På bussen hem idag så överhörde jag två älrde männ tala. ( det var svårt att inte göra det eftersom att de båda var gamla och näst intill döva, att dömma av deras tonläge)
I alla fall, så började de prata lite och presenterade sig för varandra för att sedan inse att de två hade gått i samma klass i sju år. Vilket sammanträffande!
Tanken slog mig, kommer jag att glömma bort de som jag under min uppväxt spenderat näst intill varje dag med? Att gå i skolan är allt jag vet och känner till men hur blir det sedan när jag blir vuxen, kommer jag att glömma bort roliga saker och bara bli en tråkig tant som åldras ensam och sur?
Nä, banne mei! så kommer det inte att bli och det vet jag, jag har livet fullt med vänner och då går allt.
Slut med det djupsinniga.....för denna gång.....