar och avstånd. jag själv är min spelplan där taktiken är att må bra och leva livet fullt ut.
För att sammanfatta det hela; minns en flygklass vars slogan var "the sky is our playground" snor det och gör om det till "the world is our playground" och som en mycket klok kille sa till mig på flyget: världen blir tillgänglig med flyg, avstånd blir inte längre en begränsning utan en lockelse. världen är vår bakgård.....

Try sleeping with a broken heart

Idag hände det. två veckors konstant slit har lönat sig- idag fick vi göra vårt highfive moment i trapphuset på kommunen. med 10 min till godo. Det var värt slitet, stöket och alla svordommar. Affärsplanen är klar!
Den blev fin och vi är nöjda, har även uppfyllt alla tävlingskriterier och det med råge. så skulle någon av er, mot all förmodan, sitta med i jusryn, så vet ni vilka ni ska rösta på.

Mikrofonkåt

Så skönt att vara hemma, samtidigt som det är så himla oskönt. jag vill både vara här och där, gärna samtidigt om det går. men realist, som jag är, så nej. får passa på att njuta av att vara hemma istället. detta görs på bästa sätt genom att julpynta och mysa med de kära här hemma som jag känner jag varit ifrån allt för länge. Jobbigt när man inte kan få allt man vill. det är såna här gånger man önskar att man var en riktigt bortskämd snorunge som fick allt. men realist där också, så nej.

Wasa brödfabriks shop i filipstad. En lukt av nybakat bröd ligger i luften och kanelknäcke ligger i min korg

Published with Blogger-droid v1.6.3

Streets of Filipstad

Blev som tänkt, en praktik i Filipstad. Har inkvarterat mig hos anton på i hans studentrum i ett studentboende tillsammans med andra bergsmänn. Trevliga killar som bakar och plockar svamp. tycker det är lite gulligt, idag matade dom till och med varann. det var fint.
Nu väntar en rulle på att bli sedd och godis på att ätas. Filipstad är mycigt och jag älskar min praktik på floristen Solrosen. det är en trevlig liten butik med trevliga människor. filipstad är trevligt i allmännhet.

MADFACE

En tjej som kände behovet att beklaga sig över att hon inte fick gå före i kön in till Grottan. En kille som pratade med aig själv. En till tjej som sjöng från botten av sina lungor. En helt vanlig resa med tunnelbanan i Stockholm, vårt lands huvudstad....

big city life

Jag ska berätta en hemlighet. Det finns inte en chans att människan är gjord för att sova enbart 4 timmar. Gick oxh la mig tolv och kl fyra ringde väckare. Jag rakade bara ena benet, rakade bara ena armhålan. stängde av bilen när jag skulle starta den. Behöver jag ssägamer? Have i made my point? Sitter nu och väntar på Antonia i älvsjö för att gå på mässa hela dagen, jag och min avamp till skalle. Jo just de, planet var halvtomt och ändå var det en som promt skulle sitta bredvid mig. Somnade och vaknade av att vi satt och pratade?! Nej men ha en bra dag, min har börjat fantastiskt bra!

Time goes bye

Klockan är redan halv tio, Lisa och Maria for nyss. mina pirfekta vänner(och ja, jag menar verkligen pirfekta!).
jag har inte packat min väska, planet som jag trodde skulle gå kl. 8 går kl 6 och nu är klockan tydligen tio.väckaren ringer vid 4-snåret. Det svider att vara jet-settare......

have a tost for the doshbags

GAAH!! igår tog jag ett impulsbeslut; jag ska till stockholm. och redan nu på fredag!
passar på att förena nöje med ännu mera nöje.
få se nu, enligt min matte är det 1.5 år sedan vi sågs sista, Antonia och jag. det var en sommar när du och jag flög ner tillsammans till Sthlm. det var Augusti och vi strosade runt i gamla stan med varsin mjukglass. det var sommar.
blir besök på en högskolemässa på dagen (tom sandbacka förgyller med ett besök)så jag tänker passa på att kolla upp några utbildningar som jag spanat på under en längre tid nu.
kvällen avrundas självklart med en barrunda A´la Antonia på sthlms finare gator.
kapitalen får dock vänta tills fredag. nu väntar dock en affärsplan.

Night is young

sitter och knåpar på en affärsplan som ska vara klar i veckan. har konstant nu, i flera veckor, klagat över att jag aldrig har något skolarbete att göra, att det istället är i vägen när jag skulle kunna göra annat. jag skulle lika gärna kunna ta studenten till jul!
mitt i detta insåg jag att det fanns visst saker att göra. en hel affärsplan, på hela 12?! rubriker. jag tar tillbaka tidigare uttalanden angående min student....
sen är det den smala balansgången; ska den vara skämtsam eller seriös, strikt eller rolig? jag tror på en blandning, bittersweet symphony, vet ni!

The time

I must confess; Alla rubriker som jag numera har är låttitlar eller stycken från låtar. Finns alltid någon som passar in på det man ska skriva. Inte så konstigt med tanke på alla mijarder låtar som finns världen över på otaliga språk.
Musikens värld är internationell och den för oss samman oavsett, ålder, kön, hudfärg eller sexuell läggning. Musikens värld är en värld för alla. Hade detta varit facebook hade alla tryckt på gillaknappen....

Only the young

Halv åtta hos mig. inte TV-programmet utan det är halv åtta hemma hos mig som gäller, iaf för Lisa och Maria. ikväll ska vi på allvar starta igång Friskis och Fructis, ska göra smoothies. Nån Äppelpäppel, någon Bärry och några Exotic. det är vårt utbud. personligt och bra. billigt och bra. Det var himlarns vad bra detta var!

Så blås en kyss och fyll min kvot

Empire state of mind

Tappade upp ett bad och tände ljus. Tog med mig mitt lördagsgodis till soffan tillsammans med min skvallerblaska. Och, som vanligt, så var det musik. Musik i massor.
Åh, jag bara älskar lördagar ensammen hemma. Det är mitt empire state of mind....

Love´s Divine

Återigen en lördag, och jag känner bara lugnet. Ska snart iväg till min farmor för att hjälpa henne baka bullar. Sen ikväll har jag bestämmt att mamma och pappa ska lämna pengar till mig så jag kan ta hem Thaimat, när de själv ska ut på finmiddag på K4. Lite rättvisa ska det allt finnas!
Nu väntar dock mina easytone på att få luftas och fröken Q ligger på mina fötter och gnäller. Hon vet inte riktigt än vad tålamod är för något....

Standing my ground

Att vara envis är jobbigt. Att sedan träffa en annan som också är envis kan tendera att bli ännu jobbigare, då båda är lika säkra på att de har rätt. Då båda tycker att deras strategi är bäst. Då båda tror att just deras planer är de som kommer att funka. Är man då två personer, lika envisa båda två, kan det bli en väldigt väldigt lång diskussion. Men man måste lära sig att mötas halvvägs och kompromisa, för det finns inte en chans i hela helvetet att man alltid har rätt. Det går inte.
Men intalar man sig det hela tiden kan fallet tillbaka ner på jorden ta rätt så hårt.
Jag ångrar inte alls att jag är envis. Visst, det gör ont ibland när man inser att man har fel (händer inte alltför ofta, men det händer)fast gångerna när man istället har rätt väger upp fallen. Då man verkligen har rätt, känna självförtroendet öka och tillfredsställelsen i att ha rätt. Sen behöver man vara envis och tro på sig själv, hur fel det än kan låta i andras öron. Gör man inte det tar man sig ingenstans. Fast man kan fortfarande ha fel, det är inte att förtränga. Då gör man sig själv en björntjänst. Och jag misstänker skarpt att min envishet kommer från just dig, så skyll dig själv när jag blir som en finne i baken och ska ge mig in på diskuterarstårket. Fast det kan varaa ganska underhållande också, ibland.

Fidelity

GAH! Jag är som ett energiknippe ikväll, trots min ihärdiga snuva. jag gillar när det finns saker som behöver göras, som liksom väntar på att jag ska ta itu med det. Jag gillar att vara aktiv med arbeten. Jag gillar att driva företag och jag gillar definitivt att det går bra i vårt företag. Det finns mycket att göra just nu, och för den som behöver klarspråk så trivs jag som bäst nu. Energin finns, aktiviteter som behöver göras bara väntar och jag är redo.
Imorgon blir det att ragga kunder till UF och sen iväg till Malå för att ragga elever till kommande läsår på ekonomi. Därför väntar nu sängen och True Blood. Jag är helt såld, it´s fangtasious!
Vi möts på raggarstråket!

Fix you

Jag tycker om min farmor, hon är en fin männsika. En riktig gumma, urtypen på gummor rättare sagt! Jag vill också bli en gumma som hon. Men först om några år, inte än på länge, men en dag, en dag ska jag också bli gumma. Och det med all rätt! Rosiga kinder, blommor i full prakt på altanen och i rabatten, alltid nybakat fikabröd, lite smårund och alltid glad. Sen måste jag ju virka också, sånt gör också gummor.

