TO BE ORDINARY APART OR EXTRAORDINARY TOGETHER

dagen i alla hjärtans ära. egentligen ska det inte behövas, man ska kunna uppskatta varandra ändå utan att det är en dag per år som påminner om just det. som påminner om att uppskatta varandra, respektera varandra och att älska varandra. för det fina ligger egentligen i det spontana och det uppskattade ligger i det oförväntade. men i en hektisk vardag där allt ska flyta på i 110 km/h och gärna samtidigt, kanske vi behöver just en sån dag. en dag för extra omtanke och värme. för mig spelar det ingen större roll, för varje dag hela året om är du min. möjligtvis något mindre någon dag och andra dagar mycket mer. och det är de som egentligen spelar roll.

LIFE IS LIKE A BOX OF CHOCOLATS

You never know what you gonna get. Idag kom en chokladask med varma kramar från norr. Tur det var två lager, för der första är snart slut. Anthon Bergs choklad är som bilarnas bil, som en rolls royce.

Published with Blogger-droid v2.0.2

NO ONE KNOWS WHAT IT´S LIKE

jag är ingen pionjär, snarare långt därifrån. när man lever i ett modernt 2000-tal är det svårt att komma med något nytt då alla behov redan är tillfredsställda, alla tankar redan tänkta och alla marker redan trampade på. visst kommer det nya behov eftersom tiden ändras. det mest aktuella är att man inom snar framtid kan komma att jobba tills man är 75 år gammal. det både på gott och ont. själv har jag gått i skola hela mitt liv, det är allt jag vet av att göra. efter det väntar jobb, jobb resten av mitt liv. alltså kan man dela in sin livstid i två delar; förberedandet, vilket består av skola och sen slutförandet, vilket består av att jobba. så kort och gott består en människas liv av att födas, gå i skola, jobba och någonstans under vägen skaffa en partner och fortplanta sig för att sedan pensioneras. självklart lite grovhugget och inga större fel med det, men det är oftast så det är. för mig själv har jag dock lite mer storslagna planer. visst vill jag jobba och visst vill jag ha barn. men vägen dit ska inte vara någon annans lik. det ska vara min väg och det är jag som ska vara nöjd. pionjär eller inte må så vara, bara jag i slutet kan känna att jag är nöjd och att jag, efter hur många år det nu kan komma att bli, har gjort mitt för världen.

NEW YORK

det finns en serie som jag skulle kunna offra alla mina andra TV-timmar för. en serie som får mig må så bra, skratta för mig själv och uppskatta allt runt om mig. det är sex and the city jag pratar om. serien som på så många sätt påminner om mitt eget liv samtidigt som de inte kunde vara mer olikt de liv jag lever. den fångar allt och lämnar en värme efter sig. den där man kan se en fredagskväll i soffan, se mitt i natten när man inte kan sova. det är också den jag ser när jag saknar mina tjejer hemma. och inte för att vara så där barnslig och paxa karaktärer, men skulle jag beskriva mig själv i termer av SATC, skulle jag, utan tvekan eller skam, vara Charlotte.

SKRILLEX

det handlar om att vara bekväm i sig själv och med sig själv. sen spelar det ingen roll om man är bekväm i storlek x-small eller x-large. bekväm med större rumpa eller större mage, eller rent ut av båda samtidigt. det viktiga i alla lägen är att man själv är nöjd. på äldre och visare år har jag kommit att uppskatta mig själv mer och mer. men efter en flytt från det trygga hemmet i norr till pulserande storstadsliv i söder och tillhörande studentleverne med diverse fester och plugghets, så påverkas vikten. indirekt påverkas även mitt humör. kärlekskilona som så lätt smyger sig på leder till att de där fina jeansen inte längre går att knäppa, eller att den där oanvända bikinin skär in på diverse ställen. jag mår bra i mig själv och har inga direkt större komplex, men när min stora, fina garderob påverkas är det som att någon gett mig en kalldusch. när man har en sån utrustad garderob är det skam och fasa att inte använda den. därför är det nu dags. därför gör jag detta. därför springer jag tills illamåendet kommer ikapp mig. min motivation i det hela, är just jeansen som inte går att knäppa.

SÅ TÅGAR VI TILLSAMMANS BORT GENOM JÄMTLANDS GRÖNA ÄNGAR

Fick för mig att jag skulle rensa skrivbordet så jag är redo för ytterligare en vecka med mycket flitigt pluggande. en rensning av skrivbordet utvecklades till en rensning av datorn och tillhörande extern hårddisk. under min rensning snubblade jag över gamla bilder. bilder som var så gamla att jag var så ung att jag trodde att en blondering på mig som brunett, kunde bli något annat än orange. med det oramge håret som lyste upp var och varann bild hittade jag andra bilder som väckte helt andra känslor. där satt jag, överöst av minnen och tillhörande känslor som fick det att tåras i mina ögon. tiden går men känslan består, den lilla tomhet som ekar lär aldrig sluta eka. visserligen kommer det ibland eka mindre och andra gånger kanske mer. men det är okej. det är okej att sakna, även om saknaden i sig smärtar, så är det okej att sakna och att stanna till för att minnas.

UNDER YOUR SPELL

när glädjen kommer som ett brev på posten kan man inte annat än hänge sig åt känslan. hänge sig åt varenda lilla mikropartikel med glädjerus och bara njuta. för när glädjen är som störst är den som finast. när den kommer oväntad är den som bäst. hur den än kommer och när den än kommer är glädje alltid glädje, och glädje är känslan av att leva.