HIDING IN MY CLOSET

Självmedicinerar med att rensa garderoben. Så mycket nytt, så mycket slitet och en hel del gamalt. Man kan fråga sig själv varför jag väljer att flytta 120 mil med lite smått nötta, solblekta eller trasiga kläder. Klädernas värde sjunker för varje dag de används. Samtidigt stiger dock affektionsvärdet. Och det är enligt mig det enda värde som räknas. För byxorna med hål på knät fick jag en fantastiskt rolig kväll på östersunds torg, tröjan som är solblekt är det efter alla underbara dagar i solen och koftan med de allt för stora knapphålen är från sena sommarkvällar då solens värme svikit. Hur det än är, chanel eller H&M, är det hur man bär kläderna som räknas. Dock skulle jag nog välja H&M, för en dräkt från chanel skulle aldrig få följa med mig sena sommarkvällar då minnen fina som silke skapas!

Published with Blogger-droid v2.0.4

Published with Blogger-droid v2.0.4

WHEN THE SMOKE IS GOING DOWN

vet inte om det är febern som spökar eller om det är något annat. jag har i alla fall svårt att sova om nätterna. när det problemet drabbar en som aldrig, i hela sitt liv haft svårt att sova, står man där lite handfallen. ska man vänta ut det och hoppas att den uteblivande tröttheten också blir trött och tillslut somnar? eller ska man passa på att göra saker under tiden man ändå är vaken? hade det inte varit för febern och huvudvärken, som nu bara påminner om migrän, hade jag nog utmanat piggheten på en löpartur. effektivare medicin mot det finns nog inte, möjligtvis min nya kurslitteratur. men då övergår vi snabbt till plågeri. hursom hoppas jag den här svackan drar förbi snabbt som bara den, för är det något jag har insett under mina allt för många vakna timmar så är det just det att jag inte har tid att ha mycket tid över.

LITTLE TALKS

 det är naturligt att en art anpassar sig till rådande förhållanden för att kunna överleva. jag tror också att människan anpassar sig till omvärlden för att få det så pass bra som möjligt. för det är mänskligt beteende att hela tiden vilja ha det bättre, mycket vill ha mer sägs det. i vårt hushåll på Ekholmsvägen råder en typ utav harmoni, en symbios skulle man kunna säga. människor av olika slag sammanstrålar i ett liv tillsammans. olika bakgrunder, olika kön och olika förutsättningar. ändå går dessa så bra ihop, allt i enhet med the law of attraction. eller hur var det nu? var det lika som attraherade lika? eller motsatsen? eller är det i enhet med Wasas reklam att man blir det man äter, vilket översätts till att man blir som man umgås? hur det än ter sig så lever vi i harmoni, och lika eller olika, så passar vi även bra ihop. kanske lite för bra med tanke på att jag igår blev inbjuden i killarnas "broocode". stolt och lite mallig över detta blev jag jätteglad. blev dock lite mycket testostron i rummet när det blev brudsnack. demonstrativt tog jag då fram mina nagellack och målade naglarna. självklart är jag fortfarande en bro, men ibland måste man bara återställa världsordningen lite. allt för mycket obalans är aldrig bra. 

En av våra testostronosande dagar, blir inte så mycket mer manligare

LOVE LIFE

jag vet inte hur många gånger jag har lagt upp denna bild, eller hur många gånger jag tittat på den för den delen. det är så mycket känsla, så mycket glädje, en gnutta sorg och ett uns lycka. det är med skrattet i maggropen jag tittar på denna bild. och för att förtydliga, hade jag fått välja så hade detta, utan tvekan, varit the screensaver of my life!

HEY, I´M IN THE BAND

har på allvar börjat knyta löparskorna flera dagar i veckan för att ta mig ut i löparspåren. hundratals mil med olika cykelbanor och motionsspår måste såklart upptäckas. inte ensam om detta så träffar jag allt som oftast på massa med människor. alla med olika löpstilar och skor. grejen vi dock har gemensamt är vårt engagemang i just dessa skor, om än så olika. detta har lett till en "tyst gemenskap". man möter varandra i sitt flåsande och ger varandra uppskattande blickar samt ett leende som uttrycker "fan, you go girl!". detta har lett till att jag, redan innan jag begett mig ut för att svettas, funderar på vilka jag möter idag. denna tysta gemenskap hjälper mig mer ofta än sällan att orka lite längre så att personen jag möter inte ser att jag ger upp. så med detta sagt ger jag mig ut på dagens runda, för att ta reda på vilka jag kan tänkas möta idag.

TIME GOES BY SO SLOWLY FOR THOOSE WHO WAIT, NO TIME TO HESITATE

tiden bara flyger fram. och som pappa alltid är så snabb att påpeka, så går det bara snabbare med åren. hemsk tanke.... med min uträkning borde det alltså resultera i någon likt det följande: om ett år idag känns som ungefär 0,9 år. om man då tänker sig att det vart annat år försvinner ungefär en månad så innebär det att om två år så kommer ett år att kännas som 0.8 månader. detta resulterar i följande; om 16 år så kommer ett år att kännas som noll månader. tiden kommer då att gå så fort så man inte ens hinner reflektera över att tiden går och vart man då i livet står. tur jag är en kvinna, för ska jag hinna med allt finns det inget annat sätt än  att multitaska!

DET BLIR INTE ALLTID SOM MAN TÄNKT SIG

med hösten kommer en längtan efter förändring. lagom tills sommaren drar sina sista suckar vaknar man upp ur sommardvalan och inser att det är dags för förändring i ens liv. det är något litet man behöver för att väcka sig själv till liv så man är redo inför den alltför mörka och kalla vintern, som häckar runt hörnet. oftast är det håret som får stå för en förändring, och allt för ofta i form av en ny, kortare frisyr. denna höst håller jag dock hårt i hårsaxen. istället tar jag fram tygsaxen och min pfaff 95 för att producera. minst lika snyggt och tio gånger mysigare. 

JO MEN JUST

att det alltid ska vara likadant, alltid. och då menar jag verkligen alltid. efter att ha gått i skolan i 13 år, med ett nyss påbörjat 14:e, och därmed lika många första skoldagar, är det nog så märkligt att det är samma visa varje gång; tidig sänggång så man får sova länge. vakna i god tid för att leta igenom garderoben minst fem gånger i hopp om att något snyggare än det man just drog fram. och sen, den lite nervösa magen som efter alla dessa år, inte kommit över nervositeten av att återvända efter ett sommarlov. misstolka mig inte, det är mysigt på sitt sätt att fortfarande ha kontakt med den lite mer barnsliga sidan. för hur det än är, kommer man nog aldrig att bli riktigt vuxen. 

För nog var det en fin sommar, alltid.

ONLY GIRL IN THE WORLD

tjuvlyssnade idag på ett samtal i kaffekön. NEJ, jag är inte den som tjuvlyssnar och JA, jag var ensam och hade tråkigt. hursom, framför mig stod två killar. väldigt fina till utseende och väldigt rikssvenska i uttalet. helt perfekt! då behöver jag inte översätta för mig själv i skallen som jag hade behövt göra om det nu hade varit goo´ göteborska eller gud förbjude, skånska!  mitt i allt säger den snygga killen med lugg att han måste "gitta iväg för att mata katterna" där hemma. minst lika oförstående som jag, frågar den andra killen om det var hans flickväns katt. och ännu mer oförstående sa samma oförstående kille hejdå när det visade sig att han blivit av med sin lunchkompis för att vederbörande skulle hem och mata katterna som varit ensam i två timmar. gissar inte att det blir någon djupare vänskap där, för vem är han att konkurrera med snygga luggens katter......

COSMIC LOVE

Leker kurragömma med mamma över min packning. Plockade upp dataväskan och fann en strut med choklad till gosegumman. Puss på dig som kan få mig att må bra 120 mil bort. Puss på dig säger jag bara!

Published with Blogger-droid v2.0.4

SUMMERLOVI'N

Som ett borttappat brev på posten kom äntligen sommaren. Nog så sen, men jag är inte den som sitter stilla när det äntligen bjuds upp till barfotadans i gräset.

Published with Blogger-droid v2.0.4

WILL BE COMING BACK FOR YOU ONE DAY

det är något med att ha en egen bostad. det är lite vemod samtidigt som det är lycka och glädje. det är harmoniskt men ändå lite jobbigt. det är så himla mycket på en gång så det är svårt att sätta ett finger på känslan, med hela handen kanske jag får med fler känslor. för det är verkligen en bitterljuv blandning, men inte någon gång ångrar jag mitt beslut att flytta. hade det inte varit för flytten hade jag inte lärt mig att uppskatta det som jag en gång tog för givet, för det finns inget så enkelt som att bli hemmablind. det är först när man saknar något som man förstår hur mycket det egentligen betydde. därför har den här sommaren varit en av de bästa. varje sekund har jag njutit och varje ögonblick har jag uppskattat, lika som jag uppskattar att vara tillbaka i söder. för hur det än är så älskar jag linköping. på samma sätt som arvidsjaur är mitt hem, är linköping min stad. och det tillsammans är det den bästa blandningen.

THE FAME

Tar Highway Unicorn till Electric chapel (aka. Globen) i slutet av Augusti för att se på The queen Lady Gaga och leva on The edge of glory. Vi ska vara Bad kids och dricka Bloody mary, leka att vi är Heavy metal lovers. Vi ska Marry the night, men inte svika som Judas gjorde. För We are born this way, och vi är inte americanos och vi säger inte Scheisse!