Det slutar så snabbt, som ett knapptryck, släcka en lampa. Behövs inte mer.
Livet går vidare vare sig man är med eller inte.
Döden är vanligt forekommande men hur ofta den än kommer så vänjer man sig aldrig. Det är alltid lika hemskt, lika kallt och lika ledsamt. Det är en tung börda att bära.
Det som dock överväger och kommer med glädje är småbarn. små knyten fulla av kärlek och glädje. Har en på övervåningen just nu som dock skriker av annat än glädje. Men, alla är vi vell lite på tvären ibland.
det jag vill mena med det är just det att livet inte väntar på någon. tågvagnarna fylls och får att rymma nya passagerare måste någon annan lämna sin plats till förfogande. Det är livets gång. Men dock, alltid lika sorgligt. Något som man aldrig kan vänja sig vid...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar