THE LIFETIME OF AN ANCIENT

det finns hemförsäkring och den finns drulleförsäkring. det finns även trafikförsäkring och livsförsäkring. det finns också något som jag kallar för ensamhetsförsäkring. en försäkring så att man på äldre dar inte sitter ensam. så att man har en gubbe, lika skrynklig och härdad av livet som en själv. en som man kan berätta sina historier för men bilda nya med. en gubbe som med kärlek i blicken och lite lurigt flin säger att jag är fin trots den rynkiga ansiktet och de sönderbakade händerna, att mina bullar smakar bra även när jag är för gammal för att höra äggklockan ringa. en gubbe, som håller min hand på en parkbänk och pussar mig god natt på pannan. lite som the notebook fast tvärt om.

DON´T UNDERESTIMATE THE THINGS THAT I WOULD DO

att sitta 30 mil hemifrån mitt rum i den röda villan på lugna gatan är inte direkt omvälvande. att rummet i just denna stund håller på att plockas ner i kartonger, samtidigt som jag inte närvarar och tar farväl, känns däremot världsomvälvande. det känns jobbigt och tråkigt samtidigt som det känns spännande och roligt. jag spenderar nu min sista vecka i norrland med att fritera camembert på noliamässan. på torsdag går lasset ner till södern och på tisdag åker jag själv. jag är inte hlet hundra på att jag förstår hur det är att bo ensamen. jag är helt hundra på att jag kommer att ha hemlängtan. jag hoppas att jag kommer att trivas och jag tror att jag är den administrativa typen, den som klarar av skolgång och diverse pappersarbeten. med detta sammanfattat så ser det ut som om jag, efter allt, kan klara mig rätt så bra i söder.

RIVERSIDE

NOLIA, årets händelse. vart annant år i piteå och vart annat i umeå. har blivit befodrad till att fritera camembert så kavlingen lgger nukera bakom mig. den pensionerade bagaren har gjort sitt. sju dagar kvar. nedräkningen har börjat och jag har bränt mig på kokande olja två gången. lyckan i att inse att nolia håller på i 7 dagar till.

I AM.....SASHA FIERCE

tanken har slagit mig, flera gånger om. jag är lite rädd men samtidigt lite nyfiken. rädd för att frågan får ett positivt utslag men samtidigt nyfiken på hur det skulle bli, om nu svaret blev positivt. endast tiden kan utvisa, om jag blir förändrad. behåller jag min charmiga norrlandsdialekt där jag använder du istället för dig och vice versa. eller blir jag en storstadsbo med korrekt, tråkig, enformig, vanlig svenska? tiden får utvisa men sanden i timglaset rinner fort. snart rullar lasset.

TEENAGEDREAM

har inte ens flyttat men jag har redan inrett hela lägenheten. har fixat porslin, muggar, fina koppar för besök, en soffa, en matsalsmöbel (as we speak, under målning) en mikro för alla pizzor, en bakmaskin för mina bullar och muffins, en elvisp så vi kan vispa grädde. kort sagt har vi nästan allt. finns dock en del ursäkter för att besöka ikea med släpvagn.

ha

WE COULD HAVE HAD IT PERFECT

en sommar. en sista sommar. en festival och en kärlek. en längtan och en saknad. några skratt men även några tårar. det känns att flytta hemifrån. likt carrie i satc är jag kär, i en stad. eller snarare mitt norrland. aldrig förr har jag uppskattat det så mycket som nu när det håller på att glida ur mina fingrar. låt myggen bita mig. låt solen bränna mig. låt solen skina in genom fönstret och hålla mig vaken. låt snön ligga tät överallt och låt kylan tränga in i jackan. ett är säkert; jag kommer att sakna dig.