SLÄCK INTE LJUSET

Kent släpper nytt album. 999 dagar för sent, om ni frågar mig. men eftersom att det var alldeles för bra kan jag tänka mig att hållas för denna underhållnings skull. repeatknappen torde användas flitigt och lyricsen borde sitta inom en inte allt för lång framtid. för hursom, är jag beredd på allt

TANKAR FRÅN EN VUXEN

det kan vara väldigt jobbigt att vara vuxen emellan åt; man ska se på vädret så man klär sig rätt på morgonen, man ska vara uppdaterad på nyhetsfronten för att kunna diskutera världshändelser, man ska komma i tid och man ska vara förberedd. sen ska man hela tiden prestera och ligga på topp. man ska vara artig och duktig. sen ska man komma hem och laga mat. man ska hinna träna emellan åt och man ska få frisk luft. sen ska man laga nyttig mat och tycka att den är god också. när en helt vanlig veckodag ser ut som ovan. är det inte så konstigt att man blir så glad så man nästan gråter inombords när man för en gång skull klär sig rätt på morgonen, diskuterar nyheter, kommer i tid och är bra förberedd vilket leder till en bra prestation för att sen få komma hem och länga sig på soffan under tiden någon annan lagar mat. sån vardagslyx att jag tror jag inbillar mig.

MAMA, I´M COMING HOME

lisa ringde tidigare i veckan och sa att hon saknade mig. svarade så klart att jag saknade henne. några timmar senare bestämde jag att jag ska åka hem över valborg. så tack vare lisas längtan och fina samtal så firas min valborg uppe i jauret med gooa' vänner, precis som det ska vara! sa ju att jag och mitt jaur inte skulle ses innan sommaren, men hipps vipps tryckte jag ihop kalendern och fixade en ledighet på 5 dagar. det är nu konstaterat, jag kan inte leva utan mitt norrland.

MAKING PLANS FOR THE SUN

Sprang idag en annan runda. En helt annan runda, tog vänster istället för höger och höger istället för vänster. Det som dock alltid var som de ska var att jag sprang frammåt! Fick i alla fall, på min ovanliga spurtrunda, syn på ett blått hav under några gamla ekar. Ett hav av blå blommor. Flickan inom mig kunde inte låta bli att stanna till för att plocka blommor. så med varma kinder böjde jag mig ner under ekarna och plockade blommor som om det vore juli månad. tentaplugget imorgon kan inte bli mer harmoniskt än så. så med hoppet om sommaren ska jag begrava mig i mina böcker ett tag till, för på fredag är det åter dags att skriva tenta.....

Published with Blogger-droid v2.0.4

DANSA PAUSA

blir lämnad ensam i storstan över helgen. alla är ute på vift under tiden jag sitter hemma. kunde vara bitter. har dock vänt detta till min fördel;

1. för en gångs skull ska jag få rå om soffan och tv-dosan helt själv (utan invändningar)

2. jag ska gå runt i trosor hela dagarna!

3. ska äta när jag känner för det och då äta skamligt god mat!

med detta i bakhuvudet behövs det knappast en mer detaljerad planering för att jag ska må gott i helgen!

VY FRÅN ETT LUFTSLOTT

fick en sån där känsla. en sån där som kommer snabbt och stannar länge. känslan som får en att jämföra allt annat som händer med just denna känsla. "tänk om jag gjorde det istället för de här?"

känslan som många andra gånger slutat i radikala beslut, lyckade men radikala. ibland behöver man radikala beslut för att skaka liv i vardagen, vakna upp ur slentrianen. över allt jag än vänder mig ser jag folk som är ute och reser. facebook har utvecklats till en offentlig dagbok där man följer alla som är ute på äventyr med jobb eller resor i olika världsdelar. droppen var när en turist härom dan, på väldigt knackig engelska, frågade vilken buss som gick mot Ryd. då kände jag, mittemot mig står en person med just den känslan jag saknar! känslan att resa runt i det okända, känslan att se nya saker, den kittlande känslan nere i magen. precis den känslan jag saknar! hade jag varit en gnutta mer omogen, radikal och omedveten om konsekvenser hade jag nog tagit ett studieuppehåll. eftersom att jag nu är både mogen, oradikal (till viss del) och medveten om konsekvenser nöjer jag mig med ett sommarlov 7,5 veckor. med detta svart på vitt börjar jag ana en gnutta bitterhet i mitt studerande....

