desto äldre jag blir desto längre glider jag ifrån den idylliska julkänslan. den som smög sig på redan innan första advent, ungefär när första snön kom föll det en härlig julkänsla över mitt bröst. en varm och mysig känsla i den rödaste färg man kan tänka sig. den luktade pepparkakor och saffran, smakade som glögg och var täckt av glittrande snö. men ju äldre jag blir desto längre bort glider den. nu är det bara gardinerna som är röda, pepparkakor luktar det i köket och snön har inte ens fallit än. pappa frågade mig en gång för länge sedan, vad man åt med, satt på och sov i. som liten och helt oberest och utan erfarenheter svarade jag det mest logiska mitt huvud kunde komma på i den åldern: men äter med en
gaffel, sitter på en stol och ligger i en säng. några år senare när jag fick samma fråga var jag tyst länge och funderade. funderade ut ett klurigt redskap, ett effektivt redskap som kunde lösa alla de där sysslorna men kom inte på det. det rätta svaret skulle vara gaffel, stol och säng. men när man blir äldre, tappar man längs resan delar av barnasinnet och sin fantasi. tyvärr tror jag att min julkänsla försvann tillsammans med fant
asin och det smärtar lite.