Minnen från solen.

Jag gjorde min första höst som jägare på Älgstråket 1. Hösten blev fin.

Milen i bilen blev många och långa, men trevliga med rätt sällskap.

SP3EK hade många och långa klassfester. Samt påbörjades dess sista år som en.

Känslor flödade/ar.

Kent var det absolut häftigaste fenomenet. Jag blev frälst av Ismael.

Jag kom ut ur garderoben som stolt jämte. Aldrig förr har jag förstått deras patriotism, deras sång eller att de ens har president. Men Evert Ljusberg tog sig in i mitt hjärta, de vackra landskapet fångade min blick och "Så tågar vi tillsammans bort mellan Jämtlands gröna ängar bort" blev besjungen på torget, vilken känsla. Jag var hemma.


Timmarna var många och långa men lönen stor.
Gahhkkoelit blev ett fenomen och kakorna blev fina.

Du vet ingenting om mig. Jag vet ingenting om dig.

Alltså, så här är situationen: Jag fryser för det är kallt men egentligen är det varmt. Jag är snorig för att jag är förkyld, det är jag verkligen. Och jag är hungrig för att jag nyss ätit. Jag vill inte behöva säga det, men, jag har nog ett problem. A MINOR problem.

Printed

Man lämnar avtryck efter sig: Jag spottade ett tugummi på Champs Élysse i Paris, ristade mitt namn på ett träd, gick med mina converse i nyfallen snö, skriver historia genom att leva livet, påverkar människor genom att vara mig själv och komma in i andra människors liv. Att le, fälla en tår, skratta ett skratt. Bli fotograferad. Skriva ett inlägg på en av miljoner bloggar i världen.
Man skapar sin egen historia och lämnar den bakom sig som minnen och framtiden fortsätter vara ett blankt kapitel i mitt liv, tills vidare.

The Catalyst

Det är torsdag morgon. solen skiner och jag sitter med en kopp te i min flanellskojrta framför nyhetsmorgon, en helt underbar morgon. Så där lagomt lugn, lagomt underbar och lagomt mysig. Självklart rullar det musik ur mina högtalare, det är det vanliga en morgon på Borrgatan.
Idag styr bakvagnen mot Luleå Höstmässa. Ska rulla kaveln en sista helg för i år. Måste bygga upp en oxnacke som håller hela vintern. GO OXNACKE!

Influence of tomorrow

Jag satt och såg på TV och fick världens kick, som en kick i baken. Hips vips så satt jag vid datorn och skrev på ett engelska tal som ska hållas om flera veckor. Bara så där! Kände inspirationen och hängde med, lät fingrarna glida över tangenterna och tryckte mina tankar svart på vitt.
Bara så där, var det gjort och genast sparade jag minst 3 timmars arbete med sura miner, ångest och dåligt skriveri. Jag är en vinnare, vinnare av tre timmar!

The mysterious ways in life

Sedan ungefär tre månader har jag haft borta mina norrbottensringar, en tjock och en smal. Ringar jag har varje dag som följt mig till malta, till kreta och utöver det varje dag. När dom försvann kände jag mig naken, jag var ju utan mina ringar. Genast skyllde jag allt på pappa, att jag bett han hålla i som och att de sedan var borta. Jag var helt säker, och har man aldrig fel blir man ännu mer säker. Finns säkert fler som känner till detta fenomen, att aldrig ha fel? Hursom, så skulle jag ut igår och hittade inte min bilnyckel. Gick bärsäkargång i hela huset, handväskan och sist alla mina jackor. Kom till sist till min skinnjacka, kollade fickorna och inget fanns att finna. Förutom en innerficka som jag aaldrig använder. Mot all förmodan, simsalabim- där låg nycklarna, och mina ringar! I en ficka som aldrig används i en jacka som sedan länge borde vara undanstoppad nu när det är kallt. Ringarna är åtefunna och balansen återställd. Samt väntar nog dn ursäkt till far min, som blivit oskyldigt anklagad. Eller var det han som la dom där, för hade det varit jag hade jag självklart kommit ihåg det.....Men vissa saker ska bara passera obemärkta.

Tvåsamhet blir ensamhet

Det är med ett trasigt hjärta jag återvänderhem från flygplatsen. Hör hur planet långt borta på andra sidan sjön lyfter, innehållande mitt hjärta. Blir dock snart på återseenden. Tankar om praktik i en stad långt borta är väldigt lockande och övertygande bra.
Nu är dock planet enbart ett blinkande ljus på himlen, mitt bankande hjärta, Anton.