HALLELUJA

förra veckan så drog tyska kursen igång. det läspande språket med många vokaler och färre konsonanter. detta sätter spår i mitt svenska språk och jag får allt svårare med r-ljudet och läspningen smyger sig på allt mer frekvent. men jag antar att det är sånt man får leva med då man lever ett internationellt liv med många språk på en gång. att skilja på svenska, norrländska, engelska och tyska är allt annat än lätt.

MILLION PIECES

entreprenörsfingrarna kliar. jag är less på teori om hur ett företag ska skötas och om hur det ska bokföras. jag vill ut och praktisera mina kunskaper. gå ut i världen med nya idéer och samla egenskaper. jag vill avsluta mitt kontrakt på lägenheten i linkan och söka mig ut i världen som nykläckt civilekonom hungrandes efter den riktiga marknaden. men sanningen är den att man får ta tag i en sak åt gången. vägen är lång att gå och har jag inte rätt grund att stå på så kan vägen bli väldigt lång och krokig. så andas in djupt och sätt dig med teoriboken, den bäddar fint med silkeslakan som du sen får gotta dig i.

DE RÄTTA SKRAMLET

kom åt shuffle knappen på spotify och från listan Remix ála Tova spelades de plötslig musik från en svunnen tid. och nog är det en remix alltid. allt ifrån one republic till lil wayne och kent. bara det allra bäst för stunden platsar på listan. på remix ála Tova spelar vi vad vi vill!

TRE KORTA ANDETAG

har tagit tag i mitt träningsliv som allt för länge vilat från diverse svettiga övningar. skorna är numera knutna varje dag för allt ifrån yoga till hard-core gympass med pensionärsligan tidigt på morgonen. det är härligt att träna och egentligen har det alltid varit det. i alla fall efteråt när man gottar sig i soffan. men ibland finns det stunder när allt annat är viktigare. så som att läsa igenom ett häfte en gång till även fast man förstod de, eller unna sig en kväll i soffan för att man läste häftet en extra gång. och när det nu står på svart på vitt, hur lättlurad jag egentligen är när det kommer till sånt, är det enda raka att arbeta med mutor eller att lura sig själv. så inför imorgon; den som inte tränar åker på böter. visst hörde ni det också?

DO THEY KNOW IT´S CHRISTMAS?

jag har alltid aldrig kunnat motstå att julpynta. julgranen har aldrig tagits fram den 23:e, vilket enligt pappa är så man gör. traditionen på borrgatan har varit att ta fram den senast den 3:e advent. fredagen kl 1800 innan den första advent ska ljusstakarna vara framme. det är vår egna tradition. min egna tradition, som jag just nu bygger upp med mina bostadskamrater, följer enligt budskapet all in! allt är uppe. allt är rött. förklaringen till varför vi är så tidiga är enligt följande: eftersom att vi alla firar jul hemma och åker om några veckor måste vi kunna hinna njuta av julen även nere i söder. det är vår ursäkt. undrar dock fortfarande vilken ursäkt det finns till att det inte ligger snö på marken?

BLOMMAN SOM BLOMMAR SENT HAR STARKARE FÄRGER

det kommer dagar då man känner sig mindre vacker, mindre kvinnlig och mindre sexig. man strålar inte lika starkt varje dag. idag var en sån dag. slog upp ögonen i morse och insåg det. insåg att håret var en röra, ögonen var tunga och kläderna missmatchande. men vad gör det? leendet var på topp och humöret likaså. och det enda man kan göra då är att skruva upp volymen, dansa runt i lägenheten i trosor och tröja och sjunga det fulaste man kan. när jag gör det, kan jag inte annat än skratta och bli lite charmad av mig själv. och helt plötsligt äger jag världen och är to die for!

OCH SÅ KOM KÄRLEKEN

det kommer en tid på dygnet när allt känns extra starkt. vissa kallar det spöktimmen, jag kallar det sentimentaltimmen. egentligen är det ingen speciell tid på dygnet. det är snarare så att det inträffar under dygnets alla timmar, beroende på hur trött man är. just nu är timmen slagen. stannade upp tidigare ikväll för att inse att det idag är det den 22 november. nästan på timmen för 4 år sedan låg jag i mitt flickrum, långt innan de såg de tapeterna som nu sitter där. det är märkligt hur man kan komma ihåg små petitesser när världsomvälvande saker sker runt om. cancern hade återigen gått som segrare ut ur matchen. hur det kan vara möjligt att idag, 2011, kunna åka ut i rymden på semester eller tanka bilen i ett eluttag, men inte kunna bota cancer?

samtidigt går livet vidare, man måste bara stanna upp en stund ibland. för att minnas lite extra.

DET HÄR ÄR DIN CHANS

knöt i morse kängorna för att ta mig iväg till TER 1 där det skulle skrivas tenta. min första tenta. det luktade sjukhus och var käpptyst så när som på en eller två hostattacker som ekade i salen. vad gäller resultatet kan jag inget säga, varken bu eller bä. jag skrev på allt, och hur det än går så var det en prestation i sig självt. makroboken och jag kommer inte överrens och jag inte säga på återseende med vänliga toner. nu lägger jag allt som har med plugg att göra åt sidan. idag är jag ledig och imorgon börjar en ny kurs. så just idag är det en sån där mellanperiod, när man inte har något alls i sina tankar. allt det gamla är undanpackat och det nya ännu inte anlänt.

I NATT ÄR DU MIN

jag har en sån där, nästan pinsam, fascination. det finns nog inte en enda flicka som inte haft någon typ utav crusch. kändis eller inte, kompis eller hatobjekt. alla har vi haft dem men alla gånger går de över. jag är undantaget som bekräftar regeln. det har pågått i flera år och inte ens svalnat lite, snarare värms det på ju äldre jag blir. grejen är den att jag mina förälskelsens ögon fäst på Tomas Ledin. stämman, utseendet - den ultimata kombinationen och den perfekta mannen. två saker är säkra - spellistan Tova Ledin är ofta repeat, och jag är din varje natt!

DET DÄR SOM MAN INTE TALAR OM

jag hade just släckt sänglampan när jag hörde ett litet klick följt av en vibrerande tystnad. en sån där tystnad när man bara väntar på eftersmällen. lite som efterskakningar efter en jordbävning. man bara väntar. Sen kom det. Världens smäll ekade genom hela lägenheten. Bombsäker på att en inbrottstjuv tillika våldtäktsman tagit sig in genom mitt fönster för att röva knöt jag nävarna och tände sänglampan, redo för att slås och skrika. allt detta bara för att finna min fina taklampa i tusen bitar på golvet. så med adrenalinet pumpandes i kroppen och nävarna fortfarande knutna så fick jag plocka fram dammsugaren. och allt jag kunde tänka på var hur jag skulle ha slagits mot tjuven/våldtäktsmannen. skulle det vara karate eller hederligt slagsmålsstuk? detta är såna där tankar man egentligen inte ska prata om, även fast alla har dom.

"THE WORD DOES NOT EXCIST IN OUR DICTIONARY, PLEASRE REWRIGHT"

disciplin. det där lilla ordet som står för en kunskap som jag borde besitta i detta nu. jag borde läsa lite mer än vad jag gör. jag borde ha lite mer disciplin. många borden och få uträttade. mycket händer och jag snurrar runt när allt annat står stilla. det är frustrerande samtidigt som det är befriande. jag är helt lugn, varken ångest eller oro över något. schemat utlovar tenta om två veckor och återigen borde jag läsa lite mer. jag borde stanna upp i mitt snurrande. men jag tänker ta vara på snurrandet. för allt kommer att lösa sig. disciplinen kommer att komma tillbaka. och i väntan på det håller jag i hatten och snurrar vidare. för damn vad befriande!

SAIL AWAY WITH ME

jag har så mycket energi över. jag känner att jag bara måste få röra på mig lite emellan åt. det stora klivet att flytta 100 mil för studier är det svåraste men samtidigt bland det roligaste jag har gjort. de var en frihetskänsla och även lite adrenalin inblandat. trafikljus, kollektivt åkande och köande vart än man ska är nu en vardag. otroligt frustrerande kan man tycka. samtidigt är det otroligt underhållande. trafikljusen som blir gula just när man trodde man skulle hinna smita förbi och den svärande småbarnsföräldern som redan är sen till jobbet med småbarn i baksätet som bråkar och trycker näsan mot fönstret. då kan jag med mitt norrländska lugn bara sitta i bilen bredvid och småle. vinka till näsan mot rutan, skratta åt den svärande mannen i den skinande bilen och skruva upp volymen på radion. för i söder, där finns det annat än P3 att lyssna på!

I PUT MY RECORDS ON

ljudet försvann, allt blev tyst. och svart. svart och tyst är aldrig en bra kombination utanför sovrummet. datorn har sagt sitt och verkar ha gått till sovrummet. fick igång den för att upptäcka att allt utrymme är fullt, alla minnen förverkade och håller på sina hemligheter. tur jag har en extern hårddisk att föra över allting på. för livet är inte klart än. det är många minnen kvar att först uppleva innan det ska lagras i hårddisken. hur ska detta gå? bara 19 år gammal när minnet är överfullt.

I WILL PROMISE YOU THE NIGHT OF YOUR LIFE

är helt förtrollat, på gränsen till pinsamt fascinerad, över att man fortfarande klipper gräs i Linköping i november månad. på hemmaplan är klipparn sedan länge undanstoppad i garaget och ersatt av snöräven. så olika det kan vara i ett och samma land. tidigare idag hade jag utvärdering med min handledare angående en rapport som jag skrev i första kursen. vissa talspråk fanns det i texten, som jag med mina norrländska ögon inte uppmärksammade. lyckligtvis ansågs det göra uppsatsen personlig och intressant att läsa, trots att det sviker SAOL. dialekten är inget jag lämnar bakom mig. möjligen utanför uppsatser men inte bakom mig då den faller mig i händerna. så nu ta ja å bege mä till soffan för å läsa nalta.

LEVELS

tiden bara flyger iväg och jag lyssnar på musik som aldrig förr. poppig, rockig, smörande och självklart lite Ledin. det är mycket som händer och jag hinner inte riktigt förstå det. så himla fort går det. skolan tar upp mestadelen av min vakna tid och den andra nakna halvan är jag student i baren. inte riktigt så. inte riktigt så alls. fann bara ordvitsen och tyckte den var för bra för att slänga bort.