KITCHEN AID

unnar mig off-tid från köket och lämnar över stekspaden åt herrarna i huset. radion spelar gamla klassiker, de har matchande förkläden och in i mitt sovrum hör jag hur jesper säger till jens; fattar du att tova gör allt de här själv? jens skakar på huvudet till svar. sen blir det tyst igen, ett bra tag....."tova, kom och godkänn!"

mitt antagande i att lära två unga män att laga mat börjar ta sig bra med tanke på att vi fick börja med en lektion i hur man kokar potatis.....

AI SE EU TE PEGO

har ingen aning om vad det betyder. den är mest spelad på east FM i veckan och eftersom att jag inte vet vad den betyder är det fritt fram att tolka det själv. ai se eu te pego står för nu ska jag ut på spurt. har gjort det till en daglig rutin. minst 3 km per dag. så med det sagt, ai se eu te pego, nu ska jag ut på spurt!

I FOLLOW RIVERS

jag lever. lever så mycket att bloggen dör.

I'M A SCATMAN

uppskattar anonymiteten som storstäder erbjuder. var i går ute och sprang när jag i lurarna fick höra scatman. egentligt borde jag inte tala om detta eftersom att jag i efterhand, förmodligen, kommer att skämmas över att jag lyssnar på scatman. kommer vilja ändra i inlägget och istället skriva att jag lyssnade på en cool låt istället. men tyvärr är jag inte mer cool än så så det får stå kvar att jag i min spellista har scatman. hursom, varje gång jag hör låten tänker jag på en sommarkväll för två år sedan. jag stod mitt på ett dansgolv, jag var glad, jag var full, midnattsolen sken och ur högtalarna strömmade scatman. så när jag på min löparrunda fick höra scatman kände jag bara att jag var tvungen att glida med i refrängen. det var som en magnetisk dragning, och vem är jag att motverka naturens lag? så där sprang jag, längs en cykelbana i centrala ekholmen, och sjöng scatman. det enda jag tänkte på var att jag borde sluta, att jag skämmer ut mig. istället sprang jag fortare, sjöng högre och skrattade inombords åt mig själv och min dumhet.

HEAR ME ROAR

lite i förskott konstaterar jag att det på torsdag är internationella kvinnodagen. Helen Reddy sjöng 1971 att hon var kvinna och att ingenting var omöjligt. med detta konstaterat, må så vara i förskott, lämnar jag datorskärmen för tvskärmen och lite greys anatomy, i sann kvinnoanda!

SHOW ME WHAT YOU GOT

skrev ytterligare en tenta imorse. TER2 var salen som denna gång bjöd på vässade blyertspennor och suddigum, diverse miniräknare och formelsamlingar. nu återstår de 14 dagarna för läraren att rätta och de sedan 2 administrativa dagarna som behövs för att publicera allt. är lite som att skriva en bok. man får tomma blad och en penna, arbetar med en idé under deadline. det är nog precis som att skriva en bok egentligen. boken jag idag skrev var tysk grammatik. frågan är då den, vem läser denna bok?

LET´S PLAY A LOVE SONG

att sitta över hundra mil ifrån varandra men ändå vara så nära. att sitta över hundra mil ifrån varandra men vara så nära varandra i skratt och glädje, sorg ibland men oftast glädje. det är vad tekniken idag kan erbjuda två själar som för stunden är lite för långt ifrån varandra.

TO BE ORDINARY APART OR EXTRAORDINARY TOGETHER

dagen i alla hjärtans ära. egentligen ska det inte behövas, man ska kunna uppskatta varandra ändå utan att det är en dag per år som påminner om just det. som påminner om att uppskatta varandra, respektera varandra och att älska varandra. för det fina ligger egentligen i det spontana och det uppskattade ligger i det oförväntade. men i en hektisk vardag där allt ska flyta på i 110 km/h och gärna samtidigt, kanske vi behöver just en sån dag. en dag för extra omtanke och värme. för mig spelar det ingen större roll, för varje dag hela året om är du min. möjligtvis något mindre någon dag och andra dagar mycket mer. och det är de som egentligen spelar roll.

LIFE IS LIKE A BOX OF CHOCOLATS

You never know what you gonna get. Idag kom en chokladask med varma kramar från norr. Tur det var två lager, för der första är snart slut. Anthon Bergs choklad är som bilarnas bil, som en rolls royce.

Published with Blogger-droid v2.0.2

NO ONE KNOWS WHAT IT´S LIKE

jag är ingen pionjär, snarare långt därifrån. när man lever i ett modernt 2000-tal är det svårt att komma med något nytt då alla behov redan är tillfredsställda, alla tankar redan tänkta och alla marker redan trampade på. visst kommer det nya behov eftersom tiden ändras. det mest aktuella är att man inom snar framtid kan komma att jobba tills man är 75 år gammal. det både på gott och ont. själv har jag gått i skola hela mitt liv, det är allt jag vet av att göra. efter det väntar jobb, jobb resten av mitt liv. alltså kan man dela in sin livstid i två delar; förberedandet, vilket består av skola och sen slutförandet, vilket består av att jobba. så kort och gott består en människas liv av att födas, gå i skola, jobba och någonstans under vägen skaffa en partner och fortplanta sig för att sedan pensioneras. självklart lite grovhugget och inga större fel med det, men det är oftast så det är. för mig själv har jag dock lite mer storslagna planer. visst vill jag jobba och visst vill jag ha barn. men vägen dit ska inte vara någon annans lik. det ska vara min väg och det är jag som ska vara nöjd. pionjär eller inte må så vara, bara jag i slutet kan känna att jag är nöjd och att jag, efter hur många år det nu kan komma att bli, har gjort mitt för världen.

NEW YORK

det finns en serie som jag skulle kunna offra alla mina andra TV-timmar för. en serie som får mig må så bra, skratta för mig själv och uppskatta allt runt om mig. det är sex and the city jag pratar om. serien som på så många sätt påminner om mitt eget liv samtidigt som de inte kunde vara mer olikt de liv jag lever. den fångar allt och lämnar en värme efter sig. den där man kan se en fredagskväll i soffan, se mitt i natten när man inte kan sova. det är också den jag ser när jag saknar mina tjejer hemma. och inte för att vara så där barnslig och paxa karaktärer, men skulle jag beskriva mig själv i termer av SATC, skulle jag, utan tvekan eller skam, vara Charlotte.

SKRILLEX

det handlar om att vara bekväm i sig själv och med sig själv. sen spelar det ingen roll om man är bekväm i storlek x-small eller x-large. bekväm med större rumpa eller större mage, eller rent ut av båda samtidigt. det viktiga i alla lägen är att man själv är nöjd. på äldre och visare år har jag kommit att uppskatta mig själv mer och mer. men efter en flytt från det trygga hemmet i norr till pulserande storstadsliv i söder och tillhörande studentleverne med diverse fester och plugghets, så påverkas vikten. indirekt påverkas även mitt humör. kärlekskilona som så lätt smyger sig på leder till att de där fina jeansen inte längre går att knäppa, eller att den där oanvända bikinin skär in på diverse ställen. jag mår bra i mig själv och har inga direkt större komplex, men när min stora, fina garderob påverkas är det som att någon gett mig en kalldusch. när man har en sån utrustad garderob är det skam och fasa att inte använda den. därför är det nu dags. därför gör jag detta. därför springer jag tills illamåendet kommer ikapp mig. min motivation i det hela, är just jeansen som inte går att knäppa.

SÅ TÅGAR VI TILLSAMMANS BORT GENOM JÄMTLANDS GRÖNA ÄNGAR

Fick för mig att jag skulle rensa skrivbordet så jag är redo för ytterligare en vecka med mycket flitigt pluggande. en rensning av skrivbordet utvecklades till en rensning av datorn och tillhörande extern hårddisk. under min rensning snubblade jag över gamla bilder. bilder som var så gamla att jag var så ung att jag trodde att en blondering på mig som brunett, kunde bli något annat än orange. med det oramge håret som lyste upp var och varann bild hittade jag andra bilder som väckte helt andra känslor. där satt jag, överöst av minnen och tillhörande känslor som fick det att tåras i mina ögon. tiden går men känslan består, den lilla tomhet som ekar lär aldrig sluta eka. visserligen kommer det ibland eka mindre och andra gånger kanske mer. men det är okej. det är okej att sakna, även om saknaden i sig smärtar, så är det okej att sakna och att stanna till för att minnas.

UNDER YOUR SPELL

när glädjen kommer som ett brev på posten kan man inte annat än hänge sig åt känslan. hänge sig åt varenda lilla mikropartikel med glädjerus och bara njuta. för när glädjen är som störst är den som finast. när den kommer oväntad är den som bäst. hur den än kommer och när den än kommer är glädje alltid glädje, och glädje är känslan av att leva.