1.2.10

Krutgumma!

Min farmor. En gumma, söt som få och allid glad. Även fast rynkorna i pannan tyder på mindre lyckliga stunder. Den djupaste går mellan ögonbrynen, efter farfar.
Minnen följer för alltid med dig, både bra som dåliga. Allt reflekteras i ens ansikte, där avslöjar man mer än man kanske tänkt sig, en spegel in i själen.
Men man kan också se glädje, vilket man ser i min farmor.
Jag har inget alls emot att bli rynkig på äldre dagar, tvärtom! Så länge jag får vara glad och rynkorna är efter alla miljoner skratt under mitt långa liv eller från de tusen kyssar som väntar mig. Då kan jag skatta mig lycklig!

Take Care!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar