ibland får jag en känsla av att jag blir överväldigad av stunden. en glädje som sköljer över mig likt en våg. jag liksom bara flyter med.
endast döda fiskar följer strömmen, men varför kämpa emot strömmen när den liksom.....levererar? jag blir fylld av en känsla att springa 123983784 km på en gång. simma naken över atlanten i ett simtag. hoppa över grand canyon, eller liknande. ni förstår känslan. men vad gör man då man inte har atlanten eller grand canyon? jo, man nöjer sig med nyinköpta nike air och sten leastadius. jag tror det är våren. jo, det måste vara våren.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar