Har i helgen sagt hejdå och på återseende till mitt egna lilla Chateu, Älgstråket 1. Många fina minnen men dock ingen älg som fått sätta livet till när jag är bakom avtryckaren.
Älskar verkligen älgjakten. För gemenskapens skull. Alla fika pauser med mormors bullar och alla berättelser om tabbar och andra som ej finns med längre. Känner en viss saknad utav någon som jag aldrig haft eller kännt, saknad av en person som för mig endast existerar i diverse berättelser och gamla fotografier. Hur man, trots att man inte längre finns, ändå är med på ett hörn....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar